Bra rutet av Reepalu

Rudy Giuliani blev 1993 borgmästare i New York på parollen om nolltolerans till brottslighet i New York.

Jag tycker att Malmös kommunalråd är tydligare och trovärdigare när han säger:

– Vår stad ska vara en bra stad att leva och en förfärlig stad att vistas i för den som är kriminell.

Bra rutet av Reepalu.

Skånskan, DN, SvD

På torget ska man inte ha bälte

Jag läser i Skånska Dagbladet att Ystadspolisen haft trafikkontroll i Sjöbo. Tidningens rubrik är "Fem bälteslösa fast på torget". Men på torget ska man väl inte ha bälte. Möjligen för att hålla upp byxorna.

Nu inser jag givetvis om att man haft kontroll runt torget. Skulle det däremot vara så att någon åker bil på torget, vilket ju ibland kan vara tillåtet, behöver man inte ha bilbälte enligt 4 kap. 10 § trafikförordningen (1998:1276). Det är endast vid färd på väg som bilbälte ska användas.

Annars får man väl konstatera att det är bra att polisen gör kontroller av bilbälten. Det är väldigt dumt att inte ha bilbälte och man kan inte säga att folk får skylla sig själva. Dessutom är trafikkontroller bra eftersom polisen inte sällan fångar fulla fiskar när man gör rutinkontroller.

Diskrimineringsärenden som skapar fördomar

Det är bra att Diskrimineringsombudsmannen avskriver struntärendet om den muslimske mannen som blev avvisad från ett tåg då han inte visat biljett. Han menade att han diskriminerades då han ägnade sig åt bön vid biljettviseringen och därmed stördes av konduktören.

Hur svårt kan det vara att lägga fram sitt kort eller låta någon annan visa färdbeviset om man nu ägnar sig åt bön. Sådana här struntanmälningar till DO bidrar till att fördomar sprids. Att SJ sedan överväger att helt och hållet porta karlen från sina tåg visar med all önskvärd tydlighet att han är en strulpelle. Men detta är också en sådan nyhet som insiktsfulla journalister borde överväga att inte publicera. Från början borde man ha insett att det inte handlade om diskriminering.

Nyheter 24, Dagen

Hamilton borde näpsas

Nu gör jag ett litet petimäterinlägg.

Jan Guillou brukar ibland kritiseras för att han i Hamiltonsviten excellerar i beskrivningar av vapen, uniformer, medaljer och annan militär insignia. Om jag förstår saken rätt vinnlägger han sig om att det ska bli rätt.

Men i filmen "Hamilton i nationens intresse" blir det inte helt rätt. På filmaffischen syns Hamilton iförd flottans innerkavaj m/48. Förutom några färggranna släpband på vänster bröst syns tre så kallade utbildningstecken. Till höger på bröstet stoltserar Hamilton med US Navy SEAL:s insignia. Navy SEAL är den amerikanska flottans attackdykar- och specialförband.

På vänster bröst ovanför släpbandet ser vi utbildningstecken för SSG - Särskilda skyddsgruppen. Ett svenskt specialförband. Slutligen är utbildningstecknet för fallskärmsjägare fastsatt i höjd med översta knappraden.

Nu är det dock så att detta med uniformer i försvarsmakten är författningsreglerat. De omfattande och omständliga reglerna återfinns i Försvarsmaktens uniformsbestämmelser 2009. Den grundläggande regeln säger att den som har behörighet att på angiven plats bära fler än ett utbildningstecken (svenska eller utländska) får bära endast ett av dessa (eget val). Utländska utbildningstecken får bäras utan särskilt tillstånd. Tecknen (märkena) bärs på motsvarande sätt och under samma förhållanden som föreskrivits för ifrågavarande försvarsmakts personal. Förstår jag saken rätt skulle Hamilton ha valt ett av märkena. Dessutom gäller att Navy SEAL´s insignia bärs högst upp på vänster bröst. (se här). Inte som Hamilton på höger bröst.

Lite lustigt är detta. Men man måste nog vara petimäter för att förstå detta.

Har Hamilton gjort fel borde han näpsas. :)

Ljug inte om Nordkorea - källkritiken devalveras

Den uppenbart felaktiga historien om innebandypappan som lämnade sin son i Uppsala med beskedet att han kunde gå hem dryga sex mil, har sina likheter med rapporteringen om Nordkorea. När ett rykte dyker upp och det ingår i ett tema faller kravet på källkritik bort. I fallet med innebandypappan är temat den pågående debatten om föräldrar som pressar sina barn i idrotten. När det gäller Nordkorea är det temat att det är en extremt sluten diktatur med en fullständigt skruvad ledning. Dessa temata är viktiga och sannolikt sanna men det är illa när kraven på källkritik devalveras.

