Rappakalja från TT och adekvat kausalitet

TT gick under kvällen ut med ett telegram om olycksutredningen efter en tragisk spårvagnsolycka i Göteborg i början av året. TT:s rubrik är "Förare fick klartecken vid olycka". Denna rubrik saknar helt och hållet relevans vid denna händelse där en 17-årig flicka omkom efter att ha klättrat över kopplet mellan två vagnar samtidigt som spårvagnen sattes i rörelse.

Den som läser detta kan ju tycka att det verkar skumt och man anar att det brustit i något tekniskt system. TT:s kortfattade text ger ingen ytterligare klarhet.

Men vad var det då som timade?

Flickan och hennes kamrater hade bråttom till ett tåg från Göteborgs central. På Drottningtorget står ett spårvagnssätt och flickans sällskap valde att gena genom att klättra över kopplet på mellan vagnarna. När flickan tog sig över kopplet startade tåget och hon släpades under spårvagnen.

Det är viktigt att man försöker minska risker. Att någon dör är katastrofalt och ofattbart. Göteborgs spårvägar tar sådant här på allvar. På moderna spårvagnar kan man inte klättra mellan vagnarna. Spårvägen låter även montera staket för att försvåra passage mellan spåren.

Men när TT skriver ett kortfattat telegram och sätter en fullständigt irrelevant rubrik blir ingen klokare. Saningen med ett s.k. "klartecknet" var att föraren fick klarsignal och därmed körde iväg.

Kanske skulle textredigerarna på TT studera detta med adekvat kausalitet. Om till exempel blixten slår ned i en hästdroska som genom kuskens misstag kommit på avvägar, så kan inte skadestånd yrkas med motiveringen att blixten inte hade träffat droskan om inte kusken kört fel väg.

SvD

Uniformspetimäter

En turbanklädd sergeant vid den stolta
Kanadensiska ridande polisen (RCMP)

Jag läser i Dagen att norska soldater nu får bära religiösa symboler. Då mäste jag vara petimäter och påstå att norska soldater burit religiösa soldater sedan uniformsupplösningen och sannolikt även för dem. De bär nämligen norska riksvapnet vilket i likhet med det svenska toppas av en krona med ett kors.

Annars tycker jag att det är bra att det numera är tillåtet för norska soldater får bära turban, hijab eller kalott till uniform. I den svenska försvarsmakten är det sedan några år tillåtet med kippa, turban och huvudduk.

UPDATE: Den 31 augusti skriver även Kyrkans Tidning om detta. Man citerar den danska tidningen Kristeligt Dagblad som även berättar att den norska polisen 2009 beslutade sig för att inte tillåta religiösa symboler till polisuniformen. Den svenska polisen öppnade genom sin nationella policy och plan för mångfald och likabehandling 2010-2012 för att polisen tillåter att en medarbetare i enlighet med sin religiösa tro ges möjlighet att bära turban, kippa eller huvudduk i tjänsten. Turbanen, kippan respektive huvudduken ska anpassas till form och färg och uniform.

Det är rätt egendomligt att majoriteten av danska försvarspolitiker idag uttalar att man inte vill gå i Norges (Sveriges) fotspår. Forsvarsordfører for Socialdemokraterne Bjarne Laustsen er ikke i tvivl.

-Religiøse symboler skal fylde så lidt som muligt i offentligheden. For mig er det at tro en privatsag, og derfor behøver man ikke skilte med det. Jeg synes man bør bibeholde uniformen, da det gør det lettest for alle, säger exempelvis socialdemokraten Bjarne Laustsen, ordförande i Folketingets försvarsutskott, till Kristeligt Dagblad.

Världens fest

Nu är det åtta dagar kvar till Världens fest i Malmö. Nästan 3 500 personer kommer.

Barn i träd

Lycka

-Lugnet är duktig på representation, sa kommunalrådet Bucht i Haparanda

Kommunalrådet Sven-Erik Bucht (s) i Haparanda avtackade i början av 2009 Kristina Lugnet som kommundirektör i Haparanda. Med facit efter dagen är det närmast ironiskt att läsa att Bucht talade om glitter och glamour och att hon är duktig på representation. SIC!

Generaldirektör Krístina Lugnet kommer att få lämna Tillväxtverket. Det blåser på¨toppen och hon har uppenbarligen inte haft koll på ivriga medarbetare på denna myndighet där många har en bakgrund i näringslivet. Det är inte helt osannolikt att dessa tagit med  sig en representationspraxis som kan vara acceptabel i näringslivet. Skillnaden är att man i staten har ansvar för det allmännas pengar. I näringslivet svarar man inför aktieägarna och några företagsevent måste till för att hålla upplevelseindustrin under armarna.

