TV-serien Snapphanar är en anakronism eftersom tider och händelser inte verkar gå ihop. Men det är ju i och för sig tillåtet i drama.
Tåget över Bält 1658
Vid ett tillfälle berättar Nils Getings far sin stora hemlighet. Han slagit sig ned i trakten för 20 år sedan och berättar också att han var strategen bakom tåget över Bält. För detta berättar han att han belönats med ett skånskt soldattorp. Tåget äver Bälten var 1658 och sålunda sitter han 1678 och berättar för sina söner. Senare skickar han iväg sonen Nils Geting till Stockholm för att bli präst och det borde ta några år. Men snart är Nils tillbaka i norra Skåne som prästlärling och det är fortfarande slutet av 1770-talet. Det skånska kriget varade 1675-1679 och enligt beskrivningen av handlingen är året 1658. Man anar även att slaget vid Lund är i antågande men detta ägde rum så tidigt som 1676.
Loshultskuppen
I första avsnittet får några Snapphanar direktiv från en dansk befälhavare att stjäla den svenska krigskassan. Jag anar att det är den s.k. Loshultskuppen som står som förebild för denna historia. Loshultkuppen inträffade i början av det svensk-danska kriget. Nämligen 1676.
Sista smörjelsen 150 år efter reformationen?
Hur sannolikt är scenen att den svenske officeren ger order till en prästlärling att han ska ge några delinkventer sista smörjelsen innan avrättning. I slutet av 1670-talet hade både Sverige och Danmark varit evangeliskt-lutherska länder i 150 år. Sakramentet den sista smörjelsen var nog förpassat till historien vid denna tidpunkt.
Näväl det var ett mäktigt drama och jag var sannolikt den enda i familjen som förstod göingemål. Eller vad det nu skulle föreställa för dialekt.
SvT Drama, Snapphanar
Andra bloggar om: Snapphanar, historia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Jag fattade det som att Nils Geting aldrig kom iväg till Stockholm utan blev ju "skjuten" av svenskarna som sedan brände ner hans by och dödade alla invånare.
Prästlärling var väl bara nåt han låtsades vara för att kunna ta sig in i byn där Gabriel Leijonhufvud var?
Jag håller med Carina - så var det. I övrigt tycker jag att du har gjort en skarp analys; det där med sista smörjelsen tänkte jag inte ens på!
Aha. Nils Geting kom aldrig iväg till Stockholm. Så var det. Han blev förståss arg på svenskarna när han blev skjuten.
Det är ingen som pratar göingska i Snapphanarna
Det ante mig att det inte var äkta göingska. Så jag la in en brasklapp.
Då hade man väl varit tvungna att rekrytera skådepelare från Hästveda.
Ja Carina har rätt - han fick i uppdrag att först kalla på ett Snapphanekompani och sedan bege sig till Stockholm för att bli präst. Nils var inte särskilt strategisk i sitt sökande utan han tog första bästa beväpnade skara för att vara snapphanar och de var tvärtom, alltså Leijonhufvuds män. De sköt Nils som dock räddades av bibeln vid hjärtat.
Senare fick Nils ta på sig rollen som prästlärling för att infiltrera Leijonhufvuds läger - därav hans ovilja att ge sista smörjelsen och att viga Leijonhufvud - han är inte präst och det vore ju synd att göra handlingar i Guds namn då... Därför försöker Nils förhala sista smärjelse och vigsel in i det sista - och han lyckas.
Jag märker att man inte kan blogga samtidigt som man tittar på en TV-serie.
Men det var egendomligt att Leijonhufvud pratade om sista smörjelsen i ett land som brutit med katolska kyrkan sedan 150 år.
Han är en bra prästkandidat Geting som vet att han inte kan förätta vigsel utan att vara prästvigd. :-).
Jag håller med "kitabu". Ingen talar göingska - men det har sagts att filmmakarna från börjat velat detta men att det skulle blivit alltför obegripligt. Nils Geting placerar jag dialektalt på Österlen och därutöver hör man diverse skånska varianter och ibland också tydlig småländska.
Jag har hela tiden placerat handlingen till tiden efter slaget vid Lund 1676. Det fortsatte ju med det s k skånska kriget ända fram till 1679.
Man hör tydligt att många skådespelare hör hemma på Dramaten och liknande i den svenska huvudstaden och således försöker tala skånska, med varierat resultat. överlag är det dock helt okej.
Angående Nils Geting så spelar han som sagt prästlärling för att kunna närma sig Gabriel Leijonhufvud vid första tillfället de stöter på han och hans följe i byn. Det är förmodligen en ganska snabbt påkommen plan som främst beror på att en präst råkar befinna sig inom räckhåll. Nils Geting hade ju dessutom vid "förhör" om detta kunnat backa upp sin story då han redan var påläst och hans far till och med haft planer på att han faktiskt skulle bli präst.
Nils kom förövrigt inte iväg till Stockholm utan spenderade som sagt en medvetslös natt räddad till livet av det faktum att en pistolkula på den tiden mycket väl kunde ha stoppats av en kraftigt läderinklädd bok, exempelvis Den Heliga Skrift.
Det där med sista smörjelsen var som sagt skumt, jag reagerade faktiskt inte på detta. Det passar ju förvisso rätt bra in i Anders Ekborgs karaktär att spela brydd över en sådan sak men det blir ju givetvis helt fel nu när ni påpekar det. Filmmakarna har ju i intervjuer gått ut med att de inte sticker under stol med att vissa saker är historiskt fel, årtal, personer med mera därför att målet varit en spännande äventyrsberättelse men en sån sak borde ju räknas in som anakronism snarare än äventyrsmoment?
Nej, tyvärr pratade inte en enda person något som ens liknar göingska. Faktum är att det var just skådespelarnas röster som förstörde Snapphanar för mig. På något sätt tappade filmen hela sin trovärdighet iom de blandade dialekterna. Kanske för att man är göing själv.
Skicka en kommentar