Smolkbokföringen och kristofobin

Det är en namnkunnig och bred skara som på dagens SvD Brännpunkt skriver att den nya folkbokföringen raserar kulturarvet. Bakgrunden är att det väntas en lagrådsremiss från regeringen senare i år där folkbokföring endast ska ske på kommun och fastighet (lägenhet). Skribenterna ser stora problem för forskning och kulturarv eftersom församlingsindelningen använts så flitigt i många sammanhang. Inte minst inom forskning. Skribenterna förordar en ordning där folkbokföring sker på församling (distrikt) så som dessa såg ut 1999. 


Det är en rimlig ordning att man fixerar ordningen som gällde vid en viss tidpunkt. Sedan 2000 är det ju Svenska kyrkan som bestämmer församlingsindelningen. 1900 fanns 2 533 församlingar och förändring under 100 år var marginell. År 1999 fanns 2 527 församlingar. Därefter har församlingar sammanlagts i stor utsträckning. Mellan 1999 och 2010 "försvann" över 1 000 församlingar. 2010 fanns 1 467 församlingar. 


Att folkbokföringsutredningarna varit tendentiösa och inskränkt sig till fiskala myndigheters intressen är uppenbart. I  folkbokföringsutredningens slutbetänkande (SOU 2009:75) finns ett fullständigt absurd argument. Man skriver (sid. 32): 

Att folkbokföringsorten och födelsehemorten i dag utgörs av en församling innebär vissa problem, främst att orterna kan ha kristna namn, vilket undanröjs. 

Problem!!! Hur tänkte man här? Att vi har församlingar som heter Maria Magdalena och Sankt Pauli vet jag. Men det finns även hedniska namn som Odensvi, Torshälla och Västra Frölunda. Vissa namn kanske uppfattas stötande som Sexdrega församling i Svenljunga kommun. Svenljunga kommuns namn kanske också är knepigt då det kan tydas alltför nationalistiskt. Om man nu vill slippa kristna namn i folkbokföringen får man givetvis problem med Staffanstorp och Eskilstuna.