Jag vet att Kristina Lugnet var en omtyckt och framgångsrik kommunchef i Haparanda och hittar en närmast ironisk artikel i Norrländska Socialdemokraten. Kommunalrådet Sven-Eric Bucht höll tal till Lugnet och sa:

Jobbet framför allt, du har verkligen brunnit för uppgiften och fått saker gjorda. Bryr sig alltid om, du har ett stort socialt patos och är duktig på att underhålla kontakter. Det tredje draget, allt ska se ut något för världen, det får gärna vara glitter och glamour och du är duktig på representation. Inte konstigt att de utser dig till generaldirektör.

Oj då. Förutsåg Bucht något?
DN, DN, SvD

Eskil Erlandsson och Stureplanscentern

Igår var landsbygdsminister Eskil Erlandsson (c) sommarvärd i SR P1 Sommar.  Han framträdde som en jordnära, trygg om än blyg politiker. 55 år gammal blev han för några veckor sedan pappa för första gången. -Jag vill att min son ska kunna springa barfota i en betad hage. Att han ska lära sig namnen på gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Att han ska veta var maten kommer ifrån, sa Erlandsson.

Idag besökte jag, för första gången, Årsta holmar mitt i Stockholm. Alla som åkt tåg till Stockholm har passerat över dessa öar när de åkt över Årstabroarna.  Men få har varit ute på dessa holmar som normalt bara kan nås med båt eller en 200 meter lång simtur från Årsta. På Årsta holmar finns bara en gård och vegetationen är tät. Mitt i Stockholm har här några bävrar byggt bo och de får vara i fred.

I Stockholm har Centerpartiet posten som stadsmiljöborgarråd och man skulle önska att denna partibroder till Erlandsson hade samma känsla som honom. Men ack nej. Borgarrådet Per Ankersjö beskriiver sig som en liberal centerpartist och är långt ifrån de klassiskt gröna centerpartisterna.

För ett år sedan föreslog Per Ankersjö och Centerna i Stockholm,  att man skulle bygga en bro till Årsta holmar och "anlägga en riktig city-beach med krog och nattklubb". Sprit och festande är mer intressant för Stockholmscentern än skyddad naturområden. Men lyckligtvis segrar förnuftet. Nu pågår i Stockholms stad ett arbete med att inrätta ett naturreservat för Årstaskogen och Årsta holmar för att skapa ett naturreservat med stöd av miljöbalken. Detta innebär att området får ett långsiktigt skydd.

På SvD Brännpunkt uttalar sig Ankersjö de n13 januari 2012. Han säger:

Så på frågan om det är för skalbaggarna eller för människan som vi vill bevara våra grönområden är svaret för mig och Centerpartiet enkelt, det är självklart för människans skull. Jag kan inte, likt vissa ekologister och miljöpartister, anse att skalbaggarnas rätt att husera ensamma i grönområdena trumfar människors möjligheter att få vistas ute i naturen. Vi i Centerpartiet vill ha en stad för människor att leva i helt enkelt.

Jag har bott i Stockholm i 53 år utan att ha varit där. Men jag har njutit av att veta att är finns en biologisk mångfald och orörd natur. Jag har kunnat leva i Stockholm utan att ha varit ute på Årsta holmar. Ankersjö uttalar sig uppenbart för Centern men någonstans känner jag att Eskil Erlandsson har en annan syn på tillvaron.

Centern har i flera opinionsmätningar det senaste året hamnat under fyraprocentgränsen. Kanske är denna traditionsrika folkrörelse på väg att försvinna. Om historien om Centern som ett "före detta parti" kommer att skrivas är det sannolikt att den s.k. Stureplanscentern kommer att tillskrivas rollen som de som knäckte partiet.

Bloggar om Centerpartiet, Eskil Erlandsson, Årsta Holmar, miljö

Ship to Gaza - Om kommuner och utrikespolitik

Idag anlöpte skonaren S/V Estelle Malmö hamn. Hon är ett av fartygen som deltar i aktionen Ship to Gaza med syftet att segla med förnödenheter till Gaza som ju är försatt i blockad av staten Israel.

På Opinionssidan i Sydsvenskan skriver idag tre vänsterpartistiska politiker om Ship to Gaza. De politiker som skriver är tvivelsutan företrädare för kommunen eftersom det handlar om kommunalråden Hanna Gedin och Hanna Thomé samt ordföranden i kulturnämnden, Daniel Sestrajck.

