Överförmyndare och kannibal

Jag ler en smula när jag läser en annons i en sydsvensk kommuns kommuntidning. Överförmyndaren annonserar efter nya gode män fast i rubriken blir det "goda män".

Undrar om överförmyndare tar sig en tugga uppe på kommunkontoret. Egendomligt nog heter det dock vänner.

Dåren i Malmö är var mans niding

UPDATE: Nu läser jag i Sydsvenskan att Malmö FF planerar att stämma nidingsmannen. Det är rätt.

Man blir ledsen när man ser bilderna från Swedbank stadion i Malmö där en 18 år gammal huligandåre springer in på planen och ger sig på Helsingborg IF:s målvakt Pär Hansson. Efter denna händelse avbryts matchen till publikens förtret och fotbollssveriges sorg.

Nu vore det bra om denna galning lagförs sabbt för sitt brott. Jag anar att det handlar om försök till misshandel och olaga intrång. Det ligger väl även nära tillhands att vi också har att göra med ett ringa narkotikabrott. Jag vågar gissa att karlen tillfört vissa otillåtna stimulantia i sitt blodomlopp. Men rättsprocessen får inte sluta vi att 18-åringen får ett adekvat straff. Nu är det läge att väcka skadeståndstalan mot denna niding. Han har genom sina gärning förorsakat stor ekonomisk skada för de inblandade klubbarna. Det är på tiden att det börjar svida för huliganerna även om de i realiteten oftast är trasiga människor som inte kan göra rätt för sig. Men har man tur är det en yngling som har en slant på banken.

Det är värt att notera att den dansk som 2007, på Parken i Köpenhamn, överföll domaren i EM-kvalet mellan Danmark och Sverige ådömdes ett skadestånd på 900 000 danska kronor1.

Sydsvenskan, DN, SvD, Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad, Sydsvenskan, Aftonbladet

1 - Vigtig dom for dansk fotbold

Populistiskt och okunnigt om kungen av Katrine Kielos

Möjligen faller Aftonbladets ledare lite pladdask idag när kungens vän Anders Lettström gått ut och tagit på sig hela skulden för de märkliga förhandlingarna med folk i undre världen. Nog är det orimligt att tänka sig att kungens alla vänner skulle vara mer omdömesgilla än folk i allmänhet.

Med tanke på den senaste tidens uppmärksamhet kring kungen är det väl ganska självklart att Katrine Kielos skriver en ledare i Aftonbladet och är kritisk till monarkin som statskick. Men samtidigt är det lite lustigt att hon argumenterar för reformer inom ramen för nuvarande ordning i stället för konsekvent argumentera för ett nytt statskick. Hon skriver:

Ska Sverige ­behålla monarkin behöver vi ett system där kungahuset, precis som alla andra ­institutioner, kan granskas och avkrävas svar. I dag finns ingen konstitutionell granskning och regeringsformen förbjuder att monarken åtalas. Det är orimligt.

Det kan man ju tycka men när man kräver förändringar måste man tänka sig för. När Kielos skriver om statschefen åtalsimmunitet är hon ute på hal is och för en populistisk argumentation. statschefens straffrättsliga immunitet inte har något med monarki eller republik att göra. Det är enligt rättstraditioner i både monarkier och republiker mycket vanligt att både inhemska och utländska statschefer har straffrättslig immunitet. Förklaringen till detta är komplicerad men bygger bland annat på folkrättens syn på staten. På goda grunder kan man hävda att avsikten med bestämmelsen är att freda statschefen från förföljelse. Straffrättslig immunitet tillkommer även en riksföreståndare ifråga om gärningar som statschef. Enligt regeringsformen gäller vidare särskilda regler för lagföring av riksdagsledamöter.

DN, DN

Malmö bästa cykelkommun? Nope

Jag ser i Sydsvenskan att Malmö, av Cykelfrämjandet, utsett till årets cykelkommun. Det handlar om att man undersökt hur 17 svenska kommuner arbetar för en planerad och säker cykeltrafik. Till saken hör att kommunerna själva anmält sitt deltagande.

