Kunskapen om socialsekreterarnas arbete och metoder är låg bland allmänheten. När tidningarna rapporterar om till exempel ungdomsvåld liger fokus på polisens insatser och vi får också interiörer från domstolarna. Möjligen kan man få ett och annat hemma hos reportage från något LVM-hem eller särskilt ungdomshem. Däremot lyser de inträngande reportagen från kämpande fältassistenter, om de nu finns, med sin frånvaro. Samtidigt som svensken har en grundläggande kunskap om hur bevis kan säkras med DNA har man noll koll på hur arbetet på ett socialkontor går till.
Göran Johnsson skriver:
Det är inte utan att jag som lekman bli förvånad när jag upptäcker att det inte finns några formella krav på kompetens för arbete inom socialtjänsten.
Nu är det väl så att det är mycket ovanligt tjänstemäns som sysslar med biståndsärenden och vårdutredningar saknar formell kompetens. 2004 var det bara 35 procent av samtliga kommuner som genomgående hade socionomer på alla socialsekreterarbefattningar vilket i sig är anmärkningsvärt.
Men sanningen bakom avsaknaden av de formella reglerna torde ligga i att det så sent som i Göran Johnssons föräldrageneration var vanligt att socialärenden och nykterhetsärenden var en uppgift som låg på förtroendevalda där socialkontoret fanns hemma hos nämndens ordförande. En del av ickeprofessionskulturen kan finnas kvar i våra medvetanden.
Akademikerförbundet SSR om Socialt arbete
SvD, Socialsekreterare i strykklass
Inlägg
2 kommentarer:
Kan inte du skirva lite om Kyrkans arbete också?
Jag är förtroendevald i min kommun både kyrkoråd och kyrkfullmäktig. Vi har en exempelvis en omfattande ungdomsverksamhet till exempel som stöttar upp många som saknar det på annat håll. Det borde skrivas mer om det tycker jag.
Mary
Du har rätt. Jag är försiktig med att blogga om mitt jobb men jag ser ju många otroligt bra saker och borde skriva om det.
Skicka en kommentar