Allt har hitintills tytt på att Ship to Gaza är ett fredligt projekt med humanitära syften. Det är därför inget att säga om kommunalpolitiker vill skapa engagemang kring den tragiska situationen för palestinierna i Gaza. Men vissa citat i texten väcker frågor. De skriver blanda annat:

För Malmö stads rödgröna majoritet är det viktigt att göra vad vi kan för att bidra till en lösning på konflikten. 

Nu är det dock så att utrikespolitik, enligt kommunallagen, inte är en kommunal angelägenhet. Detta gäller oavsett hur gott uppsåtet än är. Det är staten som ansvarar för utrikespoliiiken. Kampen för internationell  solidiaritet får kommunpolitiker ägna sig år som privatpersoner men inte som kommunalpolitiker. De vänsterpartistiska politikerna påstår att Malmö stad just nu ser över problematiken med varor som produceras på ockuperad mark. Jag menar att en sådan utredning knappast kan resulterar i ett direktiv att bojkotta sådana varor. Det skulle strida mot vad som är kommunens kompetens.  Utrikespolitik är inte kommunernas kompetens.

 Bloggar om ShiptoGaza

Egendomlig debatt om Eurovision Song Contest

I Aftonbladet i torsdags skriver tre hotelldirektörer i Stockholm under rubriken "Grattis Danmark  vinnare i ESC 2013". De menar att beslutet att lägga finalen i Malmö är en samhällsekonomisk skandal eftersom vi tar hem ett internationellt jätteevenemang och sedan skänker bort en massa möjligheter till marknadsföring, skatteintäkter, näringsintäkter och tillväxt till vår granne Danmark.  Hotelldirektörerna radar upp mängder av argument som ger vid handen att mycket av evenemangets intäkter kommer att hamna Danmark.  I sak må de ha rätt i mångt och mycket men nog blir man lite förvånad när de bland uteblivna intäkter radar upp "uteblivna landningsavgifter".

Särskilt egendomligt är det att tre hotelldirektörer i Stockholm beklagar sig för uteblivna hotellnätter. Stockholm må ha 17 000 hotellrum att jämföra med Malmös 4 000 rum. De flesta som frekvent besöker Stockholm vet att staden redan idag har för få hotellrum. Kanske borde hotelldirektörerna yvas över problemen i vardagen i stället för i samband med en  unik händelse som att Sverige står som arrangör för ESC.

Hotelldirektörerna må vara duktiga i sin argumentering men nog framskymtar avundsjukan när det skriver:

SVT motiverar beslutet med att det blir ett lyft för ett mångkulturellt Malmö. Tyvärr kommenterar man inte att man ger bort större delen av den ekonomiska vinsten med arrangemanget till ett land som i mångt och mycket inte delar samma åsikter vad det gäller mångkultur och migration.

Idag berättar Sydsvenskan hur avtalet mellan SVT och Malmö ser ut. Av detta framgår att en semifinalerna kommer att ligga just i Köpenhamn. Detta gör att evenemanget blir en gemensam angelägenhet för både svenskar och danskar. Det är givetvis bra och gynnar båda länderna och evenemanget i sin helhet. Det är bara att konstatera att det ligger i tiden att stora evenemang numera är bilaterala. Där har Malmö klara fördelar framför Stockholm. Hockey-VM 2012 var inte direkt någon success.

Anja Pärson med skicklig In medias res

"Äntligen stod prästen i predikstolen." ur Gösta Berlings saga och "Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen." ur Hemsöborna är klassiska öppningar i böcker och så kallade "In medias res". In medias res betyder i händelsernas mitt och är ett klassiskt berättargrepp där historien tar sin öppning mitt i en händelse. Lyssnaren blir nyfiken, spetsar öronen och vill höra mer. Efter att har lyssnat på Anja Pärson i säsongspremiären för Sommar känns det som att ingen sommarpratare i år kan överträffa henne i berättarkonst och angelägen historia.

-Vi träffades i hennes klädbutik, var Anja Pärsons öppningsreplik där hon tog oss med i ett program där hon kom ut som homosexuell. Det är alltid lika bra när någon kommer ut och garderoben därmed blir tommare. Avslutningsorden i programmet går heller inte av för hackor: "Jag har vetet i nästan nio månader vad jag ska göra i framtiden. Jag ska bli mamma.

Jag vill bara göra vågen.

