Polisens närvaro i sociala medier väcker frågor. Man verkar okritiskt tycka att närvaron är alltigenom positiv. De polistaktiska analyserna verkar lysa med sin frånvaro. Som jämförelse kan nämnas att man inte kan sms:a till 112. Det kanske de flesta tycker vore bra men nackdelarna har bedömts överväga och endast den som är registrerad (hörselskadad motsvarande) kan sms:a SOS 112.
@YB_Sodermalm
Svenska Dagbladet uppmärksammar idag att twitterkonton och Facebooksidor dyker upp som svampar ur jorden inom polisen. Givetvis är det sanktionerat av polisledningen med de goda amibitionerna att öka allmänhetens insyn i och förståelse för polisens verksamhet. Så långt allt gott.Journalisters etik och självmord
I spelreglerna för press, radio och TV vilka uttalar journalisternas press- och yrkesetik uttalas att man ska iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd. Bakgrunden till denna bestämmelse är också att exponering av självmord kan öka benägenhet hos andra att ta sig av daga. När media rapporterar om människor som hittas döda i Riddarfjärden spekulerar man inte i om det är en olycka eller livsleda som ligger bakom händelsen även om det ofta finns en sann historia att berätta. Likaså är media försiktiga med att publicera initierade fakta om personer som försvinner. När polisen närvarar på twitter blir man en aktör i media. Man börjar spela på en annan planhalva och det är relevant att ställa frågan hur den polistaktiska analysen ser ut och om man gjort en riskbedömning av riskerna för att bryta mot tystnadsplikten.
Suiciddramat och polisen närvaro på twitter
Själv har jag upplevt polisens twitttrande och Facebookande som positivt till för några veckor sedan då ett suiciddrama utspelade sig på twitter. Jag följde inte denna händelse live men tittade samma kväll igenom twitterflödena och blir minst sagt förvånad när jag nu läser att det twittrande yttre befälet på Södermalm ( @YB_Sodermalm ), inspektör Viktor Adolphson, lyfter fram denna händelse som att twitter kan vara ett hjälpmedel i aktuta lägen.
I min enfald har jag trott att polistaktik är något som utvecklas över tiden och att man noga utvärderar och justerar ny taktik. Men när det gäller sociala medier som del i polistaktiken verkar det precis tvärtom. Entusiastiska polismän får med sina chefer och experimenterar hej vilt. Det mesta blir rätt men man verkar inte vara medveten hur fel det kan bli.
Händelsen
Saken var att en ganska namnkunnig och välkänd person med många followers på sin twitter uttalar oro och tecken på depressiv episod. Småningom går twittrandet över i uttryckliga självmordstankar för att slutligen bli ett anrop till @YB_Sodermalm med besked om vilket rum på ett stockholmshotell personen befinner sig. Dramat slutar med att den suicidbenägne personen får hjälp.
Funkade verkligen twitter
Även om inspektör Adolphson påpekar att man i en nödsituation inte ska kontakta polisen via twitter utan via 112 är det uppenbart att de klickade rejält här. Av artikeln framgår att det endast var en person (läs follower) som kontaktade polisen. Man får hoppas att den personen ringde 112 och inte körde twitter. I denna situation borde fler ha ringt polisen som genast hade kunnat undersöka var den suicidbenägne personen befann sig.
Nu fick denna historia uppmärksamhet i twittervärlden. Utgången var efter omständigheterna lycklig men kvar finns en person med en svår diagnos där uppmärksamheten kring depressionen inte kanske är helt positiv i den medicinska behandlingen. Kvar finns också närstående som får en exponering som kanske inte gör situationen lättare.
Ingen skugga över hur polisen hanterade den akuta situationen. Det var föredömligt. Men twittrande har risker. Kanske är det inte så bra att ett yttre befäl på kungliga Södermalm veckan efter försöker sig på en föreläsning om förtalsbrottet där bland annat den självmordsbenägna personen adresseras. Twitter är inte platsen att berätta om komplicerade brottsrekvisit och handlar det om förtal via twitter kanske det är åklagarens sak att göra bedömningar.
Twittrande kan ge falsk trygghet
Men värst av allt. Allmänheten invaggas i den falska tryggheten att Yttre befälet på Södermalm alltid är beredd att ingripa genom närvaron på twitter. Nog borde man reflektera mer över polistaktik när man ger sig ut på twitter och Facebook. Det finns tusentals polistwitterkonton i världen men de allra flesta av dem inbjuder inte till dialog. De är "bara" en del i polisens professionella informationshantering.
Jag minns hur polisassistenten Claes Cassel var den första informatören hos polisen. Han hittade rätt. Nu har polisen många kompetenta specialutbildade poliser som fungerar som informationsbefäl. Kanske blir det lika lyckat med twitter. Men experimentera inte med detta och utgå inte ifrån att närvaro på sociala medier per definition är bra.