Men i själva verket är detta en tramsundersökning eftersom den bara omfattar 17 av landets 290 kommuner. Malmö är en bra cykelstad med många cykelvägar, bra skyltning och cykelpumpar. man har även cykelmätning på några ställen så att man kan se hur många cyklister som passerat en viss plats.

Men att utnämna Malmö som bästa cykelkommun är fel. Om jag står i Stockholm på Götgatan och tittar på alla cyklister som cyklar förbi är det få som saknar hjälm. Det talas om att 65 procent av stockholmarna använder hjälm. På vissa stråk upp till 80 procent. På Fersens väg i Malmö är det däremot undantag att man ser någon som använder hjälm. Mer än 30 procent av alla cyklister som skadas får huvudskador. En hjälm räddar liv och skyddar många gånger mot skador med allvarliga konsekvenser. En kommun som inte lyckas få folk att använda hjälm kan inte bli årets cykelkommun.

Stackars Tomelilla hamnar sist bland de 17 kommunerna. Det tycker jag är orättvist. Tomelilla är utmärkt att cykla i. Lagom platt. Dessutom kan man cykla dressin i Fyledalen,

Cykelfrämjandets Kommunvelometer 2011

Sydsvenskan versus scenkonstkollektivet Arena Baubos 10-0

Om Uppsala Stadsteater och Moderna Dansteatern i Stockholm släpper fram Arena Baubos förställning "Kulla Gulla, Fassbinder och jag" riskerar de att göra sig skyldiga till arbetsmiljöbrott.

- Jag tror precis att det här är den typen av teater som spär på kulturföraktet, säger kulturskribenten Oline Stiig på Sydsvenskan när hon i SR P1 debatterar med Maria Stiernborg från Arena Baubo. Det handlar om installationen "Kulla Gulla, Fassbinder och jag" på Inkonst i Malmö. Genom en så kallad performativ föreställning ska man lyfta fram problematiken kring medberoende. Upplägget för föreställningen är att Arena Baubo hade hyrt en 23-årig man som skrivit på ett kontrakt. Han skulle dricka fyra centiliter ren sprit var sjätte minut under hela kvällen.

Totalt blev det 60 centiliter sprit, karlen började kasta stolar och uppträda aggressivt. Publiken tvingades ingripa i föreställning för att få stopp på eländet.

Min första tanke när jag hörde om detta var att det kanske är ganska spännande med utmanande och gränstänjande konst. Men när jag hör Arena Baubos Maria Stiernborgs bludder i SR Studio Ett blir jag bekymrad. Hon verkar helt såld på svåra exkluderande ord och totalt vara i okunnig om vilka risker det innebär när en människa börjar fylla sin kropp med sprit på ett hejdlöst sätt. Det handlar dels om risken för alkoholförgiftning men också faror om fyllespel inträder. Risken för att att skådespelaren skadar sig själv eller någon annan är överhängande. Men detta ingår inte Stiernborgs världsbild. -Då ringer vi efter ambulans, svarar hon nonchalant.

Lyckligtvis är Sydsvenskans kulturskribent Oline Stiig på plats i studion och ger en ögonvittnesskildring. Sydsvenskan vinner med 10-0.

Nu återstår att se om Uppsala Stadsteater och Moderna Dansteatern tar sitt ansvar och avbokar denna egendomliga föreställning. Jag vill på goda grunder hävda att dessa båda teatrar kan komma att göra sig skyldiga till arbetsmiljöbrott om de släpper fram nissarna från Arena Baubo.

Arbetsmiljölagen gäller även inom kultursektorn. Lagens syfte är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt bidra till en god arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska göra en riskbedömning och genomföra de åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagarna skadas, blir sjuka eller far illa på annat sätt.

Det är ganska klart att det finns mycket stora risker för skador och sjukdom om någon medarbetare ska låta sig förgiftas och bli berusad. Att arbetstagaren ger samtycke att låta sig skadas friskriver inte arbetsgivaren.

Denna så kallade teaterföreställning är tvivelsutan ett arbetsmiljöbrott. Detta bör nog Uppsala Stadsteater och Moderna Dansteatern betänka.

Sydsvenskan, GP, SvD,

Sydsvenskan, Mellan bullmamman och fyllescenen

Arena Baubo

Lyssna på SR Studio 1 - Rekommenderas varmt

På söndagar missar svenska medier de sociala medierna

Foto: Kustbevakningsflyget

Det är obegripligt att svensk media inte lyckades rapportera direkt från MSC Opera när hon fick blackout på Östersjön.

