På dagens
DN-Debatt (finns inte på nätet) kritiseras Björn Ulvaeus av Bo Strömstedt för att han tillsammans med några andra företrädare för ateistorganisationen som tagit sig namnet Humanisterna krävt att grundlagarnas regler om religionsfrihet ska tas bort. Det var i
Expressen den 17 maj man blanda annat ställde frågan vad reglerna om religionsfriheten skyddar som inte redan skyddas av övriga friheter i vår grundlag?
Strömstedt låter Ulvaeus stå som mottagare för kritiken och skickligt lotsar han oss i religionsfrihetens historia genom att scener ur Vilhelm Mobergs utvandrarepos som ju Ulvaeus satt upp som musikalen Kristina från Duvemåla. Sanningen är ju den att just avsaknaden av religionsfrihet var en stor drivkraft att lämna Sverige. Lika klart att Karl-Oskar, Kristina och Ulrika från Västergöhl hela tiden fascinerades av att det nya landet tillät olika religionsutövning.
Strömstedt skriver bland annat om den scen där Ulrika i Väsgtergöhl går till attack mot en kyrkvärd som kallar henne hora. -Hora för dig kyrkvärd? Vad sa du till mig förr i världen? När du kom till mig med riksdalerna i ena handen och kuken i den annra?
Strömstedt berättar att scenen av många betraktades som skandalös. Riksdagsmannen för bondeförbundet, sedemera statsrådet Axel Rubbestad krävde att Vilhelm Moberg skulle sättas i fängelse och högerpartisten Axel Mannerskantz eldade upp "Utvandrarna" i värmepannan medan han tillsammans med sin hustru sjöng "Du gamla, Du fria".
Strömstedt lyckas genom utflykten till Mobergs berättelser skapa känslan för vårt lands historia som förklarar att vi liksom de flesta andra demokratier definierar religionsfriheten som en särskild frihet. Vilhelm Moberg var förresten ateist.
Det är ingen slump att religionsfriheten särskilt pekas ut i FN:s deklaration om mänskliga rättigheter samt Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Religionsfriheten har nämligen i rättighetskatalogerna tillkommit för att många stater som kallat sig sekulära (inte sällan diktaturer) och de stater som byggt på konfession (vilka ibland varit diktaturer) inte ska kunna förtrycka sina medborgare. Likväl som det handlat om en frihet att få utöva sin religion har det handlat om frihet från att tvingas tillhöra ett samfund. Detta kallas negativ och positiv religionsfrihet. De länder som har en utpräglat sekulär lagstiftning, exemplevis USA, kallar sig sällan sekulära stater. Sovjet däremot är ett typsikt exempel på en stat som satte upp det sekulära på agendan och skapade den sekulära normen.
Björn Ulvaeus lär inte svara på Strömstedts kritik. Men väl Ateisternas ordförande Sturmark.
Andra bloggar om:
Björn Ulvaeus,
Humanisterna,
ateism,
religion,
religionsfrihet