Gör skolavslutningarna till undervisning

Tröttsamt tjat om skolavslutningar
Om det är något jag blir trött på så är det det evinnerlig tjatet om skolavslutningar i kyrkan. Inför julavslutningen och terminsavslutningen är Skolverket igång med sina tolkningar av skollagen. Denna terminsavslutning blir inget undantag. Debattens vågor går höga och många kristna företrädare känner sig med rätta påhoppade. Skolministern och politikerna i riksdagen, vilka ju är de som är ansvariga för lagen, hukar. Idag skriver företrädare för Skolverket på DN Debatt.

Bra att undervisning är icke-konfessionell
Jag tillhör dem som tycker att det är bra att utbildningen och undervisningen i förskolor och skolor är icke-konfessionell. Utgångspunkten är att det inte får finnas religiösa inslag i undervisningen. När det gäller fristående förskolor och skolor som har en konfessionell inriktning får de dock ha sådana inslag i utbildningen, men inte i undervisningen. Enligt 1 kap. 3 § i skollagen definieras utbildning som ”den verksamhet inom vilken undervisning sker utifrån bestämda mål”. Undervisning  är däremot ”sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden”. Legaldefinitioner som inte är helt lätta att greppa för gemene man. Utbildning är ett vidare begrepp och inkluderar undervisning men även andra verksamheter som till exempel raster, utflykter, skolmåltider etc. Av tradition betraktas inte skolavslutningar som undervisning utan måste hänföras till begreppet utbildning. Det är obligatorisk närvaro o..s.v.  De allra flesta som inte dagligen tampas med skollagen måste uppfatta gränsdragningarna som hårklyverier.

När jag själv gick i skolan hade vi vanligen skolavslutningarna i kyrkan. Själv vägrade jag alltsomoftast att delta i dem under mellanstadiet. Detta skedde som en en odefinierad markering och någon form av protest. På högstadiet tänkte jag emellertid om och följde med klassen till kyrkan. Det var ganska trevligt.

Rätten att avstå vissa inslag i undervisningen
Nu kan man ju tycka att de som störs av skolavslutning i kyrkan, att det sjungs psalmer, och att prästen, gud förbjude, uttalalar välsignelsen, kan avstå från avslutningen. Det går emellertid inte eftersom det råder skolplikt och elever måste delta i utbildningen. Den bestämmelse som gör att en elev, vid synnnerliga skäl, kan befrias från vissa inslag i undervisningen gäller inte vid skolavslutningar eftersom skolavslutningar inte är undervisning utan "bara" utbildning. Synnerliga skäl är starkt och politikerna kanske borde fundera på att här ha "särskilda skäl".

På detta kan man dock råda bot. Det är bara att säga att skolavslutningen är undervisning. Läraren kommenterar vad som ska ske före avslutningen och efter avslutningen samlas man i klassrummet för "debriefing".  :) I dessa situationer skulle man kunna låta prästen uttala välsignelsen och man skulle kunna sjunga psalmer som inte ingår undervisningsrådens, på Skolverkets, godkända psalmkanon.

Trångsynt tolkning av vad som är religiösa inslag
Att kritisera Skolverkets tjänstemän är förmätet. De tolkar bara lagarna som riksdagen stiftat. Men samtidigt finns det skäl att observera att den tolkning som görs ofta har kristofoba inslag. I höstas anmäldes en kommunal skola på Östermalm i Stockholm  för att man i undervisningen haft yoga och att det uttalats mantra. Skolinspektionen fann att utövande av yoga i de fall där fokus ligger på hälsa och välbefinnande, utan inslag av bekännelsekaraktär, är att betrakta som icke-konfessionell. Med anledning av Skolinspektionens, något enkla analys ställde biskop Antje Jackelén en berättigad fråga i ett tweet. Hon skrev:

Skulle en skolinspektion i hinduisk majoritetskontext då klassa reciterande av VårFader som icke-religiöst o hälsosamt?

Skolverket säger i sin vägledning  att avslutningen eller samlingen kan ske i kyrkan om den utformas så att tonvikten ligger på traditioner, högtidlighet och den gemensamma samvaron och det inte förekommer några religiösa inslag såsom bön, välsignelse eller trosbekännelse. Skolverket anser sig ha kompetens att avgöra vad som är tradition och högtidlighet. Det är mot den bakgrunden jag myntar begreppet "Skolverkets psalmkanon". Men hur tänker de då kring alla söta små Luciatåg. Ska vi bannlysa lucian och stjärngossarna. Lucia var en kristen martyr, stjärngossarna förebådar det stora som inträffar i juletid. Nu hör det till saken att just stjängossarnas utensilier är nordiska påfund och att man i anglosaxisk tradition kanske tror att det är Ku Klux Klan som är ute och vandrar.

Bönen är, enligt Skolverket, farlig även om eleven alls icke tvingas läsa med. Att uttala klart religiösa ord vid yoga är dock okej eftersom de flesta av oss inte känner till kopplingen mellan yoga och religion. Det är ju bara "välbefinnande" säger Skolverket.

De som varit på sjukhem vet att just medläsning av Fader vår är enormt välbefinnande för dementa personer. Sannolikt inte för, det som objektivt sett uppfattas som, den religiösa upplevelsen utan på grund av det som i geriatriken kallas för reminiscens. Det vill säga igenkännande från tiden då den demente var frisk. Att kunna läsa något innantill är tillfredsställelse och visst mått av välbefinnande.

Och uppenbarligen missar Skolverket att trosutlevelse inte bara är psalmsång, välsignelse och bön. Symboliken i kyrkorummet är förkunnelse, bön bes enskilt och kanske uttalar prästen en välsignelse som inte hörs med det öppna örat.

Religion och tro är större än att den går att fånga i en juridisk vägledning.

Skolverkets juridiska vägledning om skolverksamhet i kyrka eller annan religiös lokal 
Svenska kyrkans samtalsdokument om Svenska kyrkan och skolavslutningar