Vid flera tillfällen det senaste året har Facebookande och twittrande ritat om kartan för nyhetsrapporteringen. Ett tydligt exempel på detta har varit den så kallade arabiska våren.

Men när ett kryssningsfartyg med 1700 passagerare drabbas av blackout och blivit manöverodugligt utanför Gotland lyser medias koll på de sociala medierna med sin frånvaro.

När fartyget blir manöverodugligt och driver ligger hon utanför Gotland i en position där man garanterat har mobiltelefonkontakt på babords sida. Men trots det lyckas svensk media inte fånga upp en enda liten telefonsignal från någon ledsen passagerare. Det egendomliga är att det fanns ett par passagerare som twittrade på hashtaggen #MSCOpera. Några dramatiska berättelser handlar det inte om men en twitttrare berättar att han stänger av telefonen för att spara ström.

Vågar jag gissa att helgens avfolkade redaktioner inte har resurserna att leta reda på twitterflödena. Än mindre hittar man någon kollega som kan kommunicera på holländska för att få ögonvittnesskildringar. Sådant brukar ju alltid gå hem i media.

I stället förlitar sig media på något pressmeddelande från Kustbevakningen, en koll med Sjöbevakningscentralen samt ett telefonsamtal till Stockholmspolisens länskommunikationscentral. Den sannolikt ganska oinformerade polismannen på LKC funderar på gränskontrollen och det blir just den informationen som media plockar upp. Ett ganska banalt problem av intern poliskaraktär blir den stora grejen när media inte lyckas få tag på någon av de 1700 passagerarna. Det borde man ha klarat.

SvD, DN

En död ekorre

För ett par veckor sedan såg jag en död bäver vid vägkanten på en liten väg i Sörmland. Det var en ganska egendomlig syn. Jag hade kameran framme för att fotografera några tranor. Aldrig i min vildaste fantasi att jag skulle fotografera bävern och sedan publicera den bilden.

Men Norrländska Socialdemokraten tänker annorlunda. De skriver om en brand i ett ställverk i Kalix. Orsaken till branden var en kortslutning som kan ha berott på att en ekorre förvirrat sig in mellan plus och minus eller jord.

Givetvis är detta en nyhet och man publicerar en läsarbild på lågorna i ställverket. Men att man sedan ha ren bild på den förkolnade ekorren är osmakligt och fullständigt onödigt. Vi alla kan nog föreställa oss en förkolnad ekorre.

Här hade NSD kunnat spara ett litet publiceringsarvode.

NSD, Brand i Ställverk

Man kan inte se terrorister som hjältar

Det är ganska knepigt att en flygplanskapare som inte känner ånger för sitt brott bjuds in till Sverige med idolstatus. I mitten av 70-talet fick jag själv träffa en person som imponerade och charmade men som egentligen var en terrorist som betraktades som gullig gubbe.

I mitten på 70-talet fick jag chansen att träffa den s.k. Amaltheamannen, Anton Nilsson. Han var då nära 90 år och den siste person i Sverige som dömts till döden. Ett straff som senare omvandlades till livstids straffarbete. Anton Nilsson hade, i samband med en hamnarbetarstrejk i Malmö 1908, apterat en bomb på logementsfartyget Amaltheas skrov som rymde engelska strejkbrytare. Efter att ha benådats 1917 var han aktiv som stridsflygare i Sovjetunionen. 1989 dog han nära 102 år gammal.

Anton Nilsson var en enormt charmerande man som bodde i en lägenhet i Årsta. Han hade förmågan att beskriva de djupa orättvisor som präglade landet i seklets början och det var inte svårt att förstå den kampvilja han och hans kamrater kände. Men problemet var att Anton Nilsson gick för långt. En strejkbrytare dog och 23 skadades. Dessa brittiska strejkbrytare var säkert lika fattiga och utsatta som Anton.

