Offentlighetsprincipen och dess meddelarfrihet är ett viktigt inslag i journalistiskt arbete i allmänhet och grävande journalistik i synnerhet. Meddelarfriheten är en möjlighet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som innebär att var och en har en rätt att fritt meddela uppgifter till massmedieföretag för offentliggörande. Som uppgiftslämnare kan man normalt inte straffas för detta trots att det annars skulle vara straffbart att lämna ut uppgifterna. Det råder också ett efterforskningsförbud och den som är offentliganställd kan till exempel i många situationer lämna ut hemliga uppgifter utan att straffas.
Att någon lämnat ut uppgifter är sannolikt bakgrunden till att media lyckas djupdyka i FOI-affären. Gott så långt. Men att media har meddelarrätten som arbetsverktyg innebär inte att allt är tillåtet. Den journalist som tar emot uppgifter har ett ansvar gentemot sin uppgiftslämnare att berätta att meddelarfriheten inte har oändlig räckvidd. När det gäller vissa sekretessbelagda uppgifter, till exempel mycket av den tystnadsplikt som finns kring vapenhandel, utrikesområdet och på förvarsområdet kan en läcka straffas. Låtväl att det är då Justitiekanslern som företar utredningen och eventuellt åtalar.
Att FOI nu förbereder en anmälan till Justitiekanslern om brott mot tystnadsplikten är föga konstigt. Det är faktiskt deras skyldighet att göra så. Myndigheten får ju inte själv spåra källa och vidta åtgärder men de kan göra en bedömning om uppgifter i media tyder på att kvalificerat hemligt material röjts. Det är Justitiekanslerns sak att utreda och eventuellt åtala.
Mer förvånande är reaktionen från Ekots chef och ansvariga utgivare Anne Lagercrantz som tycker att FOI:S beslut är djupt olyckligt. Hon säger:
– Är det så att myndigheterna vill efterforska våra källor är det djupt olyckligt. Jag ser det som ett sätt att försöka skrämma våra uppgiftslämnare. Vi fortsätter vår rapportering och skyddar givetvis våra källor i alla lägen, säger hon.
– Det är viktigt för allmänheten i ett öppet samhälle att känna till hur Sveriges vapenaffärer med diktaturer ser ut. Dokumenten har varit en förutsättning för vår publicering.
Det är rätt skrämmande att Ekots chef inte verkar ha riktig koll på begränsningarna i meddelarfriheten. Syftet att bryta en tystnadsplikt kan vara nog så ädel men allt är inte tillåtet. Om nu Justitiekanslern inleder förundersökning och småningom kanske åtalar någon faller ansvaret stort på Ekot. Har man villfarit uppgiftslämnaren?
Men konsekvenserna kan bli större än så. Människor kan skrämmas att inte heller berätta om sådana hemliga uppgifter som faktiskt omfattas av meddelarfriheten.
Inlägg
1 kommentar:
Det är högt osannolikt att Ekotss ansvariga utgivare, Anna Lagercrantz, kommer att dömas.
Enligt tryckfrihetsförordningen så är det hon som har det yttersta ansvaret, varken journalisten eller källan kan åtalas, "källan" åtalas för brott kan om "källan" självmant anger sig själv.
En anmälan till JK kan inte provocera fram "källan", Ekots ansvariga utgivare Anna Lagercrantz kan dock åtalas. För en fällande dom krävs det dock att hon döms i två instanser, en instans så läggs beslutsansvaret hos en jury och det är där det kommer att bli högt osannolikt att juryn väljer att döma Annica Lagercrantz då lagen är extremt svårtolkad för lekmän och beslutet kommer vara ytterst subjektivt, juryn kommer att ha Sveriges hycklande utrikespolitik i åtanke.
Då Sverige varit med och störtat en liberal diktatur (Libyen, som förkastas i kaos och Islamistisk-totalitärt styre) i jämförelse med den extremt förtryckande wahhabistiska regimen Saudiarabien som med sina militära medel gått in och kvävt demonstrationer i Jemen och Bahrain med dödligt våld.
Är det då moraliskt rätt att Svenska staten ska kunna mörka ett militärt stöd till stat som motverkar demokratiska reformer med hjälp av sin militär i sitt eget land och andra? Att ett land som enligt internationell lag begår folkmord, med regelbundna avrättningar på homosexuella pga deras sexuella läggning, vilket är en folkgrupp.
Jag tror att majoriteten av den Svenska befolkningen som har röstat är mot ett samarbete med Saudiarabien, att de folkvalda väljer att mörka något sådant går mot folkets förtroende och bevisar att Sverige inte är en representativ demokrati.
Sveriges regering vilka det än må vara, kommer så länge Saudiarabien sitter på 40% av världens oljereserver strida mot mänskliga rättigheter genom att hjälpa till att stärka denna hemska, repressiva mördar stat.
Skicka en kommentar