Med anledning av universitetsadjunkten och socionomen Hjördis Flodström Nilssons
Brännpunktartikel idag återpublicerar jag ett inlägg som jag skrev den 29 maj 2006. Det finns två sidor av den grävande journalistiken. Vetlandafallet är absurbt men tidigare program av Uppdrag granskning kan ha lett till att vi fått socialtjänstemän som är överdrivet försiktiga när det gäller ingripanden. Den undersökande spektakulära journalistiken har flera sidor och det är långt ifrån alla övergrepp som genom bilder kommer till våra vardagsrum.
Nu är det dags att gräva i SvT:s grävande journalistik och programmet Uppdrag granskningTV-programmet Uppdrag granskning kan ha medverkat till att minska skyddet för barn som utsätts för kränkningar, våld och övergrepp. År 2002 sände man ett tendentiöst program med budskapet att ruskiga socialtjänstemän och känslolösa, närmast kriminella, fritidspolitiker i Oskarshamn tvångsomhändertar barn på lösa boliner.
Programmet fick förvisso viss kritik i Granskningsnämnden men kanske borde man nu granska hur detta program kan ha påverkat allmänhet, tjänstemän och negativt och därmed minskat tilltron till det system som skall skydda barn från övergrepp och vanvård.
Från Yngsjömordet till tioåriga BobbyDen 20 februari skrev jag blogginlägget "
Den arma qvinnans tårar och böner rörde dem alls intet". Citatet var hämtat från Hanna Johansdotters gravsten på Brösarps kyrkogård. Hanna var offret i det s.k. Yngsjömordet 1889. En händelse som inte får förblekna utan kommer att visa oss på människans grymhet och offrens utsatthet. Jag drog i artikeln paralleller med det fullständigt bisarra illdåd som drabbade den tioårige pojken Bobby 2005/2006.
I dag började rättegången mot Bobbys mor och hennes sambo. Det är svårt att ta till sig åklagarens gärningsbeskrivning och det är närmast obegripligt att ingen i omgivningen reagerat. Men kanske har medias tveksamma bild av socialtjänsten bidragit till detta faktum. Media har inte alltid gett en saklig bild av vårt gemensamma ansvar att reagera när vi misstänker att ett barn far illa.
AnmälningsskyldighetI samband med rättegången förs i media en debatt om mordet hade kunnat undvikas. Man försöker hitta andra syndabockar vid sidan om gärningsmännen och frågan som ställs är om skolpersonal och myndighetsföreträdare borde ha gjort anmälan.
Alla som professionellt har kontakt med barn och unga har en klar och tydlig bild av 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (anmälningsskyldigheten). De sätter alltid barnet i centrum och de har tilltro till socialtjänsten och det rättssystem vi har. Uppdrag gransknings reportage om Oskarshamnsfallet 2002 kan ha lett till misstro. Och tvivlesutan är det många ur allmänheten som har en misstro till systemet. Det är inte orimligt att tänka att någon kanske misstänkt att Bobby for illa. Det är inte heller orimligt att tro att de funnits medmänniskor som underlåtit att delge socialtjänsten sina misstankar. Slutligen är det inte heller osannolikt att sådana program som Uppdrag granskning bidragit till allmänhetens misstro. Ingen vill väl medverka till att ett barn tvångsomhändertas på felaktiga grunder.
Skyddet för barn kan beskrivas som:
1. Alla och envar bör anmäla om man misstänker att ett barn far illa. De som i sin yrkesutövning arbetar med barn har en skyldighet att anmäla.
2. Socialtjänstens personal är erfarna och sätter barnet i första rummet.
3. Den vanligaste insatsen från socialtjänstens sida är att tillskapa olika former av stöd för familjen.
4. I de ovanliga fall där man tvångsomhändertar barn sker det en rättssäker prövning av domstolar. Tveka inte att kontakta socialtjänsten om Du misstänker att ett barn far illa.
Läs Radionämndens granskning av Uppdrag granskningSvD 2002-12-11SvD 2002-12-15Socialarbetare i Oskarshamn ger en bra beskrivning av sitt viktiga arbeteSakfrågan kvarstår. Uppdrag gransknings beskrivning av händelserna i Oskarshamn ledde bland annat till att socialnämnden ordförande fick motta en mängd mordhot. Tjänstemän och politiker framställdes i programmet som kriminella. Efter ett sådant program kan vi i allmänheten bygga upp en misstro mot systemet. De som yrkesmässigt arbetar med barn kan skrämmas att göra sin plikt, d.v.s. anmäla misstankar om missförhållanden. Ingen vill väl ha sin passbild i ett inslag i Uppdrag granskning.
Inlägg