Källkritik

Sociala medier i all ära men vi behöver journalister. Just dessa professionella yrkespersoner som berättar sanningen. En sanning där man är källkritisk och där man uttrycker sig försiktigt om källorna inte kan bekräftas fullt ut.

Innebandypappan

Om detta blev vi varse igår, även om många av oss anat det innan, när SR P1 medierna tog Upsala Nya Tidning, SVT ABC med flera med byxorna nere efter den uppmärksammade historien om den sadistiska bandypappan. Den mystiska pappan till en gosse i Åkersberga IBF som uppgavs ha lämnat sin son iförd matchkläder utanför en hall i Uppsala med beskedet att pojken kunde gå hem efter sitt usla spel. Medierna spårade vittnen och pappan och det mesta tyder på att den ursprungliga källan fabulerat lite och hamnat i ett trångt läge när nyheten blev en riksangelägenhet. Skrönans idiom där påståendet om en märkvärdig händelse inleds med "-en kompis till mig berättade" fanns även i historien om innebandypappan (jfr. Råttan i pizzan).

Nordkorea

Att Nordkorea är en skruvad diktatur med plåga befolkning tvivlar vi inte på. Skulle man ställa diagnos torde landets ledning kunna betraktas som psykopatiskt och sakna sjukdomsinsikt. Även om det är svårt att bevaka världens mest slutna land försvarar inte detta att vi faller in i en okritisk nyhetsförmedling. Tidningen Metro sammanfattade för en tid sedan elva udda fakta om den förre diktatorn Kim Jong Il. Det handlade bland annat om att hans födelse föregåtts av en dubbel regnbåge. Liknande uppgifter sprids nu om hur sorgen i landet tar sina uttryck. Det handlar om björnar som gråter och isar som bryts upp i sorg över landets ledare. Men vare sig Metro eller DN som återger uppgifterna försöker sig på en tolkning i vilken kontext dessa uppgifter sprids. Det krävs inte mycket tankemöda för att förstå att de egendomliga uppgifterna är uttryck för något som kan karaktäriseras som religiösa uttryckssätt. När svenska media skriver om helgonförklaringar av påven gör vi det med respekt även om många säkert har svårt att tro på miraklen som helgonen varit del av.

Risken är uppenbar att annan nyhetsrapportering från Nordkorea blir lika okritisk och tendentiös. Hur är det egentligen med källkritiken när vi i väst påstår att man i Nordkorea sprider bilden att Kim Jong Il gjorde elva hole in one på sin första golfrunda. Kanske har man påstått det och då borde vi fundera på varför. Men risken är stor för att det bara är en skröna att just denna bild av diktatorn sprids. Nordkoreanen är inte dum och tror knappast på dessa golfresultat.

I veckan förmedlade svensk media uppgiften att nordkoreaner som inte sörjt tillräckligt uttrycksfullt vid den store ledarens död nu sändes till arbetsläger. Som källa uppgavs Daily NK, en webb som med all rätt förmedlar budskap om eländet i Nordkorea men ofta med uppgifter som inte kan beläggas.

Jag tror inte att Nordkoreas befolkning är betjänt av att västerländska media tummar på källkritiken när det gäller nyhetsrapporteringen från det slutan landet. Inte heller är man betjänt av att sådant som uppenbart liknar religiösa uttryckssätt rapporteras som sanningar i det konstiga landet.

Men nyhetsrapporteringen blir tendentiös och vi i västvärlden faller på eget grepp.

SR P1 Medierna om bandypappan, DN, SvD

I Landskrona kan man skämta om allvarliga saker

Under rubriken "Dagens trams" skrev jag igår om den kraftiga överreaktion som drabbade det socialdemokratiska oppositionsrådet, Catherine Persson, i Trelleborg, när hon kritiserade kommunstyrelsens ordförande, moderaten Ulf Bingsgård. Bingsgård var uppenbarligen för skämtfull när han på twitter skrivit:

Hörde att Malmö söker en ny slogan. Vad sägs om "Malmö — en pangstad nära dig"

Oppositionsrådet blir "jätteupprörd" och "chockad". Enligt min uppfattning en fullständigt oproportionell reaktion, enligt min mening. Klarar man inte av små, ickekränkande, skämt på twitter torde man inte heller kunna ta till sig satirens budskap. Nu på morgonen läser jag i Trelleborgs Allehanda att även kommundirektören har skämtlynne. Han svarade Bingsgård på Facebook med orden: "Eller kulhålan". Kommundirektören tog emellertid bort sitt inlägg. Bra dock med en kommunstyrelseordförande och en kommundirektör som kan skämt lite med varandra på Facebook. Det tyder på att de är verklighetsnära.

