Frågan är om det inte är dags att lägga ned uppläsningen av Alfred Tennysons Nyårsklockan på Skansens stora scen den dag Jan Malmsjö inte längre vill eller kan fortsätta deklamera. Det är ju en ganska kort tradition med tv-sändningar sedan 1977. Före 1956 fanns traditionen av och till som radiosändning och deklamation på Skansen.
På det hela taget är den svenska översättningen av Tennysons Nyårsklockan ett rent pekoral. Texten påminner i mångt om den diktartradition som personifieras av Alfr-d V-stl-nd i Grönköping Veckoblad. Det är ju till exempel helt barockt att läsa:
Ring själaringning över land och vatten!
Själaringning ljuder förvisso både över land och vatten. Men vi själaringer bara över människor som lämnat jordelivet. Här handlar det om ett kalenderår. I det engelska orginalet heter det:
Ring out, wild bells, and let him die.Läs även andra bloggares åsikter om Nyår, Jan Malmsjö, Skansen
Inlägg
2 kommentarer:
Är det Anders de Wahl som läser i klippet?
Jag håller med dig i stort sett men det väcker naturligtvis frågan: skall man skrota traditioner bara för att de är löjliga? Hur blir det då t.ex. med "Små grodorna" på midsommarafton? Eller lutfisk? Eller, framför allt, Kalle Anka?
Jag bara frågar. Här i Österrike förekommer det på visa håll att man firar en häxbränning på Valborgsmäss. Ingen riktig häxa dock, men en dockfigur som står fastbunden överst i majbrasan. En sådan tradition föefaller mig otrevligare än Nyårsklockorna men det skulle vara alldeles omöjligt att försöka avskaffa den.
Men A:lfr-d skrev bättre poesi som jag hoppas du läst på min nyårshälsning på "Noteringar."
Jag har läst din nyårshälsning. I klippet finns de Wahl, Krook, Kulle och Malmsjö. Fast egentligen är nyårshälsning från Skansen ingen lång tradition. Kalle Anka på julafton finns inte om tio år.
Skicka en kommentar