 
SvD, Expressen

Bedrövlig rubrik

Att redigerare skojar till det med rubrikerna är inte ovanligt. Men i Sydsvenskans tryckta edition ser jag en rubrik där det antingen skett ett misstag eller så har redigeraren tappat omdömet. 

Bakgrunden är att Diskrimineringsmannen krtiserat gymnasieskolan Heleneholm i Malmö för att ha varit alltför passiv när kvinnliga elever föolämpades och trakasserades på Facebook. Detta sedan några kvinnliga elever bildat den feministiska "Systerskapskören" med syftet att bland annat skapa en frizon mot grabbighet på skolan. På körens Facebooksida publicerades uttalanden som maktgalna kvinnor som inte vet sin plats i samhället”. På körens Facebooksida publicerades påståenden som: ”Jag ska leta upp er och knulla er i ansiktet era jävla slynor" och "maktgalna kvinnor som inte vet sin plats i samhället". Alla skolor har enligt diskrimineringslagen en skyldighet att bedriva ett målinriktat arbete för att främja elevers lika rättigheter och möjligheter. Skolorna måste också arbeta för att förebygga och förhindra trakasserier som har samband med kön och sexuella trakasserier. Skolorna ska upprätta en plan mot diskriminering och kränkande behandling där de dokumenterar sitt arbete. 

Att i ett så här allvarligt ämne skriva rubriken "Flat kränkningsplan får hård kritik av DO" är att gå över gränsen. Hoppas att det är ett misstag att Sydsvenskan använder ordet "flat" i detta sammanhang. 

Sydsvenskan, DO kritiserar kränkningsplan

Dalahästar är löjliga

Den 13 juni höll Region Dalarnas direktion sammanträde. Där uppmanade man sina medlemskommuner att före 2013 byta sina heraldiska kommunvapen mot en logotyp som är en ordbild med kommunens namn i versaler där bokstaven A (eller Ä) byts mot en dalahästar. Vackra traditionsrika vapensköldar byts ut mot vämjeliga tramsloggor.

Dalahästar är kul men hur i all världen tänker till exempel Avesta när de ger sig in i något som fullständigt tar död på det illustrativa kommunvapen som man har. En vacker vapensköld där Dalälven flyter och järn- och kopparmärket framträder som symboler för mineralernas betydelse i bygden. Räcker det inte med att man i Avesta kan stoltsera med en Dalahäst i megaformat. 

Statsheraldikern Henrik Klackenberg vid Riksarkivet är minst sagt skeptisk och tar starkt avstånd från region Dalarnas inititativ. Riksarkivet har, via statsheraldikern och den heraldiske konstnären, ansvar för att heraldiska vapen och symboler, som syftar på staten eller statsmyndigheter, utförs i enlighet med gängse heraldiska normer samt att lagen som styr deras användning följs. Riksarkivet verkar även för god kommunal heraldik genom rådgivning och framställning av modellritningar.  -Den föreslagna logotypen med dalahästen har dessutom brister som grafisk design, skriver statsheraldiker Henrik Klackenberg i ett brev till Region Dalarna.

Hoppas att respektive kommunstyrelse inser att man måste tänka om.

Jag tänkte att jag på formella grunder skulle kunna uppmana dalkullor och dalmasar att begära laglighetsprövning av regionens direktions beslut. Men eftersom respektive kommun fattar beslut tror jag inte att det är någon framgång.

Däremot ler jag lite när jag läser regionens protokoll. I dessa kan man nämligen läsa att datum för nedtagande av anslag om justerat protokoll sker 14 dagar efter anslagets uppsättande. Detta är fel enligt kommunallagen då det ska vara tre veckor. Av 10 kap. 6 § kommunallagen (1991:900)
framgår att  ett överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens, landstingets eller kommunalförbundets anslagstavla att protokollet över beslutet justerats. Anslaget om protokollsjusteringen måste vara uppsatt på anslagstavlan under hela klagotiden för att tiden skall löpa ut.

Det vore bättre om kommunalförbundet Region Dalarna lärde sig kommunallagen än höll på med anskrämliga logotyper.

Som nybliven naturaliserad skåning ifrågasätter jag skarpt Region Dalarnas något grandisosa slogan "First Region Sweden".  Så är det möjligen om man kör bil över gränsen från Norge. Men vem gör det . Jag vill på goda grunder hävda att Region Skåne är First Region Sweden. Region Dalarna är legalt sett bara ett kommunalförbund. Men region Skåne är en region.