Det går inte att försvara Anton Nilssons handlingar. Givetvis var det bra att han så småningom frigavs men någon hjälte var han inte även om han var en god berättare. Anton var en terrorist och det är egendomligt att få ifrågasatte hans handlingar. Sverige hade blivit ett demokratiskt land även utan Anton Nilssons illdåd. Hans berättelse var viktig men nog var det tragiskt att han inte ångrade sina gärningar. Detta var en smula egendomligt särskilt som han nog kunde betraktas som en demokratisk socialist i slutet av sin gärning. Han borde alltså ha kunnat kosta på sig lite ånger.

Historien om Anton Nilssons idolstatus och bristen på okritiska frågor till honom är egendomlig. Handlar det inte om mesighet egentligen?

Med denna historia i bagaget blir man kanske inte så konfunderad när man konstaterar att världens första kvinnliga flygkapare är i Sverige och att det är lite idolstämning kring henne.

Leila Khaled var1969 delaktig i flygplanskapningen av ett plan mellan Rom och Aten för att uppmärksamma palestinernas situtation. Planet tvingades till Damaskus där det sprängdes utan att någon dog eller skadades. Därefter genomfördes 1970 fyra flygplanskapningar nästan samtidigt. Leila Khaled kapade då ett flygplan mellan Amsterdam och New York kapades. Hon övermannades men frigavs kort därpå i samband med en fångutväxling.

Att försvara en flygplanskapning är omöjligt. Alla borde kunna identifiera sig med hur oskyldiga passagerare och besättningsmän kan känna sig. Att ge sig på civilpersoner är terror och kan inte försvaras under några omständigheter. Att Syndikalisterna och Sveriges kommunistiska parti imponeras av Khaled är obegripligt. Hennes historia är viktig men hennes medel kan inte försvaras.

Leila Khaled på Wikipedia

Anton Nilson på Wikipedia

Här kan man lyssna på ett radioprogram från 1961 där Anton Nilsson berättar

Om geografi och råttor

Detta med geografi är inte lätt.

Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra listar i sitt senaste nummer de sämsta hyresvärdarna i Sverige. På 13:e plats återfinner man Fastighetsettan Minnesberg AB som äger en statarlänga med fem lägenheter utanför Trelleborg. Här är det vattenläckor, kalla element, ohyra, flagnande tapeter och för höga hyror.

Hem & Hyra positionerar lägenheterna till att ligga utanför Trelleborg. Eftersom dessa "statarlängor" ligger i Minnesberg i norra delen av Trelleborgs kommun är det väl en ganska bra lokalbestämning.

Men så tar Kvällsposten vid. Det är ju som bekant den sydsvenska editionen av Expressen. De snuskar till historien och har ett reportage om de stackars hyresgästerna som tvingas skruva upp volymen på tv:n när råttorna i bjälklaget härjar som värst. Kvällsposten skriver att lägenheterna ligger söder om Svedala. Nu är Svedala i och för sig en egen kommun men kommer man från redaktionen i Malmö passerar man givetvis just Svedala. Och ska sanningen fram är det knappa fem kilometer från Svedala till Minnesberg. Men mellan Trelleborg och Minnesberg är det knappt 19 kilometer.

Att säga att Minnesberg ligger utanför Svedala är helt klart korrekt.

Men så refererar stockholmsdraken DN eländet i Minnesberg. Då blir det "en radhuslänga i Svedala". Och det är inte rätt.

Om jag nu ska fortsätta att var petimäter kan jag notera att radhusen inte är gamla statarlängor även om de utseendemässigt påminner om sådana. Radhusen är gamla arbetarbostäder som tillhört tegelbruket.

Aftonbladet borde skydda de som gör bort sig

I Pressens etiska regler uttalas bland annat man noga ska överväga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Man ska avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

Nu vet vi att det gränserna för allmänintresse är vida men ibland blir man ledsen när media utnyttjar det faktum att folk själva låter sig ställa upp i tidningar mot bättre vetande.

Igår kunde vi läsa i tidningarna att en Norwegiankärra från Oslo på väg mot Cypern tvingades ned i Köpenhamn sedan en två norrmän och ett svenskt par orsakat bråk och kaos. Bland annat ska en av norrmännen ha urinerat i mittgången när planet varit över Göteborg. När polisen ska plocka busen av planet sätter han sig till motvärn, skadar en polisman. Den norske kamraten och den svenske mannen bråkar också.

