Gör skolavslutningarna till undervisning

Tröttsamt tjat om skolavslutningar
Om det är något jag blir trött på så är det det evinnerlig tjatet om skolavslutningar i kyrkan. Inför julavslutningen och terminsavslutningen är Skolverket igång med sina tolkningar av skollagen. Denna terminsavslutning blir inget undantag. Debattens vågor går höga och många kristna företrädare känner sig med rätta påhoppade. Skolministern och politikerna i riksdagen, vilka ju är de som är ansvariga för lagen, hukar. Idag skriver företrädare för Skolverket på DN Debatt.

Bra att undervisning är icke-konfessionell
Jag tillhör dem som tycker att det är bra att utbildningen och undervisningen i förskolor och skolor är icke-konfessionell. Utgångspunkten är att det inte får finnas religiösa inslag i undervisningen. När det gäller fristående förskolor och skolor som har en konfessionell inriktning får de dock ha sådana inslag i utbildningen, men inte i undervisningen. Enligt 1 kap. 3 § i skollagen definieras utbildning som ”den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål”. Undervisning  är däremot ”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”. Legaldefinitioner som inte är helt lätta att greppa för gemene man. Utbildning är ett vidare begrepp och inkluderar undervisning men även andra verksamheter som till exempel raster, utflykter, skolmåltider etc. Av tradition betraktas inte skolavslutningar som undervisning utan måste hänföras till begreppet utbildning. Det är obligatorisk närvaro o..s.v.  De allra flesta som inte dagligen tampas med skollagen måste uppfatta gränsdragningarna som hårklyverier.

När jag själv gick i skolan hade vi vanligen skolavslutningarna i kyrkan. Själv vägrade jag alltsomoftast att delta i dem under mellanstadiet. Detta skedde som en en odefinierad markering och någon form av protest. På högstadiet tänkte jag emellertid om och följde med klassen till kyrkan. Det var ganska trevligt.

Rätten att avstå vissa inslag i undervisningen
Nu kan man ju tycka att de som störs av skolavslutning i kyrkan, att det sjungs psalmer, och att prästen, gud förbjude, uttalalar välsignelsen, kan avstå från avslutningen. Det går emellertid inte eftersom det råder skolplikt och elever måste delta i utbildningen. Den bestämmelse som gör att en elev, vid synnnerliga skäl, kan befrias från vissa inslag i undervisningen gäller inte vid skolavslutningar eftersom skolavslutningar inte är undervisning utan "bara" utbildning. Synnerliga skäl är starkt och politikerna kanske borde fundera på att här ha "särskilda skäl".

På detta kan man dock råda bot. Det är bara att säga att skolavslutningen är undervisning. Läraren kommenterar vad som ska ske före avslutningen och efter avslutningen samlas man i klassrummet för "debriefing".  :) I dessa situationer skulle man kunna låta prästen uttala välsignelsen och man skulle kunna sjunga psalmer som inte ingår undervisningsrådens, på Skolverkets, godkända psalmkanon.

Trångsynt tolkning av vad som är religiösa inslag
Att kritisera Skolverkets tjänstemän är förmätet. De tolkar bara lagarna som riksdagen stiftat. Men samtidigt finns det skäl att observera att den tolkning som görs ofta har kristofoba inslag. I höstas anmäldes en kommunal skola på Östermalm i Stockholm  för att man i undervisningen haft yoga och att det uttalats mantra. Skolinspektionen fann att utövande av yoga i de fall där fokus ligger på hälsa och välbefinnande, utan inslag av bekännelsekaraktär, är att betrakta som icke-konfessionell. Med anledning av Skolinspektionens, något enkla analys ställde biskop Antje Jackelén en berättigad fråga i ett tweet. Hon skrev:

Skulle en skolinspektion i hinduisk majoritetskontext då klassa reciterande av VårFader som icke-religiöst o hälsosamt?

Skolverket säger i sin vägledning  att avslutningen eller samlingen kan ske i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse. Skolverket anser sig ha kompetens att avgöra vad som är tradition och högtidlighet. Det är mot den bakgrunden jag myntar begreppet "Skolverkets psalmkanon". Men hur tänker de då kring alla söta små Luciatåg. Ska vi bannlysa lucian och stjärngossarna. Lucia var en kristen martyr, stjärngossarna förebådar det stora som inträffar i juletid. Nu hör det till saken att just stjängossarnas utensilier är nordiska påfund och att man i anglosaxisk tradition kanske tror att det är Ku Klux Klan som är ute och vandrar.

Bönen är, enligt Skolverket, farlig även om eleven alls icke tvingas läsa med. Att uttala klart religiösa ord vid yoga är dock okej eftersom de flesta av oss inte känner till kopplingen mellan yoga och religion. Det är ju bara "välbefinnande" säger Skolverket.

De som varit på sjukhem vet att just medläsning av Fader vår är enormt välbefinnande för dementa personer. Sannolikt inte för, det som objektivt sett uppfattas som, den religiösa upplevelsen utan på grund av det som i geriatriken kallas för reminiscens. Det vill säga igenkännande från tiden då den demente var frisk. Att kunna läsa något innantill är tillfredsställelse och visst mått av välbefinnande.