Region Dalarnas sammanträde den 13 juni 2012
Förbundsordning för Region Dalarna

Är Sven Ingvars religiöst neutrala?

Jag tillhör dem som inte kritiserar Skolverket för den restriktiva tolkningen man har av vad som är religiös förkunnelse vid skolavslutningar. Jag menar att man kan ha skolavslutningar i kyrkan utan välsignelse och bön. Kyrkorummet talar för sig själv.  Det är skollagens formuleringar som det är fel på och i kombination med kristofobi blir det fel. Därför är det bra att statsrådet Attefall och Kristdemokraterna nu, enligt Kyrkans Tidning, tar initiativ till en översyn.

I julas reagerade jag dock starkt på överreaktioner när det gällde så kallade krubbvisningar i kyrkan. I blogginlägget "Tycker Skolverket att man ska ha skor på sig i moskén" kontaterade jag att dubier kring krubbvisningar kan innebära att skolor får svårt att gå till moskén eller syangogan. Att ta av sig skorna eller att bära huvudbonad är ju de facto ett uttryck för religiös vördnad.

Nu läser jag i Ystads Allehanda att man igår firade en fin skolavslutning i Vanstads kyrka som ligger i Lövestads församling i södra Skåne. Det var en skolavslutning utan "religiösa inslag" och jag är övertygad om att barnen förstod var de befann sig och att de fick en positiv bild av Svenska kyrkan. Man sjöng bland annat den "godkända" psalmen Den blomstertid nu kommer. Men i övrigt var det icke-religiös avslutning.

Eller var det?

Om man är lite religionsfobisk kan man noterar att man sjöng Sven Ingvars-hiten "Sommar, sommar och sol". Sista versen lyder:

När vintermörkret sänker sig så dystert på vår jord då har jag som en magisk hemlighet, en egen liten ramsa med banala små ord som handlar om det bästa jag vet.

"En egen liten ramsa" !!! Det kan ju jämställas med en bön. Om man sedan tänker på att denn fina schlager framfördes frekvent  i Sommarhajk 2007 blir det problematiskt. Programledare i Hajk var ju Bengt Alsterlind och hans far var kyrkoherden Frej Alsterlind i Stora Kils pastorat, Karlstads stift.

Under skolavslutningen citerar rektorn Djungelbokens ord: -Var med nöjd med allt som livet ger, med allting som du kring dig ser.

Det kan nog tolkas religiöst. Och är det verkligen lämpligt att uppmana barn att äta myror. Det är världens käk, smakar dödskönt i kistan. :)

Vill man läsa något tänkvärt och lärorikt om skolavslutningar rekommenderar jag biskop Antje Jackeléns predikan vid prästvigning nu i söndags. Du hittar den på denna länk.

Nationaldagen versus Annandag pingst

I morse kom ingen tidning i brevlådan. Nationaldagen är ju en sådan där tidningsfri helgdag. Men däremot kom Kyrkans Tidning ut. Eftersom tidningsbärarna är lediga landade tidningen inte i brevlådan. Kyrkans Tidning kommer i normalfallet på torsdagar och man kan undra om e-tidning som publicerades idag är en tyst protest för att Annandga pingt fick vika när Nationaldagen blev helgdag? :)

Man skjuten vid middag på Kungliga Slottet

"Man skottskadad i Sölvesborg vid Sweden Rock" skriver DN. Bakgrunden är att en man under natten skjutits i magen inne i Sölvesborg.

DN brukar vara en seriös tidning men här verkar man ha hittat en redigerare från Hänt Extra. Polisen kommenterar inte om skottdramat har någon koppling till festivalen och festivalens vice vd förnekar samband.

Vi har alltså en helt osaklig rubrik. Ungefär som att skriva "Man skjuten vid middag på Kungliga Slottet" om en snubbe blir skjuten i Vårberg samtidigt som kungen har middag på Kungliga Slottet.

UPDATE: Nu see jag i Blekinge läns Tidning och SvD att den misstänkte gärningsmannen gripits inne på festivalområdet. Men DN uppger inte detta och händelsen har timat en mil från festivalen.

Expressen döljer sanningen - Var, hur och när?

Igår fällde Malmö tingsrätt chefredaktören, nyhetschefen och en reporter vid Expressen för olika former av vapenbrott. Villkorlig dom i förening med låga bötesbelopp visar att domstolen inte bedömer brotten som särskilt allvarliga. Det är sannolikt att detta ärende kan komma att prövas ända upp i Högsta domstolen.

