Det vore bra med fler politiker som inte dagtingar med sin egen övertygelse

Vattenfalls misslyckade affärer genom företagsförvärv i Europa är skrämmande. Det är förståeligt att Seko-fackets ordförande på Vattenfall säger att förre vd:n förskingrat fyrtiosjutusen miljoner kronor. Fackordföranden tvingas åse hur hans medlemmar sägs upp samtidigt som förre vd:n njuter sitt otium. Totalt mister minst 2  500 anställda i Sverige, Tyskland och Holland sina anställningar. Det är också uppenbart att många konsultföretag i Sverige kommer att drabbas av Vattenfalls nedskärningar. Det är ingenjörer som i förlängningen deltar i forskningen för att effektivisera energianvändningen och ta fram nya alternativa energisättet.

Mest anmärkningsvärt är i skrivande stund att Vattenfall betalade 47 miljarder mer för köpet av holländska Nuon än Näringsdepartementets rekommenderade pris. Även om finansmarknadsminister Peter Norman inte pekar ut förre näringsministern Maud Olofsson som medansvarig märker man tydligt att han inte försöker försvara hennes insatser.

Och nog är det egendomligt att en centerpartistisk partiledare glatts och uttryckt stolthet över hur ett svenskt företag sålt ut svenska vattenkraftverk och investerat i bland annat tysk kärnkraft. Kärnkraftverk som för övrigt står stilla. Tyskland har ju en förbundskansler med ryggrad.

Man önskar att Fälldins hållning bildat norm för kommande partiledare för centern. Den 28 april 1976 var det riksdagsdebatt mellan centerledaren Thorbjörn Fälldin och statsminister Olof Palme om kärnkraften’. Det var då som Thorbjörn Fälldin yttrade det klassiska: ” Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore bredd att dagtinga med min övertygelse”. Det har ju visat sig att det inte var så mycket bevänt med övertygelsen. Det var lätt för efterträdarna att dagtinga.

Lyssna här på kärnkraftsdebatten 1976 mellan Palme och Fälldin

SvD