Expressen ska vara glada att man inte åtalas för arbetmiljöbrott

Expressen försvarar sitt vapenbrott med heroiska ord om undersökande journalistik. Man påstår också förnumstigt att det, efter tidningens illegala vapenköp, finns ett farligt vapen mindre på Malmös gator. Om detta vet man intet. Svaret kan vara att det finns ännu fler vapen. Att främja vapenhandel leder till fler vapen i cirkulation. Om nu tidningen är så rättrådig borde man även kunna berätta för polisen hur man kommit över vapnet men det gör man inte. Att skydda anonyma källor är en sak men att skydda vapenhandlare är mesigt. Tänk om Expressen genom uppsökande journalistik spårar pedofiler och inte sedan medverka till att de lagföres. Skulle detta uppfattas som en insats mot brottsligheten?

Åtalen

Thomas Mattsson är en seriös chefredaktör för Expressen men när han nu åtalats för anstiftan till vapenbrott blir det svårt för honom att rapportera på ett neutralt sätt. Han rör ihop det riktigt ordentligt när det gäller definitionen av vapenbrott och har en fantasifull definition av ansvarig utgivares straffansvar. Dessvärre har inte kollegorna i journalistkåren heller helt lätt att förhålla sig till juridiken och rapportera på ett objektivt sätt. Det är lite knepigt att journalister sprider irrläror om tryckfriheten. Enligt Skånskan berättar journalisten inte ens hur mycket han köpt vapnet för. Ett faktum som till och med kan göra att man kan ifrågasätta att journalisten kommit över vapnet på det sätt han säger.

Köpa vapen är det undersökande journalistik

Bakgrunden är att Expressen, med gott uppsåt, ville visa hur lätt det var att köpa ett vapen i Malmö. Man skickade en reporter till Malmö som snabbt lyckades köpa en jugoslavisk Crevena Zsatava 7,65 mm. Reportern förvarade därefter vapnet i sin bil och på ett hotellrum innan han småningom lämnade det till polisen. Chefredaktör Mattsson åtalas för anstiftan då han på ett redaktionsmöte beslutat om upplägget samt sänt iväg reportern. Även nyhetschefen åtalas för anstiftan då han tagit ställning till köpet när reportern meddelat att han blivit erbjuden att köpa ett vapen.

På sin blogg berömmer Mattsson sitt goda uppsåt och hävdar att det nu finns ett illegalt vapen mindre på Malmös gator. Jag hävdar motsatsen. Tack vare Expressens fantastiska undersökande jorunalistik har illegal vapenhandel främjats. En buse har sålt en pistol. Har den sedan sålts till överpris har det sannolikt medverkat till fler vapenaffärer.

I medias rapportering är kollegan sanningsvittne

När presskollegorna rapporterar om åtalet är chefredaktör Mattsson sanningsvittne. Mattsson säger:

– Våra advokater säger att detta överhuvudtaget inte är brottsligt. Det finns särskilda paragrafer i vapenlagen som stadgar att man inte kan eller behöver åtalas om det är uppenbart att det inte har funnits något uppsåt.

Media förmår inte gå till botten med åklagarens stämningsansökan och den juridiska grunden till åtalet. Ett exempel på detta är Kyrkans Tidnings chefredaktör, Anders Ahlberg, som skriver en initierad artikel om de i Etiopien fängslade svenskarna och Dawit Isaac. I ett stycke konstaterar han att journalister inte står utanför eller över lagen. Ahlberg menar att det är mycket få brott som är godtagbara för att de begås som ett steg i journalistiskt arbete, ens i de solidaste demokratier. Men så undsläpper sig Ahlberg att ta kollegan Mattssons ord för sanning. Ahlberg skriver att uppsåt till brott lär saknas. Men där är Ahlberg ute och cyklar. Enligt 9 kap. 1 § vapenlagen är det vapenbrott att uppsåtligen inneha ett skjutvapen utan att ha rätt till det.

Måhända kan man tycka att det är ursäktligt men det råder inget tvivel att uppsåtsrekvisitet är uppfyllt. Man ville verkligen skaffa en pistol om än för att överlämna den till polisen. Mattssons försvar att uppsåt skulle saknas är alltså trams.

Nu finns dock i vapenlagen en paragraf som möjliggör för åklagaren att underlåta åtal. 9 kap. 7 § vapenlagen stadgar att om någon frivilligt lämnar in skjutvapen eller ammunition till en polismyndighet, får åtal mot denne för olovligt innehav av vapnet eller ammunitionen väckas av åklagaren endast om det är motiverat från allmän synpunkt. Men media förmår inte gå till botten varför åklagaren funnit att denna regel inte är tillämplig. Regeln infördes 2000 och i proposition 1999/2000:27 uttalas:

Bestämmelsen är inte avsedd att vara liktydig med en permanent vapenamnesti. Det skall alltjämt vara möjligt att väcka åtal när det är motiverat från allmän synpunkt. Ett exempel på ett sådant fall kan vara att en person beslutar sig för att lämna in ett skjutvapen till polisen först i och med att han eller hon riskerar att upptäckas och inlämnandet således inte är frivilligt i egentlig mening. En annan situation när åtal kan vara befogat är när det olaga vapeninnehavet är av allvarligare slag, t.ex. när det avser ett vapen utan lagligt användningsområde.

Här handlar det tvivelsutan om ett vapen utan lagligt användningsområde.

Haveri i tryckfrihetens ansvar

Journalister i allmänhet har goda kunskaper i tryckfrihetslagstiftningen och det är därför lite tråkigt att Mattsson tänjer tryckfriheten in absurdum. Hans skriver:

Eftersom det är utgivaren som, enligt Tryckfrihetsförordningen, är har ensamansvar för vad som publiceras borde en sådan här principdiskussion om journalistiska arbetsmetoder i en domstol kunna föras med endast mig som tilltalad.

Vad Mattsson emellertid missar är att det här inte handlar om tryckfrihetsbrott. Det handlar om ett vanligt brott mot vapenlagen. Det är inte innehållet i tidningen som är brottsligt. Det är vapeninnehavet som utgör brott. En journalist kan inte köra på fyllan för att bevisa hur lite risk det är att åka fast. Det är rattfylleri likväl.

Nu får vi invänta tingsrättens dom. Åklagaren är givetvis inte ute och cyklar.

Expressen ska vara glada att man inte åtalas för arbetsmiljöbrott. Att skicka ut en ung reporter bland vapenhandlare är att utsätta medarbetare för livsfara.