Man kan faktiskt skämta om allvarliga saker och ett bra exempel på detta bland skånekommunerna är Landskronas projekt "Myt och sanning". Förr året genomförde Landskrona Fritids- och kulturförvaltning ett arbete om de myter som finns om Landskrona stad - Sanna eller Falska. Förvaltningen presenterade sitt arbete genom en utställning på Landskrona museum där satirikern Hans Lindström illustrerade några av de insamlade myterna. Bakgrunden var att bilden av Landskrona de senaste åren blivit oerhört mörk.

Det är underbara teckningar som självklart inte kan missförstås. Här är länkar till några av de roliga satiriska teckningarna:

I Landskrona måste man beväpna sig när man går ut

Gubbarna på bänken

Landskrona har i allafall Siw Malmkvist

Sifoundersökning

Sydsvenskan

Tokord i Expressen

UPDATE: Så fel man kan ha. Snökanon är ett meteorologiskt begrepp.

I kvällstidningarna får vi möta egendomliga ord som "nakenchock" och "hatattack". Nu i kväll blir jag riktigt konfunderad när jag i Expressen läser "Snökanon på väg mot Sverige".

Snökanon trodde jag var en sådan apparat som står i snöbackarna och som sprutar ut snö i pisterna. Men enligt Expressen är detta ord synomymt med ett snöoväder som kan karaktäriseras som snögande och hård vind.

För det är väl inte kanon med uttalet ka'non man avser. Det betyder rättesnöre och skulle då vara ett sådant där snöfall som man ska genomlida.

Ack ja

Dagens trams inträffar i Trelleborg

För två månader sedan stod jag på busstorget i Trelleborg en tidig morgon. Det var trevligt och jag skattade högt när jag såg en tupp och några hönor spatsera i rabatterna. Döm om min förvåning när jag såg ett nykläckt ägg. Hädanefter gillar jag Trelleborg lite extra.

Men idag kan jag konstatera att Trelleborgs socialdemokratiska oppositionsråd verkar lite väl känslig. Bakgrunden är att det moderata kommunalrådet Ulf Bingsgård i sitt twtterflöde skrivit om den stora grannstaden i norr:

Hörde att Malmö söker en ny slogan. Vad sägs om "Malmö — en pangstad nära dig"

Att detta är ett skämt är tämligen uppenbart. Självklart är händelserna med mord och vapen i Malmö ytterst allvarliga. Men nog kan man skämta på denna nivå och det är faktiskt lite roligt att använda ord med dubbla betydelser. Bingsgård har inte gått över gränsen. Att det socialdemokratiska kommunalrådet går i taket verkar löjligt och man inser att det i själva verket handlar om partipolitisk tuppfäktning. – Jag är jätteupprörd efter att ha läst vad han har skrivit. Blir helt chockad, säger oppositionsrådet Catherine Persson till Trelleborgs Allehanda.

Jag vet inte om jag vågar citera Trelleborgs egen kommunslogan - "Lite mer Trelleborg". Lite mer Trelleborg vill vi inte ha om oppositionsrådet "chockas" av ett litet och uppenbar skämt. Bättre med Malmös slogan - "Mångfald, möten, möjligheter".

Förvisso är Andreas Schönström, socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö väldigt kritisk till Bingsgårds tweet. Men socialdemokratiska kommunalråd och kommunstyrelseordförande Ilmar Repaalu i Malmö kämpar på och är konstruktiv. Han hjälps knappast av överreaktionen från sin partikamrat i Trelleborg.

Men Bingsgård verkar ha fötterna på jorden. Nu ber han de som tagit illa vid sin om ursäkt i en tweet. Det är snyggt men det lär nog inte vara så många som blivit ledsna. Betydligt fler ler nog lite och påminns om den allvarliga utvecklingen i den fina staden Malmö. Frågan är nu om oppositionsrådet kommer att motionera i fullmäktige om att kommunstyrelsen med kraft ska agera för att få bort att Trelleborgs skämtsamt benämnes Trellehåla eller Trällehauula som man säger på sydsvenska.

