Vattenfalls misslyckade affärer genom företagsförvärv i Europa är skrämmande. Det är förståeligt att Seko-fackets ordförande på Vattenfall säger att förre vd:n förskingrat fyrtiosjutusen miljoner kronor. Fackordföranden tvingas åse hur hans medlemmar sägs upp samtidigt som förre vd:n njuter sitt otium. Totalt mister minst 2 500 anställda i Sverige, Tyskland och Holland sina anställningar. Det är också uppenbart att många konsultföretag i Sverige kommer att drabbas av Vattenfalls nedskärningar. Det är ingenjörer som i förlängningen deltar i forskningen för att effektivisera energianvändningen och ta fram nya alternativa energisättet.
Mest anmärkningsvärt är i skrivande stund att Vattenfall betalade 47 miljarder mer för köpet av holländska Nuon än Näringsdepartementets rekommenderade pris. Även om finansmarknadsminister Peter Norman inte pekar ut förre näringsministern Maud Olofsson som medansvarig märker man tydligt att han inte försöker försvara hennes insatser.
Och nog är det egendomligt att en centerpartistisk partiledare glatts och uttryckt stolthet över hur ett svenskt företag sålt ut svenska vattenkraftverk och investerat i bland annat tysk kärnkraft. Kärnkraftverk som för övrigt står stilla. Tyskland har ju en förbundskansler med ryggrad.
Man önskar att Fälldins hållning bildat norm för kommande partiledare för centern. Den 28 april 1976 var det riksdagsdebatt mellan centerledaren Thorbjörn Fälldin och statsminister Olof Palme om kärnkraften’. Det var då som Thorbjörn Fälldin yttrade det klassiska: ” Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore bredd att dagtinga med min övertygelse”. Det har ju visat sig att det inte var så mycket bevänt med övertygelsen. Det var lätt för efterträdarna att dagtinga.
Lyssna här på kärnkraftsdebatten 1976 mellan Palme och Fälldin
SvD
2013-07-24
2013-06-21
Ska man tro på piloter?
Bild: Här är jag ute och flyger 2001 och vi får tryckfall i kabinen. Det var inte roligt men nästa gång kommer jag att vara lite coolare.
Ska man tro på piloter?
Jag är trygg när jag flyger men tänker ofta på att piloterna säkert inte kommer att tala sanning om det går dåligt. Tyvärr fick jag idag mina misstankar besannade när jag läste en rapport från Statens Haverikommission. Piloter kan ljuga.
Den 2 februari startade en av Malmö Aviation British Aerospace Avro-146- RJ100 med 102 passagerare från Stockholm/Bromma flygplats för en reguljärflygning mot Malmö/Sturup. Cirka fem minuter efter start drabbades befälhavaren av illamående och yrsel och lämnade över kontrollerna till den biträdande föraren. Flygningen avbröts och flygplanet återvände mot Bromma. Den biträdande föraren hanterade den resterande delen av flygningen med endast sporadiskt deltagande från befälhavaren. Efter landning togs befälhavaren om hand av väntande medicinsk personal och fördes till sjukhus för undersökning.
Allt gick bra men läser man rapporten noggrant ser man att kapten, när han blev illamående, meddelade befälhavaren passagerare och kabinpersonal att planet måste återvända till Stockholm på grund av ett mindre tekniskt fel. En vit lögn kanske för att inte skapa för stor oro.
Haverikommissionen skriver:
Haverikommissionen kan ha förståelse för att befälhavaren inte ville oroa passagerarna genom att säga att han blivit sjuk, men ser inte några rimliga skäl till att inte meddela kollegorna i kabinen om den rådande situationen. Det är sannolikt så att medvetenhet hos samtliga i besättningen om det korrekta förhållandet bidrar till en högre beredskapsnivå för det fall den fortsatta flygningen på något sätt skulle avvika från normala rutiner.Statens Haverikommission,Slutrapport RL 2013:10, Tillbud den 2 februari 2012 med luftfartyget SE-DSX efter start från Bromma flygplats, Stockholms län.
Jag vill inte åka med danska lokförare
Onsdagen den 2 november 2011 inträffade ett tillbud till urspårning på sträckan Malmö C – Helgoland (Danmark).
