Reinfeldt måste ta kommandot

Lars Leijonborg blir kvar i regeringen även efter det han nu i höst avgår som partiledare för folkpartiet.

Om detta kan man har två synpunkter.

Pro primo är det egendomligt att det är folkpartiet som i ett pressmeddelande meddelar att Jan Björklund blir ny utbildningsminister och departementschef samt att Lars Leijonborg stannar kvar i regeringen, nu som högskole- och forskningsminister.

Konstitutionell är det statsministerns regering och inte folkpartiets regering. Det är alltså statsministern som ska berätta om regeringens sammansättning. Nu ökar dubierna kring den frånvarande statsministern ledarskap. En kontrast till Göran Persson men med stora frågetecken.

Pro secundo är det tragiskt att Leijonborg ska bita sig kvar vid makten. Sanningen är ju att hans ledarförmåga och trovärdighet fått en allvarlig törn efter den s.k. Siggeaffären. Partikamraterna har föreslagit en ny partiledare och detta är givetvis riktat mot Leijonborgs oförmåga att hantera sin egen förutvarande partisekreterare. Att folkpartiet, med delar av partiledningens välsignelse, hade fingrarna i en syltburk som man gång efter annan beskyllt socialdemokrater för är ännu värre. Särkilt som angreppen mot socialdemokrater aldrig kunnat härledas till andra än enskilda förvirrade personer.

Leijonborg sviktar i sitt omöme när han inte lämanr regeringen. Det finns massor av jobb som han skulle kunna utföra om han avgick som statsråd.

Andra bloggar om: Lars Leijonborg