Bingsgård på Twitter

Trelleborgs Allehanda, Trelleborgs Allehanda, DN, Skånska Dagbladet, Sydsvenskan

Läcker det i Kriminalvården

En sommarmorgon 1994 ändade fänrik Mattias Flink vid Dalregementet livet på sju personer. Tre personer skadades. Ofattbar tragik. I slutet av förra året omvandlades Mattias Flinks livstidsstraff till 30 års fängelse.

Det är bedrövligt att i dagens Aftonbladet se hur fotografen Per-Olof Sånnäs har legat med teleobjektiv i buskarna kring Beatebergsanstalten i Huddinge för att fotografera Flink. Bilden föreställer en opixlad Flink på väg in i en transportbil med packning för att, om man får tro artikeln, flyttas till Saltviksanstalten utanför Härnösand. Redan 2010 publicerade Aftonbladet och några andra tidningar smygtagna bilder på Flink när han överfördes till Beatebergsanstalten.

Nu finns det säkert delade åsikter om Flinks strafftid men det räcker med att vi sett bilder på den unge Flink iförd m/60-uniform i början av 90-talet. Nu håller han på, att sedan 18 år, avtjäna sitt straff och en av Kriminalvårdens uppgifter är att förbereda utslussning i samhället. Även en mördare ska efter avtjänat straff kunna leva vidare och han har enligt media fått nytt namn och skyddade personuppgifter.

Genom att visa hur han ser ut som 42-åring försvåras hans återanpassning.

Nu kan det förvisso vara så att det är Flink själv som tipsat Aftonbladet att han är på väg att flytta vid ett bestämt tillfälle. Men det tvivlar jag på. Sannolikt är det någon glappkäftad person inom Kriminalvården som brutit sin sekretess. Jag lockas spekulera om att tipspengar betalats ut.

Att poliser läcker från förundersökningar är allvarligt och i sig ett hot mot meddelarfriheten. Men om det läcker från Kriminalvården är det ännu värre. Kriminalvårdssekretessen är, i likhet med sjukvårdens sekretess, en sådan sekretess där rätten att meddela och offentliggöra uppgifter är inskränkt.

Skäms på läckan. Jag hoppas att Justitiekanslern inleder en förundersökning.

Slutligen skäms på Aftonbladet som utnyttjar hemliga uppgifter och inte reflekterar över Pressens Opinionsnämnds spelregler för press, radio och tv där det uttalas att man noga ska överväga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Man ska avstå från sådan
publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Ett sådant allmänintresse saknas givetvis.

Kan väggar tala på familjen Ramels slott?

Jag läser i Skånska Dagbladet att Övedskloster ska förhöras. Att ta med ett rokokoslott med 3600 hektar areal till polisstationen i Sjöbo torde vara en häftig utmaning för polismyndigheten i Skåne.

Låt Sturmarkarna hålla på

Det är lätt att bli frustrerad när man återkommande hör Sturmarkarnas (Humanisternas) utfall mot religionsutövning i allmänhet och deras kristofobiska hållning i synnerhet. Men frågan är om inte Sturmarkarnas hätska utfall och nedsättande omdömen om medmänniskor börjar slå tillbaka mot deras syften. Jag tycker mig ha sett några sådana exempel i media. De senaste veckorna har jag sett flera exempel, från oväntat håll, med nyfikenhet på tro och fascination över gudstjänsten.

I Ystads Allehanda (ej på nätet) skriver en krönikör att han nog inte tror på gud men att han längtar efter andlighet. Han tänker börja gå i kyrkan. Samma dag skrev Rakel Chukri i Sydsvenskan:

-2012 ska jag sluta kalla mig ateist. Inte för att jag har skådat Guds härlighet, utan för att den svenska debatten om tro förvandlats till ett skyttegravskrig. Christer Sturmarks attack mot Lucia­firandet var droppen.

Författaren och journalisten Monica Gunne reflekterade för någon vecka sedan i Aftonbladet under rubriken "Till och med kyrkan har blivit mainstream". Hon var på midnattsmässa i Hedvig Eleonora kyrka och tyckte det var lite egendomligt med, vad hon upplevde, ett nattvarsbord för individuella önskemål. Hon undrade även var begreppet synd tagit vägen när hon läste överlåtelsebönens formulering "Förlåt mig mina felsteg". -Kom inte och säg, att det gruvsamma och välkända ”Synd & Skam” har kavlats ut till den urvattnade mainstreamformuleringen ”felsteg”, skrev Gunne.