En motorvagnsenhet som hade en axel upptrallad på grund av hjulskada skickades utan att någon uppmärksammade trallan i ett tåg över Öresundsförbindelsen. Tåget hade som högst en hastighet på cirka 180 km/h. Enheten med trallan hade en hastighetsbegränsning som innebar att den i Sverige fick framföras med en högsta tillåten hastighet av 20 km/tim på rakspår och 5 km/tim genom växlar. I Danmark var hastigheten begränsad till 40 km/tim på rakspår och 10 km/tim genom växlar.
En av orsakerna till tillbudet var att den danska lokföraren utförde klargöring enligt danska regler. Det innebar att han innan han startade bara gjorde ett bromstest och kontrollerade funktionen ”död mans grepp”. Däremot gjorde han ingen utvändig kontroll, vilket ska ingå i klargöringen enligt de regler som gäller i Sverige.
Hujedamej så konstigt.
Statens Haverikommissions rapport
2013-05-24
Det är SSU:s fel och inte Reinfeldts fel
I början av förra seklet var det bland andra SSU som såg till att ungdomar på fattiga Södermalm inte gjorde sig skyldiga till brott. Idag har SSU misslyckats och sitter på sina häckar och skyller på Reinfeldt i stället för att utbrista "Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är, ty internationalen åt alla lycka bär".
Undersköterskan och den uppeldade bilen
Det är sorgligt att läsa om upploppen i Husby och andra stockholmsförorter. En undersköterska med 20 400 kronor i månaden får sin gamla Toyota uppeldad av "förfördelade ungdomar" (läs egotrippade skitstövlar). För henne är bilen betydelsefull och det är tveksamt om hon har råd att köpa en ny. Både bilens värde och hennes privatekonomi har gjort att hon bara har trafikförsäkring. Bilen är det enda av lyx hon har. För henne är det känslan av lyx men för många av oss andra är det något självklart att ha en eller två bilar. Bilen betyder att hon kan var hemma lite längre hos barnen på morgonen så att hennes nattarbetande sambo hinner hem innan hon drar iväg för att klockan 07:00 börja på sjukhemmet. På helgerna har hon delad tur och kan åka hem till barnen under de fyra timmarna ppå eftermiddagen då hon är ledig på jobbet.
SSU:s ordförande är ute och cyklar
Igår skrev SSU:s ordförande Gabriel Wikström på SvD Brännpunkt under rubriken "Reinfeldt skjuter ifrån sig det egna ansvaret". Jag delar hans uppfattning att det är sociala orättvisor, segregation och arbetslöshet som har skapat den frustration hos många unga som nu tar sig extrema uttryck. Men att skylla på Reinfeldt och inte rannsaka sig själv är bedrövligt.
Jag är inte imponerad av jobbskatteavdrag, utförsäljning av allmännyttan eller kommunala medel till friskoleägare som gör ekonomiska klipp samtidigt som färre får en andra chans genom Komvux eller går i skolor där de ekonomiska resurserna tryter. Jag är även tveksam om Gabriels eget parti verkligen skulle kunna styra skutan i rätt hamn.
Men SSU kanske också är ett misslyckande. Det är uppenbart att man inte lyckas mobilisera de utsatta i den politiska kampen. Skulle Gabriel Wikström åka till Husby och tilltala mobben skulle de kasta sten även på honom. De har knappast hört talas om SSU och intresset är sannolikt nada.
Min farfar och kampen för rättvisa
I början av seklet var fattigdomen i Stockholm gigantisk. Då liksom nu blev många frustrerande och hänföll till brott. Församlingsbor från Kátarina var klart överrepresenterade på fängelserna. Det berättas att polismän inte fick ensampatrullera kring Vita Bergen. I stället var det tre konstaplar som gällde om man skulle in i gränderna. Prästerna på Södermalm fick inte sällan snöbollar och stenar kastade mot sig. De valde att ta av sig sina svarta rockar. En präst på Södermalm berättade att han hade ärende till ett fattigt kvarter bortåt nuvarande Högalid. En hunsad kvinna öppnade försiktigt och sa: -Pastorn kan komma in; min man slår inte präster när han är nykter.
Men det fanns goda krafter och de lyckades. Min farfar blev ordförande i SSU Södermalm. De sjöng, agiterade och umgicks. Brodern Gunnar plitade vackra protokoll som numera finns på Arbetarrörelsens arkiv. Farmor ställde upp på barrikaderna men lockades även att vara söndagsskollärare i Allhelgonakyrkan.
Vid denna tid lyckades SSU mobilisera. Men idag verkar det inte funka.