Och uppenbarligen missar Skolverket att trosutlevelse inte bara är psalmsång, välsignelse och bön. Symboliken i kyrkorummet är förkunnelse, bön bes enskilt och kanske uttalar prästen en välsignelse som inte hörs med det öppna örat.

Religion och tro är större än att den går att fånga i en juridisk vägledning.

Skolverkets juridiska vägledning om skolverksamhet i kyrka eller annan religiös lokal 
Svenska kyrkans samtalsdokument om Svenska kyrkan och skolavslutningar

Förvånande om sexköp

När tre borgerliga kvinnoförbund idag kräver att svenskars sexköp utomlands kriminaliseras låter de populistiska utspel gå före grundläggande juridiska principer. Hur skulle de förhålla sig om polska kvinnor som kommer till Sverige för genomgå abort straffades i Polen?

Sexköpslagen är bra och skyddar män och kvinnor som tvingas till prostitution. Mycket tyder på att den svenska sexköpslagen kommer att införas i andra europeiska länder. Men det är förvånande att Kristdemokratiska kvinnoförbundet, Centerkvinnorna och Liberala kvinnor nu ansluter sig till ett krav från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om att kriminalisera sexköp som begåtts utomlands. Företrädare för dessa kvinnoförbund skriver idag på DN Debatt under rubriken "Dags att kriminalisera sexköp utomlands". Men en sådan lagstiftning skulle strida mot de grundläggande så kallade legalitetsprincipen.

Grundregeln för att straffa någon för ett brott som begåtts utomlands ska givetvis vara att brottet är straffbart också i landet där gärningen ägt rum - så kallad dubbel straffbarhet. Denna princip är i grunden ett utflöde av legalitetsprincipen, som bland annat innebär att ingen kan straffas för brott utan stöd i lag. När det gäller sexualbrott  kan en gärningsman straffas i Sverige för våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt övergrepp mot barn, grovt utnyttjande av barn för sexuell posering och koppleri som begåtts i ett land där dessa handlingar inte är straffbara.

Principen om dubbel straffbarhet kan man undantagsvis göra undantag för när det gäller grova brott som är straffbara i de flesta länder. Men så är det inte med sexköp. Även om vi kan känna stolthet för sexköplagen är det få länder som kriminaliserat sexköp. Att då göra avsteg från dubbel straffbarhet är högst tveksamt. Hur skulle skribenterna reagera om Polen gjorde avsteg från lagalitetsprinicipen och straffade polska kvinnor som genomgått abort i Sverige. I Polen är  abort straffbart men man tillämpar principen om dubbel straffbarhet. Polen är ju ett rättssäkert land.

Att det realiter knappast skulle vara omöjligt att lagföra någon för detta brott om det begåtts utomlands gör det hela ännu mer absurd. Utländska myndigheter skulle inte kunna medverka vid bevisupptagning och utredningen är hart när omöjlig. 

Jävet ett moras och hur blir det med domare i Rotary

Så startar det avdömda s.k. Södertäljemålet på nytt i tingsrätten. Bakgrunden till att rättegången mot den så kallade Södertäljemaffian tas om är att en av nämndemännen i den föregående rättegången betraktades som jävig då det befunnits att han var ersättare i polisstyrelsen i Södertälje (fast egentligen var det väl polinämnden i Södertälje polismästardistrikt?). Södertäljepolisen hade vid något tillfälle varit på polisnämnden och informerat om spaning och utredning. På den grunden befanns karlen jävig.

Men idag kan man uppleva ett fullständigt moras i rättegången då försvarsadvokater och målsägandebiträden ifrågasätter två av de nya nämndemännens objektivitet. Bakgrunden är att de två nämndemännen varit på ett möte i Nämndemannaföreningen där Södertäljepoliser föreläst om det påstådda Södertäljenätverket. Som om inte detta vore nog riktas även jävsanklagelser mot rättens lagfarna domare som man menar känt till omständigheterna som man nu menar utgör jäv.

Utgången kring detta är given. De som är jävsanklagade  kommer att ersättas av andra domare oavsett om det formellt är jäv eller inte. Man kommer givetvis att iakta en försiktighet.

Men i grunden kan det väl knappast vara jäv att man lyssnar till ett föredrag som ges som en information om polisarbete. Samma information kan man sannolikt inhämta på annat sätt. Några sekretessbelagda uppgifter lämnas inte ut på Nämndemannaföreningens möte.

Skulle detta vara jäv har rättsväsendet problem. Tidigare har det ju klargjorts att en domare i normalfallet inte är jävig för det att hon eller han är med i Rotary, ordensliv eller har annat föreningsengagemang. Se JK:s beslut 2769-97-21. På Rotary konverserar rådmannen med poliskommissarien och försvarsadvokaten. Så ska det vara och inte medför det jäv. Lika lite är det jäv att höra några poliser berätta om sitt arbete i en spekulativ utredning.



SvD, DN