Slutligen fanns i DN idag en initierad krönika signerad Maria Schottenius.. Hon skriver om, som hon upplever det, egendomliga musikval, på enskildas önskemål, vid vigslar och begravningar. Hon är tydlig i sitt budskap när hon sammanfattar:

Livemusikerna på läktaren måste skaffa sig mer auktoritet och ha lite mer stolthet. Inte bara vika ner sig. Det finns fantastisk musik att välja vid livets stora högtider: lyft fram den. Gå inte med på denna trivialisering. Gammal musik, ny musik, stilla eller svängig musik; men det ska vara kvalitetsmässigt god musik, som korresponderar med kyrkorummet. Även om man alltid hamnar i besvärliga frågor om smak, borde det förekomma mer, inte mindre, diskussion om kvalitet.

Låt Sturmarkarna hålla på med sina utfall. Det verkar öka intresset för andlighet, tro och gudstjänster.

Varför fira Strindberg nu

Det är smått egendomligt att fira Strindbergs dödsår. Förvisso var han i slutet av sin levnad något av en synkretist och trodde säkert själv på den himmelska födelsen men handlar inte jubiléet endast om att man vill jubilera. Strindberg är levande i svensk kultur och behöver inga överdådiga fester.

Det är många kulturdebattörer som upprörs över att staten tillskjuter en spottstyver när det gäller Strindbergsjubilléet. Svenskan skriver:

Hur hade August Strindberg reagerat om han hade fått reda på att norska staten satsade 42 miljoner kronor på sitt Ibsenår 2006, under det att svenska staten bara investerar 1 miljon i det pågående Strindbergsåret?

Jag har inte svaret på frågan men hade han misstyckt hade han varit en vämjelig, ynklig och narcissistisk figur och sannolikt inte värd ett jubileum. Strindbergs syn på kvinnan var minst sagt bedrövlig och någon demokratianhängare var han inte. Likaså är det värt att uppmärksamma Augusts antisemitiska ståndpunkter.

Strindberg var givetvis stor men i ärlighetens namn tror jag att regeringen gör rätt som ligger lågt. Strindberg satsas det ju alltid på. Hans litteratur ingår självklart i litteraturkanon och hans verk sätts, med all rätt, ideligen upp på landets scener. Strindberg glöms inte bara för att regeringen gör andra värderingar i kulturbudgeten.

Slutligen kan man fråga sig varför det är Strindbergs dödsår som blir utgångspunkten i ett jubileum. Han föddes 1849 och firades stort 1949. Bland annat med ett frimärke. 100-årsminnet av Raoul Wallenbergs födelse är viktigare. Vi vet ju inte ens när den store hjälten dog.

I Svenskan (ej på nätet) gör man jämförelser med vad andra länders regeringar satsat på kulturjubiléer. Men man reflekterar inte över vad det är som firas. Spanien satasde 270 miljoner på Don Quijoteåret 2005. Det är 400-årsjubiléet av av när en bok utkom. Danskarnas frikostighet i Andersenåret 2005 handlar om att författaren föddes 200 år tidigare. Enda undantaget är Ibsenjubiléet som firades 100 år efter hans död.

Den dåliga folkbildaren

Slarviga journalister är verkligen folkbildningens fiende nummer ett. Jag läser nu i flera tidningar att "Poliser misstänks för tjänstefel". Man refererar till Läkartidningen som idag berättar att det har inletts förundersökning avseende sex konkreta uppgifter som lämnats i en intervju av den för dråp friade narkosläkaren vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Chefsåklagare Håkan Roswall, vid Åklagarmyndighetens riksenhet för polismål, berättar att en förundersökning inletts men att han med hänsyn till förundersökningssekretessen inte kan säga mer.

Fast i media refereras detta som att poliser misstänks för brott.

Men nu är det så att man måste ta en sak i taget när det gäller brott, brottsmisstanke och lagföring. Att en förundersökning inleds följer av att ett brott misstänks ha begåtts och att det kräver vidare utredning. Att i det läget peka ut misstänkta vore givetvis fel av åklagaren eller polisen och det har man inte gjort. Under förundersökninge kan en misstanke om gärningsmän växa fram men där är åklagaren ännu inte. I alla fall inte i den utsträckning att han kan bekräfta det.

Det är synd att media drar för stora växla och sprider villfarelse hur en brottsutredning bedrivs.

Personligen gladde jag mig över den frikännandet av narkosläkaren. Min bild av barnanestesiläkare är otroligt positiv. De och annan personal på barnintensiven upplever jag som änglar.

