Gnälliga poliser är pinsamma

Polisförbundet i Stockholms län gnäller över att Polishögskolan låtit personer som inte klarat ett språktest gå vidare i urvalsprocessen för att antas som polisstuderande. Detta är tema på fackets webbplats www.blaljus.nu. Artiklarna på Blåljus tillhör dock inte gräddan av språkligt korrekta, analyserande och argumenterande texter. Dessutom verkar webbplatsen, som har journalistiska ambitioner, röja sin källa. Måtte det inte vara en polis som skrivit artikeln.

www.blaljus.nu har tjuriga skribenter
Genom rubriken "Polisen mörkade poliselevers misslyckande" hänger DN idag på en pinsam insinuation från polisfacket i Stockholm. Bakgrunden är att ett 40-tal sökande till polisens grundutbildning, vilka inte klarat svenskprovet, gått vidare i uttagningsprocessen. Polisfacket i Stockholm skriver på sin webbplats www.blaljus.nu att rektorn på Polishögskolan men också vice ordföranden i Polisförbundet, Lillemor Melin Swing, skulle ägna sig åt att mörka någon sanning. En sanning som hjältarna på www.blaljus.nu funnit.

Vad vill Blåljus skribent?
Poliser ska givetvis vara bra på svenska men det är inte säkert att ett trubbigt svenskprov ska vara allena avgörande. Vi vill ha en poliskår som ser ut som befolkningen i övrigt. Där ska finnas etniska svenskar och sådana som har invandrabakgrund. Jag, liksom Sveriges riksdag, vill att poliser ska vara mammor och pappor och det ska finnas poliser som tror på gud eller tillber Allah likväl sådana som är aktiva djurvänner. Men frågan är om skribenten på Blåljus vill det?

Det verkar som att Blåljus skribent drivs av att förtala Polishögskolans ledning och Polisförbundet. Blåljus skribent känns inte representativ för Sveriges duktiga poliser. Jag samtalade för inte så länge sedan med några holländska poliser som öste lovord över svenska poliser stora kompetens och skicklighet. Och jag är beredd att skriva under på dessa vitsord.

Att tänka men inte skriva
Som en äkta Don Quijote skriver www.blaljus.nu:

Det var alltså nära att den politiska korrekthetens tunga svängdörr ljudlöst hade slutit sig kring hela den här affären. Men en meddelare som vände sig till medierna satte stopp för det.

Dumt att tala om politisk korrekthet. Som polisanställd borde skribenten veta att polisen fått i uppdrag att åstadkomma en ökad mångfald i kåren. Gillar han inte det får han väl söka annat jobb. Personligen måste jag ifrågasätta att en polisman som uttrycker sig på detta sätt verkligen förstått sin uppgift som bärare av demokratin. Sådant här kan man möjligen snacka om på väg ner till garaget efter utsättningen men knappast skriva på webben. Yviga skriverier på webben leder bara till att odla missaktning mot polismän.

Polisstudenten Stefan klarade svensktestet men...
Stefan är polisstudent i Umeå och skriver förargat att några kamrater passerat svenskprovets nålsöga och konstaterar att kvantitet går kvalitet. Det blir snarast ironiskt att Stefans text skulle få många röda streck hos skolfröken. Han skriver till exempel: "Självklart skall vi försöka få en bredare poliskår". Riktigt roligt faktiskt men det ställer inte jag upp på. Poliser skall vara vältränade och inte "breda". :-)

Sedan fortsätter Stefan: -Kunskaperna i svenska hos en förvånande stor del av studenterna här på utbildningen i Umeå är rent ut sagt pinsamma. Jaha. Och hur vet Stefan det? Hans egen stilistik kanske också behöver en liten förbättring. Själv slutade jag skriva "svenskaprov" när jag gick ur sexan. Men det kanske heter "svenskaprov" precis som Stefan skriver. Jag trodde det hette "svenskprov".

Är det svenskkunskaper eller dåliga poliser som är ett hot mot rättssäkerheten
Men mest pinsamt i Blåljus artikel är hur man refererar till sin källa. Naturligtvis är källan för mesig för att träda fram men samtidigt visar Blåljus redaktör exemple på ren klantighet. Blåljus avslöjar nämligen källan eftersom man initierat berättar om källans samtal med den vice ordföranden på Polisförbundet. Då lär det inte vara så svårt att identifiera honom.

Journalistisk klantighet på www.blaljus.nu kan jag stå ut med. Men om man snackar om att svenskkunskaper är avgörande för rättssäkerheten så är det väl inget mot att en passant avslöja en källa. Jag blir mörkrädd om det bakom Blåljus redaktör döljer sig en kriminalpolis som utreder svåra brott. Med sin glappkäfthet och oförmåga att förstå att han avslöjar en källa är ju risken stor att han vid en förundersökning skulle försäga sig om vad misstänkta som är frihetsberövade berättat eller vilken spaning polisen bedriver. Knappast någon Sherlock Holmes direkt.

Göta hovrätt friade i veckan en kvinna från rattfylleri. Kvinnan, född 1958, hade fällts i tingsrätten men i hovrätten hävdade hon att hon "efterdruckit". En starkt bidragande orsak till att kvinnan friades var att polismännen "glömt" att vid gripandet fråga var hon druckit spriten. Jag förstår polismännen som säkert haft fullt upp hela kvällen som ensam patrull i Skara med omnejd. Men det var alltså inte polismännens språk som i detta fall var hotet mot rättssäkerheten. Det var arbetsbördan. Den borde Polisförbundet i Stockholm koncentrera sig på i stället för att hacka på Polisförbundets ordförande i tid och otid.

Andra bloggar om: polisen, media