Offentlighetsprincip och juvelerare

-Om vi tror att öppenheten – med dess för- och nackdelar – ändå väger tyngre än tystnad och slutenhet, måste vi börja axla ansvaret, skriver Anette Novak i Sydsvenskan idag. Hon konstaterar att offentlighetsprincipen har en baksida och att det är bekymmersamt när privatpersoner begär ut offentliga handlingar och på vaga grunder placerar medmänniskor vid den digitala skampålen. Ofta på obskyra sajter där lynchmobbarna ivrigt väntar på att få blanda upp fakta med rykten och konspirationsteorier. Ett fall som Novak nämner handlar om en småbanrspappa som fick sitt namn publicerat i sociala medier då han misstänktes för grova sexualbrott. Sedemera friades han men då var skadan redan skedd och fortfarande finns de nedsättande och fördömande uttalandena om hans person kvar.

I Sverige är vi med rätta stolta över vår vitt gående offentlighetsprinip. Denna grundlagsskyddade rättighet innebär att medborgarna kan få insyn i offentlig verksamhet. Offentlighetsprincipen gynnar demokratin och motverkar korruption men det är samtidigt uppenbart att ett missbruk av offentlighetsprincipen realiter kommer att väcka krav på inskränkningar i densamma.

Jag menar att det är rimligt att öppet diskutera om det finns områden där offentlighetsprincipen kan inskränkas utan att systemet lider skada. Det kan till exempel ifrågasättas om en tingsrätt verkligen ska behöva lämna ut uppropslistor från häktningsförhandlingar eller åklagaren häktningsframställan. Givetvis ska man inte hemlighålla vem som häktas men spridningen av uppgifterna behöver kanske inte ske genom att man utlämnar handlingar eller lämnar uppgifter på telefon. Den som har ett berättigat intresse, exempelvis media eller målsägande får pallra sig till domstolen.

Ett annat område där öppenheten kan ifrågasättas är den princip som säger att öppenhet är huvudregel i folkbokföringen. Endast den som är  utsatt för ett allvarligt och konkret hot kan få skyddade personuppgifter genom sekretessmarkering eller kvarskrivning. Detta ska sättas i perspektivet att i veckan mördades en guldsmed i sin bostad när han hölls som gisslan i samband med ett rån i hans verkstad. Om detta dåd vet vi inte mycket men det lär knappast öka tryggheten för guldsmeder att de vet att deras adress är lätt sökbar på nätet. Varför offentlighet är huvudregel i folkbokföringen ter sig egendomligt.

Sydsvenskan, Den digitala skampålen

Kan ett tåg heta Bäckahästen?

Ett av pågatågen kommer att få namnet Bäckahästen (X62, 049). Det är både bra och inte bra.

Eftersom Bäckahästen var ett lömskt rovdjur som lurade barnen att sitta på dess rygg för att sedan dra ned dem i vattnet; känns det lika dåligt som att namnge en båt till Titanic. Å andra sida blev Bäckahästens rygg bara längre och längre ju fler som satte upp. Det är bra när det är trängsel.

Men sammantaget funkar namnet på ett tåg. Enda chansen att hindra bäckahästen från att dränka barnen var att kasta en bit stål mellan hästen och vattnet. Lyckligtvis är det ordentligt med stål under tåg.