Gabriel Wikström ska inte skylla på Reinfeldt. Han borde konkret uttrycka vad han och socialdemokraterna ska göra.
Ett tips till Wiktröm är att skriva en pamflett. Den kan heta "Vad vilja socialdemokraterna". Titeln användes i ett talarmanus av en skräddare vid namn August Palm den 6 november 1881 på hotell Stockholm i Malmö. Resultatet blev ganska lyckat över tiden. Tillsammans med andra goda krafter beredde han vägen till människors engagemang för frihet och ökad rättvisa. När mäster Palm fem år senare, precis som Wikström uttalade "Vi hava en usel regering och dåliga representanter i riksdagen som ingenting begripa av arbetarnas och den betrycktes sak" fick han sitta i fängelse i tre månader. Det slipper Wikström.
Undersköterskan och den uppeldade bilen
Det är sorgligt att läsa om upploppen i Husby och andra stockholmsförorter. En undersköterska med 20 400 kronor i månaden får sin gamla Toyota uppeldad av "förfördelade ungdomar" (läs egotrippade skitstövlar). För henne är bilen betydelsefull och det är tveksamt om hon har råd att köpa en ny. Både bilens värde och hennes privatekonomi har gjort att hon bara har trafikförsäkring. Bilen är det enda av lyx hon har. För henne är det känslan av lyx men för många av oss andra är det något självklart att ha en eller två bilar. Bilen betyder att hon kan var hemma lite längre hos barnen på morgonen så att hennes nattarbetande sambo hinner hem innan hon drar iväg för att klockan 07:00 börja på sjukhemmet. På helgerna har hon delad tur och kan åka hem till barnen under de fyra timmarna ppå eftermiddagen då hon är ledig på jobbet.
SSU:s ordförande är ute och cyklar
Igår skrev SSU:s ordförande Gabriel Wikström på SvD Brännpunkt under rubriken "Reinfeldt skjuter ifrån sig det egna ansvaret". Jag delar hans uppfattning att det är sociala orättvisor, segregation och arbetslöshet som har skapat den frustration hos många unga som nu tar sig extrema uttryck. Men att skylla på Reinfeldt och inte rannsaka sig själv är bedrövligt.
Jag är inte imponerad av jobbskatteavdrag, utförsäljning av allmännyttan eller kommunala medel till friskoleägare som gör ekonomiska klipp samtidigt som färre får en andra chans genom Komvux eller går i skolor där de ekonomiska resurserna tryter. Jag är även tveksam om Gabriels eget parti verkligen skulle kunna styra skutan i rätt hamn.
Men SSU kanske också är ett misslyckande. Det är uppenbart att man inte lyckas mobilisera de utsatta i den politiska kampen. Skulle Gabriel Wikström åka till Husby och tilltala mobben skulle de kasta sten även på honom. De har knappast hört talas om SSU och intresset är sannolikt nada.
Min farfar och kampen för rättvisa
I början av seklet var fattigdomen i Stockholm gigantisk. Då liksom nu blev många frustrerande och hänföll till brott. Församlingsbor från Kátarina var klart överrepresenterade på fängelserna. Det berättas att polismän inte fick ensampatrullera kring Vita Bergen. I stället var det tre konstaplar som gällde om man skulle in i gränderna. Prästerna på Södermalm fick inte sällan snöbollar och stenar kastade mot sig. De valde att ta av sig sina svarta rockar. En präst på Södermalm berättade att han hade ärende till ett fattigt kvarter bortåt nuvarande Högalid. En hunsad kvinna öppnade försiktigt och sa: -Pastorn kan komma in; min man slår inte präster när han är nykter.
Men det fanns goda krafter och de lyckades. Min farfar blev ordförande i SSU Södermalm. De sjöng, agiterade och umgicks. Brodern Gunnar plitade vackra protokoll som numera finns på Arbetarrörelsens arkiv. Farmor ställde upp på barrikaderna men lockades även att vara söndagsskollärare i Allhelgonakyrkan.
Vid denna tid lyckades SSU mobilisera. Men idag verkar det inte funka.
Gabriel Wikström ska inte skylla på Reinfeldt. Han borde konkret uttrycka vad han och socialdemokraterna ska göra.
