Egentligen är det här förslaget inte särskilt konstigt och den opinion som väckts handlar sannolikt om Ilmar Reepalus oförmåga att förklara budskapet och tona ner dramatiken. Att använda det värdeladdade ordet betyg är synnerligen korkat.
När man öppnar ögonen ser vi att det redan idag i kommunerna förekommer utvärderingsmodeller där lärarnas insater utvärderas. Om man som vuxen går en kurs eller utbildning är det legio att göra en utvärdering där omdömen om lärarinsatserna är självklara.
Men eftersom detta förslag denna gång kom ifrån en socialdemokrat går man givetvis igång på Svenskans ledarredaktion. Ledarskribenten Ola Mårtensson är drastisk då han skriver "Myndighetsutövning är inget för skolelever".
Tyvärrr måste jag ge Svenska Dagbladet betyget - UNDERKÄNT.
Den betygssättning man ägnar sig åt i skolan är tvivelsutan myndighetsutövning. Myndighetsutövning definieras som utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd, avskedande eller annat jämförbart förhållande. Ett betyg som åsätts en elev har betydelse för dennes behörighet och chanser till exempelvis högre utbildning.
Men det som föreslås i Malmö är inte myndighetsutövning. Det är en ren utvärdering och den saknar, till skillnad från vanlig betyg, stöd i lag. De får således inte konskevenser som kännetecknar det som är myndghetsutövning.
På Svenskans ledarredaktion borde man veta bättre. Men vad kan man vänta sig av någon som sprider fördomar och förakt genom att avsluta sin artikel med orden:
Självklart ska elever och deras föräldrar kunna påverka skolsituationen. Men att på lösa grunder be barn att betygsätta vuxna är en flumidé som får myspedagogerna att sprattla av lycka i de fotriktiga filttofflorna.Att uttrycka sig på ett sådant sätt är lika dumt som att sätta likhetstecken mellan miljön på oberoende moderata Svenska Dagbladets ledarredaktion och de som rör sig i Visby under Stockholmsveckan och sprutar champagne för 6 000 kronor flaskan. Det om något vore dumt.
Slutligen.Vad är det som egentligen upprör Svenskans ledarredaktion? Jo det är följande frågor som ställs till gymnasieelever efter avslutad kurs:
1. Jag har fått den hjälp jag har behövt för att nå mina målBloggar om skolan, betyg
2. Jag tycker att bedömningen av mina kunskaper och färdigheter har varit tydlig
3. Jag har fått tillräcklig information för att förstå målen med kursen
4. Jag tycker att jag haft inflytande på genomförandet av kursen
5. Jag har varit engagerad och delaktig under kursen
6. Jag är nöjd med lärarens sätt att arbeta under kursen
7. Jag är nöjd med kursen som helhet
2 kommentarer:
Vi är ganska överens - jag är nyfiken på hur du ser på frågorna?
Är det inte snarare diskussionsfrågor än lämpliga att kvantifiera till staplar?
Min tes är att utvärdering måste vara en del av skolans vardagliga arbete - det blir fort fel när saker kommer uppifrån och kopplas till managementteorier.
När det gäller frågorna ser de ut som ganska vanliga utvärderingsfrågor. Jag ställer mig ofta frågan om de egentligen hjälper mottagaren särsklt mycket. Man måste också ställa frågorna varför man upplvere något på ett visst sätt samt hur skulle du vilja förändra.
Skicka en kommentar