Vi alla som sett fyllon på flygplan och som vet att kabinpersonalen brukar klara av de mesta inser nog att svensken och norrmännen var riktiga fylldårar. Jag tycker därför synd om det svenska paret som låter sig sig intervjuas med namn och bild i Aftonbladet. Enligt danska Berlingske Tidende vägrade den berusade svensken att lämna flygplanet och polisen tvingades avvisa honom med våld. Till Expressen säger mannen att han tagit tabletter mot sin flygresa och att detta i kombination orsakat att han spårat ur. Men om jag räknar rätt har det gått sju timmar sedan incidenten när Aftonbladet intervjuar planet. Eftersom han varit höggradigt berusad är det ganska troligt att det är en påverkad person man låter intervjua på Kastrup. Det känns inte rättvist.

Paret gör sedan bort sig när de uppger att de nu ska gå en sex månaders bartenderkurs på Cypern. Ett gott råd till mannnen är att försöka välja ett annat yrke. Han ska nog inte hantera sprit i sin kommande karriär. Däremot gör han nog gott i att stanna hemma i Sverige eller kanske åka till Norge för att arbeta. Han lär ju nu riskera ett riktigt duktigt skadestånd från Norwegian.

Aftonbladet borde inte ha publicerat namn och bild på detta stackars bortgjorda par.

Verdens Gang, Verdens Gang, Berlingske Tidende

Fel att hänga ut Ola Lindholm

Foto: Det blir nästa ironikt när man ser "KP+Polisen=Sant" i huvudet på Kamratpostens webbplats.

UPDATE: Nu har Ola Lindholm skrivit ett blogginlägg. Det första och det enda. Det känns sorgligt och allt som är fel blir bara ännu mer fel. Läs Olas blogg

_______________________________

Tidningarna excellererar i det faktum att Kamratpostens chefredaktör åtalas för ringa narkotikabrott. Detta sedan han testats positiv i samband med ett polisingripande. Som vanligt är han dömd på förhand och indirekt förlöjligas han då han förnekar brott. Seriös media borde låta honom vara i fred och överlåta till läsarna på Flashback att spekulera om Lindholm.

Media är brutala i uppmärksamheten i ett läge som egentligen bara innebär att åtal väcks för det det tämligen lindriga brottet "ringa narkotikabrott". Det är trots allt ett brott som har samma straffskala som snatteri. Förvisso är Ola Lindholm inte vem som helst och skulle han fällas för brottet är det givetvis kört för honom i alla avseenden. Men alla vet vi att det är tragik bakom missbruk även hos de som är städade och anpassade personer. Vi vet också att det är naturligt att neka då man anklagas för brott.

Det som Lindholm har emot sig är givetvis att han agerat själv för att förebygga mediabevakningen. Allt har blivit fel och gjort uppmärksamheten kring honom större. Han gick först ut med ett eget pressmeddelande när han delgivits misstanke om brott. Idag, när beslutet om åtal blivit offentligt, använder han Kamratpostens blogg för att till sin egen läsekrets återupprepa förnekandet. Även det förfarandet är naturligt för den som är pressad. Men det är givetvis olämpligt eftersom Kamratpostens läsare är mellan 8-14 år. Han avslutar sitt inlägg med orden:

Om du undrar något eller känner dig orolig, så prata med en förälder eller någon annan vuxen du litar på. Ha det bra!/Ola

Jag begriper inte vad en vuxen ska säga och Ola borde ha avstått inlägget.

Personligen var jag skeptisk till Ola redan innan han tillträde som chefredaktör på Kamratposten. 2006 skrev jag blogginlägget "Kamratpostens chefredaktör spårar ur innan han tillträtt". Bakgrunden var en intervju med honom i Stockholm City där han svarade enormt barnsligt. Inte minst uttryckte han sig som en tonåring om alkohol och rus.

Hoppas att han frias. Men frågan är om han kan få upprättelse.

