2008-01-04

Bloggandets gränser en boråsare som inte håller på Elfsborg

När jag bloggar försöker jag undvika att berätta om mitt arbete. Det är en naturlig följd av att bloggandet är privat. Under de dryga två år som jag följt bloggosfären har jag imponerats av att det är väldigt få som gör övertramp och som skadar den lojalitet de eventuellt kan ha till sina arbetsgivare. Ju mer offentlig position man har desto svårare blir gränsdragningen till vad som kan anses tillåtet. En läkare kan givetvis blogga personligt under förutsättning att patienter inte lämnas ut. Men sjukhusledningen kan komma att ha synpunkter om den seriöse anestesidoktorn på sin privata blogg betraktas som en pajas eller visar tecken på dåligt omdöme och taskig människosyn.

Jag har talat med många som jag möter i yrket eller umgänget om gränserna för bloggandet. Det har då blivit ganska klart att en opolitisk departementstjänsteman sannolikt måste vara försiktig att uttrycka sina politiska åsikter och än mindre kommentera vad som sker i regeringskansliet. Likaså tycker inte sekonden på u-båten att hon kan skriva om vardagen på örlogsbasen.

När jag talat med domare har jag varit ganska överens med dem att de sannolikt måste ligga ganska lågt i bloggosfären. En domare kan inte skriva om pågående mål och att blogga om ärendebalanserna och arbetsbördan är tråkigt. Att våra domare har oförskämt dålig lön med tanke på utbildning och komptens är knappast politiskt korrekt och han eller hon har nog svårt att vinna anhängare för de goda saken. Om domaren på sin blogg lämnar ut alltför mycket av personliga åsikter och intressen kan plötsligt den nödvändiga distansen till tilltalade Pettersson raseras. Ett flitigt bloggande påverkar på ett subtilt sätt även integritet och distans mellan privatliv och yrke.

Jag blir därför glad när jag läser Maria Abrahamsson på Svenska Dagbladets ledarsida idag. Hon skriver om rådmannen Sven Martinger vid Göteborgs tingsrätt. Han är en bloggande domare som givit svar på tal när han tycker att Göta hovrätt uttryckt sig egendomligt när de ändrat en dom i ett mål där han suttit ordförande. Som vanligt visar Maria Abrahamsson, som själv är jurist, insikt i den dömande världens villkor när hon skriver:

Det är inte okomplicerat med bloggande domare. Alltför stor frispråkighet kan bli en belastning för hela rättsapparaten. Men i det stora hela har rimligen även domarkåren och övriga rättsväsendet mer att vinna än att förlora på att bli mer lättillgängliga, förklarande och utåtriktade gentemot medierna och ytterst medborgarna.
Med min förutfattade uppfattning att en domare inte kan blogga läser jag så Sven Martingers alster på Borås Tidning. Ännu än gång justerar jag min uppfattning om bloggosfären.

Självklart ska en domare blogga. Särskilt om han också är socialdemokratisk kommunpolitiker i Göta stadsdelsnämnd i Borås och vice ordförande i socialnämnden. Domare är en yrkeskår som är utbildade att vara omdömesgilla. Eftersom de i allmänhet har en god språklig förmåga kan de givetvis blogga mycket bra.

Och så bra att Sven Martinger tar en villfarelse ur mig när han idag på sin blogg skriver:

Sedan kan jag väl avslutningsvis få avliva myten om att jag i rättssalen skulle ha uppträtt i träskor ( ledarkommentaren ) och snusnäsduk. Måhända är jag okonventionell även i min klädsel, men längre är jeansdomare har det aldrig sträckt sig.
Men domare som någon gång tangerar sitt yrke på bloggen ska givetvis blogga under sitt eget namn precis som rådman Martinger. Om vi i framtiden kommer att se bloggar under namn som hovrättsassessorn.blogger.se eller kammarrattslagmannen.blogspot.com utgår jag från att det inte är riktiga domare som bloggar. Vill fiskalen eller justitierådet blogga anonymt får de nog låta bli att avlöja sitt yrke.

Sven Martingers blogg

Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vad tycker du om tingsnotarier och nämndemän då?

Den anonyma Tingsnotarien från Obygden skrev under sin tjänstgöring en burlesk blogg som blev mycket populär hos studenter, notarier och en och annan domare: http://tingsnotarien.blogg.se

Dessutom finns det en omdömeslös nämndeman i Stockholm som ägnar sig åt systematiskt förtal av sin före detta partner på en blogg. Klart olämpligt.

Per Westberg sa...

Rent principiellt tror jag att det är olämpligt och direkt fel att blogga anonymt om man skriver från sin arbetsplats. Notarien vid Obygdens tingsrätt var en blogg med hög litterär kvalitet och en härlig humor. Den kunde lika gärna vara fiktion. Om notarien däremot hade varit identifierbar hade det naturligtvis inte varit helt bra vare sig för tingsrätten eller notariens framtida karriär.

Det fanns en blogg från Stockholms tingsrätt som skrevs av en påstådd nämndeman och sådan alster håller inte och visar på antingen livlig fantasi eller dåligt omdöme.

Den sistnämnd bloggen med en nämndeman som skrivit om privatlivet är såvitt jag förstår föremål för rättslig prövning i vissa delar och skulle väl i så fall vara ett av få övertramp i bloggosfären.

Jag tror fortfarande min tes håller. Bloggar man initierat med interiörer från ensärskild samhällssektor bör man vara öppen med sin identitet. Samtidigt är det bra att det finns anonyma bloggare men då ska man vara medveten om att den anonyme plötsligt kan bli känd och att fel personer kan pekas ut som den anonyme bloggaren.

Då är det inte lika okomplicerat och spännande som spekulationerna kring vem som döljer sig under författarsynonymen Bo Baldersson.

Sammanfattningsvis. Den som arbetar i rättsväsendet och någon gång berör sitt arbete eller om man är nämndeman bör blogga under sitt eget namn. Nämndemän kan vara med i den rättpolitiska debatten men kan givetvis inte beröra den egna tjänstgöringen. Det är rättens ordförande som företräder domstolen. Och den lagfarne domaren är väl skickad och utbildad för den uppgiften. Dessutom har ju Domstolsverket särskilda lagfarna domare som kan hantera principiellt övergripande frågor. Det är mycket bra. Se Mediegruppen - http://www.dom.se/templates/DV_InfoPage____3057.aspx

Jag välkomnar ett samtal om yrkesgruppers bloggande. Journalisterna har kommit en bra bit på vägen men andra yrkesgrupper står och väntar i farstun.

Anonym sa...

Han håller VISST på Elfsborg. Han har bara lite svårt när skånelagen kommer på besök.

ALLA boråsare håller på Elfsborg. Eller Norrby.

Per Westberg sa...

Frasse
Om jag ska vara årlig satte jag en rubrik för att få just dig att komma in på min blogg.

Men vad är Norrby? Det ligger ju i Haninge.

Anonym sa...

Känns hedrande.

Norrby är en stadsdel i Borås och ett fotbollslag som gjort sisådär en säsong i allsvenskan. Två legendariska norrbyiter är Reino Börjesson som spelade i VM-58 och Vito Knezevic som i slutet av 70-talet hamnade i Djurgården. En härlig buse i Göran "Knölen/Nobby" Ahlström-klass.