En arbetsgrupp inom kristdemokraterna vill utsträcka barnledigheten så att den även kan omfatta tonårsföräldrar. Härigenom hoppas man att psykisk ohälsa bland unga kan minska. Detta förslag kommer givetvis att applåderas i de egna leden och föras fram i tid och otid som lösningen på problem med bland annat ungdomsbrottslighet och drogmissbruk.
Men i själva verket är en sådan här reform av noll och intet värde. Kristdemokraternas familjeförslag bygger inte sällan på en idealbild av familjen som verkar grundad i någon form av nostalgisk syn av 60-talet då mamma var hemma. Kd-politiker i 60-talistgenerationen verkar ha missat att samhället på gott och ont förändrats. Samhällsekonomin förutsätter att båda föräldrarna arbetar och det är inte en socialistisk planekonomi som drivit på denna utveckling. Dessutom gillar vi att konsumera och ha härliga semesterresor och på det stora hela mår familjen bättre av jämställdhet.
Igår såg jag ett debattprogram på TV som bland annat tog upp problemen med organiserad brottslighet. En poliskommissarie från Göteborg var rak och tydlig när han deklarerade att det var sociala problem som låg bakom att småbarn identifier sig med grova brottslingar och att de tidigt gör debut i droger och kriminalitet. Han var också väldigt övertygande när han gav bilden av trasiga hemförhållanden med föräldrar som inte kan svenska och ofta själva är brottslingar och missbrukare.
För dessa utsatta är kd-förslaget av ringa värde. Däremot är kanske kd-förslaget bra för dem som har råd att åka till Thailand över nyår och besöka Åre under sportlovet. Likaså är det säkert bra för lyckliga familjen som i veckan besöker frikyrkans gemenskap.
Men hur många är de och är just dessa grupper i behov av sociala reformer?
Skönt att läsa att folkpartiets ledamot i socialförsäkringsutskottet, Tobias Krantz, är spontant ”skeptisk” till förslaget. – Föräldraförsäkringen är ju tänkt för att man ska ha tid tillsammans med sina barn när de är små. Men jag vill gärna se för- slaget och alla tankar bakom innan jag definitivt tar ställning, säger han.
Annar Ritter sågar idén i Fokus med ett vittnesbörd från tonårsfamiljens verklighet. Även Göran Hägglund uttrycker skepsis i Svenska Dagbladets tryckta version den 19 januari.
DN, SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om politik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Tycker att du vädrar en del fördomar om kristdemokraters syn på familjen och familjepolitik. Eftersom jag ingår i arbetsgruppen och är den ende i gruppen som är född på 60-talet, kan jag klart och tydligt deklarera att ingen av oss har någon "romantisk bild om hemmafruar". Tror du inte att vi själva lever mitt i vardagen med allt vad det innebär av att få ihop familjeliv och arbete?
Det är inte heller så att detta förslag är förslaget med stort F som ska minska psykisk ohälsa, men ett förslag bland flera.Sammantaget tror vi att fler närvarande föräldrar i tonårstiden är väldigt viktigt. Detta har flera av de experter vi lyssnat till påpekat.
Du kan raljera om thailandsresor och kyrkbesökare, men faktum kvarstår - vilket stöd finns för föräldrar med tonårsbarn som inte mår så bra? Är det inte vettigt att kunna använda föräldrapenningsdagar när ens tonåring utreds och behandlas vid BUP? Eller när tonåringen mobbas i skolan?
Hade tänkt att skriva ett eget inlägg om naiviteten men skriver under ditt istället. Nyanserat och bra. Tack.
Jag har väldigt svårt att tro att föräldrapenningen är avgörande för besöket vid BUP. Värre är väl att BUP och skolans stödresurser på senare år minskat.
Jag är helt övertygad om att kristdemokraterna som ju fortfarande har folkrörelsekaraktär kommer med mer konstruktiva förlag.
Tyvärr är verkligheten att tonåringar gärna går sin egen väg. Låt oss i stället satsa på att ett gott förhållande mellan föräldrar och barn grundläggs genom att både mor och far är hemma med sina telningar.
Nu ska jag läsa rapporten och titta på de mer konstruktiva förslagen. De förslag som kan intressera Alliansen i dess helhet och oppositionen.
Mia
Jag blir så glad att Du berättar mer om hur ni tänkt i arbetsgruppen. Men jag förstår inte varför man ska genomföra generella reformer när man egentligen vill stödja en särskild grupp utsatta.
Skicka en kommentar