Ett tips till Wiktröm är att skriva en pamflett. Den kan heta "Vad vilja socialdemokraterna". Titeln användes i ett talarmanus av en skräddare vid namn August Palm den 6 november 1881 på hotell Stockholm i Malmö. Resultatet blev ganska lyckat över tiden. Tillsammans med andra goda krafter beredde han vägen till människors engagemang för frihet och ökad rättvisa. När mäster Palm fem år senare, precis som Wikström uttalade "Vi hava en usel regering och dåliga representanter i riksdagen som ingenting begripa av arbetarnas och den betrycktes sak" fick han sitta i fängelse i tre månader. Det slipper Wikström.
2013-03-30
Offentlighetsprincip och juvelerare
-Om vi tror att öppenheten – med dess för- och nackdelar – ändå väger tyngre än tystnad och slutenhet, måste vi börja axla ansvaret, skriver Anette Novak i Sydsvenskan idag. Hon konstaterar att offentlighetsprincipen har en baksida och att det är bekymmersamt när privatpersoner begär ut offentliga handlingar och på vaga grunder placerar medmänniskor vid den digitala skampålen. Ofta på obskyra sajter där lynchmobbarna ivrigt väntar på att få blanda upp fakta med rykten och konspirationsteorier. Ett fall som Novak nämner handlar om en småbanrspappa som fick sitt namn publicerat i sociala medier då han misstänktes för grova sexualbrott. Sedemera friades han men då var skadan redan skedd och fortfarande finns de nedsättande och fördömande uttalandena om hans person kvar.
I Sverige är vi med rätta stolta över vår vitt gående offentlighetsprinip. Denna grundlagsskyddade rättighet innebär att medborgarna kan få insyn i offentlig verksamhet. Offentlighetsprincipen gynnar demokratin och motverkar korruption men det är samtidigt uppenbart att ett missbruk av offentlighetsprincipen realiter kommer att väcka krav på inskränkningar i densamma.
Jag menar att det är rimligt att öppet diskutera om det finns områden där offentlighetsprincipen kan inskränkas utan att systemet lider skada. Det kan till exempel ifrågasättas om en tingsrätt verkligen ska behöva lämna ut uppropslistor från häktningsförhandlingar eller åklagaren häktningsframställan. Givetvis ska man inte hemlighålla vem som häktas men spridningen av uppgifterna behöver kanske inte ske genom att man utlämnar handlingar eller lämnar uppgifter på telefon. Den som har ett berättigat intresse, exempelvis media eller målsägande får pallra sig till domstolen.
Ett annat område där öppenheten kan ifrågasättas är den princip som säger att öppenhet är huvudregel i folkbokföringen. Endast den som är utsatt för ett allvarligt och konkret hot kan få skyddade personuppgifter genom sekretessmarkering eller kvarskrivning. Detta ska sättas i perspektivet att i veckan mördades en guldsmed i sin bostad när han hölls som gisslan i samband med ett rån i hans verkstad. Om detta dåd vet vi inte mycket men det lär knappast öka tryggheten för guldsmeder att de vet att deras adress är lätt sökbar på nätet. Varför offentlighet är huvudregel i folkbokföringen ter sig egendomligt.
Sydsvenskan, Den digitala skampålen
I Sverige är vi med rätta stolta över vår vitt gående offentlighetsprinip. Denna grundlagsskyddade rättighet innebär att medborgarna kan få insyn i offentlig verksamhet. Offentlighetsprincipen gynnar demokratin och motverkar korruption men det är samtidigt uppenbart att ett missbruk av offentlighetsprincipen realiter kommer att väcka krav på inskränkningar i densamma.
Jag menar att det är rimligt att öppet diskutera om det finns områden där offentlighetsprincipen kan inskränkas utan att systemet lider skada. Det kan till exempel ifrågasättas om en tingsrätt verkligen ska behöva lämna ut uppropslistor från häktningsförhandlingar eller åklagaren häktningsframställan. Givetvis ska man inte hemlighålla vem som häktas men spridningen av uppgifterna behöver kanske inte ske genom att man utlämnar handlingar eller lämnar uppgifter på telefon. Den som har ett berättigat intresse, exempelvis media eller målsägande får pallra sig till domstolen.
Ett annat område där öppenheten kan ifrågasättas är den princip som säger att öppenhet är huvudregel i folkbokföringen. Endast den som är utsatt för ett allvarligt och konkret hot kan få skyddade personuppgifter genom sekretessmarkering eller kvarskrivning. Detta ska sättas i perspektivet att i veckan mördades en guldsmed i sin bostad när han hölls som gisslan i samband med ett rån i hans verkstad. Om detta dåd vet vi inte mycket men det lär knappast öka tryggheten för guldsmeder att de vet att deras adress är lätt sökbar på nätet. Varför offentlighet är huvudregel i folkbokföringen ter sig egendomligt.