DN, SvD, Aftonbladet

Sverker är världens bästa journalist

-Jag har aldrig ingripit mot någon nykter person vid hockeymatcher, säger en polisinspektör vid Dalapolisen i en intervju i SvT:s Sverkers Stora Strid. Sverker vågar se sanningen i vitögat och ifrågasätta det bedrövliga i att supande uppfattas som något fint och naturligt. Jag hoppas att han medvetandegör när han intervjuar dyngraka åskådare på en elitseriematch.

Sverker har sådana kvaliteter att han skulle kunna frälsa Sverige. Några i KD drömde om Lars Adaktusson som partiledare. Att ingen kom att tänka på Sverker Olofsson som partiledare.

Dyrare att käka på Rosenbad

Den 1 januari sänktes restaurangmomsen med 13 procent. Den politiska retoriken har talat om fler arbetstillfällen. Logiken tycks enkel. Sänkt moms ger lägre priser. Fler äter ute och restaurangerna kan anställa fler.

Redan efter två luncher på detta år börjar jag tvivla. Före nyår frågade jag en del av krögarna på mina stamlokus hur de skulle göra. Ingen skulle sänka priset. Mc Donalds skulle dock anställa mer personal men man anar att deras incitament framförallt handlar om att man betalar läge social avgifter för ungdomar under 26 år.

För Anders Borg måste det nu te sig lite ironiskt att en lunch på Rosenbad vid årsskiftet har blivit fyra kronor dyrare.

Är Sveriges konung inte kung över Skåne

På en och en halv månad har fem personer mördats i Malmö. Detta beskrivs i media som kriminaldraman och fokuseringen är på polisens arbete. Men när en pojke dödsmisshandlas i Stockholm för drygt fyra år sedan blir det en riksangelägenhet med manifestationer mot våld. Kungafamiljen engagerar sig, en ung pojke blir folkhjälte på insatser som i andra sammanhang karaktäriseras som naiv spontanitet. Sedan blir han moderat riksdagsledamot på ganska tunna meriter.

Vi och dom

Jag brukar tillhöra dem som aldrig dristar mig till att påstå att kungen har fel. Men när han nu, i gott sällskap förvisso, inte säger något om de många morden i Malmö börjar jag tycka att det är konstigt. Överhuvudtaget är det egendomligt att den våldsamma utvecklingen i Malmö inte verkar vara något annat än en polisiär angelägenhet. Det finns anledning att tro att mediarapporteringen påverkas av vi- och domtänkande. Vid dödsmisshandeln på Kungsholmen i oktober 2007 dödades en 16-årig pojke av några jämnåriga. Fyra pojkar dömdes för grov misshandel och vållande till annans död. En pojke fälldes för anstiftan till misshandel. Många kunde identifiera sig med brottsoffret och engagerade sig i upprop mot våld. Kungen närmast hjälteförklarade den 16-årige Anton Abele i sitt jultal 2007. Jag hoppas att kungen kan reagera nu också även om offren i Malmö inte är skolkamrater eller vänner till de som upptagits i Hovkalendern.

Tuffare tag öppnare debatt

Flera av morden i Malmö är kopplade till organiserad brottslighet och det måste till fler poliser, snabbare lagföring, krafttag mot illegal vapenhandel. Andra myndigheter som Tullen, Skatteverket och Kronofogden måste också få stärkta resurser. Utanförskapet måste slås sönder och politikerna får inte mesa om föreningsverksamhet som i själva verket är illegala spelklubbbar kombinerat med prostitution.

Vidare måste debattklimatet bli öppnare. När Malmös kommunalråd, Ilmar Reepalu, för fram idén om temporära medborgarskap ska man lyssna på honom. Han må ha fel men man får inte utgå ifrån att han har fel. Det verkar som att de som kritiserar honom aldrig läst några förundersökningar om till exempel trafficking. Det är uppenbart att många inte är beredda att vittna och därmed ställa upp för rättvisan. Mekanismerna kring detta måste man tala öppet om.

Inspiration

Viss inspiration till detta blogginlägg har jag fått från Mikael Westerlund Pettersson som bloggade klokt i liknande anda igår. Hans blogginlägg heter: Tragedin i Malmö ger upphov till obehagliga frågor

Jag skrev i januari 2009 ett inlägg som reflekterade över proteströrelser mot våld: "Endast nazister orkar skapa folkrörelser"

Sydsvenskan, Skånskan, SvD, SvD, DN, DN