Resumé, SvD, DN, Expressen, Aftonbladet, GP, GP

Juholt har det inte lätt

Jag såg ett inslag på tv igår där finansminister Anders Borg talade på moderaternas "Sverigemötet 2011" i Karlstad. Lätt och ledigt gick han på scenen och talade med engagemang. Orden flödade ur hans mun och alla kommunpolitiker som satt i publiken måste ha haft öronen på spänn eftersom han tilltalade just dem. Han var en sådan där superföreläsare som trollbinder publiken vad än han talar om. Oavsett om man anser att han är på rätt väg eller inte känns han trovärdig.

Och för att matcha honom har Juholt plocka fram Tommy Waidelich. En politiker som suttit i riksdagen sedan 1994 (med undantag för ett gästspel i EU-parlamentet) men som inte satt många spår i debatten. De senaste fem åren har han skrivit sex interpellationer och ställt tre frågor. Det är otroligt tunt. Om man googlar på honom hittar man knappast någon debattartikel och han verkar på det hela taget ha opererat i det tysta. Sedan Waidelich tillträdde som finanspolitisk talesman har han deltagit i riksdags- och tv-debatt med Anders Borg. Vidare har han första majtalat. Och dessvärre har Juholt valt en person, som inte bara låter bli att använda pennan, utan som inte heller kan tala. Han förefaller ansträngd, kan inte läsa innantill, betonar på fel ställe och har en katastrofal pausering. Det är möjligt att detta funkat i det interna partiarbetet men vill han att folk ska lyssna är det kört.

Men Carin Jämtin som partisekreterare var väl ändå något positivt. Hon har ju en gedigen politisk erfarenhet och har nått ut i media. Tyvärr gjorde hon bort sig rejält före valet genom att gå ut med ett förslag om butler i t-banan. Idén att man skulle kunna få hjälp med tvätt och andra bestyr genom serviceninrättningar i anslutning till tunnelbanan var väl i och för sig inte helt tokig men kändes inte som ett riktigt seriöst förslag.

Carin Jämtin har ännu inte lyckats samla skarorna i partiet och fått ut politiska budskap. I stället orsakar hon återigen problem genom ogenomtänkta utspel. Denna gång handlade det om att införa en muslimsk helgdag. Uppenbarligen pratade hon snabbare än hon tänkte och knappa veckan efter utspelet tvingas hon backa: – Nej, vi vill inte har fler helgdagar och vill därmed inte göra Eid till helgdag heller. Vi har bra med de helgdagar vi har i Sverige. Det är den socialdemokratiska åsikten och den tänker jag också driva, säger hon nu till SR Ekot.

Det har inte börjat bra för Juholt. Det enda positiva är att han är rolig. Roligt kan han kanske få med Jämtin. Men med Waidelich kommer det inte att bli roligt. Den som inte verkar ha visat framfötterna under 15 år lär inte göra det senare heller. Waidelich spelar inte i samma diemnsion som Åsbrink, Feldt och Sträng.

Riksdagen, Sagt och gjort av Tommy Waidelich

SvD, SvD

Lunds domkyrka visar vägen men har inte nått hela vägen fram

UPDATE: Det är inte Lunds domkyrkoförsamling som lanserat appen meddelar Rickard Bonnevier, informatör i Lunds domkyrkoförsamling. Kanske är det förklaringen till att applikationen lämnar en del övrigt att önska. Lunds domkyrkoförsamling brukar nämligen göra saker och ting på bästa sätt.

Lunds domkyrkoförsamling (så var det alltså inte) har lanserat en iPhoneapp om Lunds domkyrka. Det är lovvärt och bra. Nu återstår att skapa levande appar som även bjuder in till gudstjänst. Lunds domkyrka är den kyrka i Sverige som har flest gudstjänster så de har alla chanser.

De allra flesta som träder in i en kyrka blir nyfiken på arkitektur och inventarier. Detta har man tagit fasta på i Lunds domkyrkoförsamling (uppenbarligen var det ett privat företag som gjort appen) och nyligen har man presenterar en iPhone-applikation.

Applikationen är en praktisk guide till domkyrkan och samtidigt som du vandrar runt i det fascinerande kyrkorummet hittar du lättillgänglig information. Du kan välja svenska, engelska eller tyska som språk.