Sydsvenskan, Den digitala skampålen
2013-03-29
Kan ett tåg heta Bäckahästen?
Ett av pågatågen kommer att få namnet Bäckahästen (X62, 049). Det är både bra och inte bra.
Eftersom Bäckahästen var ett lömskt rovdjur som lurade barnen att sitta på dess rygg för att sedan dra ned dem i vattnet; känns det lika dåligt som att namnge en båt till Titanic. Å andra sida blev Bäckahästens rygg bara längre och längre ju fler som satte upp. Det är bra när det är trängsel.
Men sammantaget funkar namnet på ett tåg. Enda chansen att hindra bäckahästen från att dränka barnen var att kasta en bit stål mellan hästen och vattnet. Lyckligtvis är det ordentligt med stål under tåg.
Eftersom Bäckahästen var ett lömskt rovdjur som lurade barnen att sitta på dess rygg för att sedan dra ned dem i vattnet; känns det lika dåligt som att namnge en båt till Titanic. Å andra sida blev Bäckahästens rygg bara längre och längre ju fler som satte upp. Det är bra när det är trängsel.
Men sammantaget funkar namnet på ett tåg. Enda chansen att hindra bäckahästen från att dränka barnen var att kasta en bit stål mellan hästen och vattnet. Lyckligtvis är det ordentligt med stål under tåg.
2013-02-12
Om Landskrona och påvevalet
Det är inte för inte som två nyheter slog ned som en bomb igår.
Först meddelade påven Bengt XVI att han ämnar avgå. Sedan kungjordes från Landskrona att den rökmaskin man installerat i rondellen Söderleden/Österleden skulle tas bort. En anläggning hade köpts in för 200.000 kronor för att puffa vattenånga och skapa en trolsk stämning vid infarten till Landskrona. Men i stället för en trolsk upplevelse möttes bilisterna ofta av tät dimma och isbeläggning i vägbanan.
Nu ser jag dock ett samband mellan de två händelserna. När kardinalerna i konklaven nu ska låsas in i Sixtinska kapellet för att välja påve har detta föregåtts av en miljösäkrad process. De kan ju inte som förr elda upp sina röstsedlar från icke lyckade valomgångar med blöt halm och lite kemikalier. I stället har de köpt en papperstugg och twittrar ut om att de inte lyckats - "@sistine Nope #pope-election .
När de väl valt Kristi Vikarie kommer de dock att bibehålla traditionen att låta vit rök sippra upp ur skorstenen. Denna rök kommer från rökmaskinen som man köpt av tekniska förvaltningen i Landskrona. Valsedlarna tuggas och skickas till pappersåtervinningen.
"Annuntio vobis gaudium magnum, habemus Papam!" (Jag förkunnar för er en stor glädje, vi har en påve!)
Först meddelade påven Bengt XVI att han ämnar avgå. Sedan kungjordes från Landskrona att den rökmaskin man installerat i rondellen Söderleden/Österleden skulle tas bort. En anläggning hade köpts in för 200.000 kronor för att puffa vattenånga och skapa en trolsk stämning vid infarten till Landskrona. Men i stället för en trolsk upplevelse möttes bilisterna ofta av tät dimma och isbeläggning i vägbanan.
Nu ser jag dock ett samband mellan de två händelserna. När kardinalerna i konklaven nu ska låsas in i Sixtinska kapellet för att välja påve har detta föregåtts av en miljösäkrad process. De kan ju inte som förr elda upp sina röstsedlar från icke lyckade valomgångar med blöt halm och lite kemikalier. I stället har de köpt en papperstugg och twittrar ut om att de inte lyckats - "@sistine Nope #pope-election .
När de väl valt Kristi Vikarie kommer de dock att bibehålla traditionen att låta vit rök sippra upp ur skorstenen. Denna rök kommer från rökmaskinen som man köpt av tekniska förvaltningen i Landskrona. Valsedlarna tuggas och skickas till pappersåtervinningen.
"Annuntio vobis gaudium magnum, habemus Papam!" (Jag förkunnar för er en stor glädje, vi har en påve!)
2013-01-27
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)