Den version av applikationen som släpps är bra och informativ men det är viktigt att den utvecklas. För det första är det ett misstag att man i rundvandringen börjar i mittskeppet med predikstolenför att avslutas vid det fascinerande astronomiska uret. För många är givetvis uret en höjdpunkt men det ligger alldeles vid ingången/utgången och slutar man en rundvandring där är det lätt att pipa ut. Om man i stället leder besökaren längre och längre in i kyrkorummet öppnar sig de andliga dimensionerna och fler stannar upp i stillhet, kontemplation och andakt.

Denna applikation visar vägen för andra kyrkor. Nu gäller det att jobba vidare. Självklart måste Svenska kyrkan iPhoneappar ge koppling till verksamheten. Här ska man givetvis bjuda in till gudstjänst och andra verksamheter. För Lunds domkyrka är det ingen match. Detta är den kyrka i Sverige där man firar flest gudstjänster. En vanlig torsdag är det sju aktiviteter om jag inte minns fel.

Du hittar applikationen på iTunes store. Sök på "Lund dom". Applikationen kostar 15 kronor. Det är den värd för kyrkobesökaren.

Inom kort kommer vi att få se nya applikationer från Svenska kyrkan och givetvis kommer de att visa vägen både till gudstjänst, själavård och kulturminnen. Låt oss tro att de blir avgiftsfria.

Lunds domkyrka

Bloggar om Svenska kyrkan, Lund

Gotland har snabbaste nyhetsförmedlingen

Snogeholms slott är till salu utropar Ystads Allehanda idag den 3 maj. Utropspriset för det naturskönt belägna slottet i barockstil från 1860-talet är 27 miljoner kronor. Nu vet alltså färsingarna vad som gäller genom sin lokaltidning.

Men om man är gotlänning har man sedan knappa veckan känt till denna nyhet. Redan den 29 april avslöjade Gotlands Tidningar att skånska Snogeholm var till salu. Detta gjorde man när man berättade att en Gotlands största lantegendomar, Stafva gård i Barlingbo socken, är till salu med utropspris på 120 miljoner.

Snogeholms slott på Wikipedia

Objektsbeskrivning på Snogeholm slott (Eklund Stockhom New York)

Objektsbeskrivning på Stafva gård

Man ska inta skoja om allvarliga saker men...

När jag ser rubriken i Svenskan inser jag att Usama inte hette Osama. Det hade varit väldigt likt Obama då. Vidare att det är märkligt att han hette just USAma.

Alvedon i varuautomat

Jag tillhör inte dem som ser avregleringen av apoteksmonopolet som årtioendets bästa politiska reform. Det imponerar inte på mig att det finns ett apotek var hundrade meter i städerna eller att man kan köpa alvedon på bensinstationen. Personligen tycker jag att alla som köper alvedon borde påminnas om att det trots allt är ett läkemedel. Det finns risker och självbehandling är inte alltid optimalt.

Men vissa entreprenörer tycker jag ändå om då de ger intryck att vara genuint seriösa. Ett sådant företag är Green Cross har satt upp automater - miniapotek - där man med kredikort kan köpa receptfria läkemedel mot/för värk/feber, mage/tarm, förkylning, hals, sluta röka och intimprodukter.

Det som gör lösningen sympatisk är att man löst både ålderskontroll och volym. Detta med överkonsumtion löser ju inte ens apoteken. Ålderskontrollen går ut på att kunden använder kontokort och slår in sitt personnummer. Namnet på kreditkortet körs mot SPAR-registret. Genom att systemet håller koll på inköpen undviks inköp av stora mängder läkemedel.

Hellre miniapotek än överetablering av apotek och läkemedel på Konsum och ICA.

Green Cross

Waidelich måste lära sig att pausera när han läser sina tal

Idag har socialdemokraternas nye finanspolitiska talesman hållit Första majtal i Sundbyberg. Man kan ge honom två råd:

1. Lära sig att pausera när han läser sina tal. Han låter som en lågstadieelev som deklamerar. När jag första gången hörde honom i riksdagsdebatten om budgetpropositionen trodde jag han tillfälligtvis var nervös men så var det dessvärre inte.

2. Det är inte trovärdigt att i alla intervjuer som en papegoja upprepa: -Vi kommer senare att redovisa.....

Bloggar om Socialdemokraterna, 1 maj, Tommy Waidelich

SvD, SvD, DN,