Bakgrunden var att Expressen, med gott uppsåt, ville visa hur lätt det var att köpa ett vapen i Malmö. Man skickade en reporter till som snabbt lyckades köpa en jugoslaviskCrevena Zsatava 7,65 mm Reportern förvarade därefter vapnet i sin bil och på ett hotellrum innan han småningom lämnade det till polisen.

Att detta är någon stor journalistisk bedrift är tämligen fåfängt av Expressen att påstå och själva upplägget och sanningshalten i reportaget kan på goda grunder ifrågasättas eftersom reporten vid huvudförhandlingen vägrade svara på frågan hur mycket vapnet inhandlats för. Han har heller inte berättat var han köpte vapnet, när det skedde och hur det gick till. Vi kan spekulera helt fritt i hur det gick till. Expressens chefredaktör tror att han gjort en god gärning när han påstår att det nu finns ett vapen mindre på Malmös gator. Alla som har en grundläggande kunskap om att den kriminella världen också lyder under de ekonomiska lagarna om tillgång och efterfrågan vet att han har fel. Tidningens agerande göder gangstrar och ökar inflödet av illegala vapen än mer. Allt bara för att öka upplagan. Journalistisk höjd är bara trams.

Tyvärr verkar pressgrannarna inte kunna se objektivt på detta åtal och den fällande domen. Sydvenskans chefredaktör Daniel Sandström skriver att domen är en skandal. Han försöker sig på en liknelse men misslyckas katastrofalt när han skriver:

Låt oss ta ett exempel: efter bombattentatet i Oslo den 22 juli 2011 har justitieminister Beatrice Ask aviserat att reglerna för inköp av konstgödsel måste ses över. När detta skett vore en vettig journalistisk granskning att de facto beställa en otillåten mängd konstgödsel för att se om det passerar igenom systemet eller stoppas. En sådan granskning är inte mindre relevant efter dagens dom, men kanske mindre sannolik.

Nu är det så att det inte är sannolikt att vi kommer att få regler om "olaga innehav av konstgödsel. Mest sannolikt är en lagstiftning som blir mer administrativ där exempelvis säljaren är skyldig att registrera vem som köper konstgödsel i större kvantiteter. Kanske blir det ett system där endast den som driver jord- eller skogsbruk får göra inköp över en viss volym. Expressen torde kunna övervaka och avslöja missförhållanden vid konstgödselförsäljning utan att åtalas och fällas för brott.

På nyhetsplats låter Sydsvenskan tre "experter" kommentera den fällande domen. Samtliga är publicister och samtliga är kritiska. Den typen av nyhetsrapportering skulle jag vilja kalla tendentiös. Går det inte att hitta någon som vågar säga att det är trams att påstå att det är undersökande journalistik att köpa vapen i Malmö.

Tack Expressen för att ni göder den undre världen.

Expressen ska vara glada att man inte åtalas för arbetmiljöbrott

Expressen försvarar sitt vapenbrott med heroiska ord om undersökande journalistik. Man påstår också förnumstigt att det, efter tidningens illegala vapenköp, finns ett farligt vapen mindre på Malmös gator. Om detta vet man intet. Svaret kan vara att det finns ännu fler vapen. Att främja vapenhandel leder till fler vapen i cirkulation. Om nu tidningen är så rättrådig borde man även kunna berätta för polisen hur man kommit över vapnet men det gör man inte. Att skydda anonyma källor är en sak men att skydda vapenhandlare är mesigt. Tänk om Expressen genom uppsökande journalistik spårar pedofiler och inte sedan medverka till att de lagföres. Skulle detta uppfattas som en insats mot brottsligheten?

Åtalen

Thomas Mattsson är en seriös chefredaktör för Expressen men när han nu åtalats för anstiftan till vapenbrott blir det svårt för honom att rapportera på ett neutralt sätt. Han rör ihop det riktigt ordentligt när det gäller definitionen av vapenbrott och har en fantasifull definition av ansvarig utgivares straffansvar. Dessvärre har inte kollegorna i journalistkåren heller helt lätt att förhålla sig till juridiken och rapportera på ett objektivt sätt. Det är lite knepigt att journalister sprider irrläror om tryckfriheten. Enligt Skånskan berättar journalisten inte ens hur mycket han köpt vapnet för. Ett faktum som till och med kan göra att man kan ifrågasätta att journalisten kommit över vapnet på det sätt han säger.

Köpa vapen är det undersökande journalistik

Bakgrunden är att Expressen, med gott uppsåt, ville visa hur lätt det var att köpa ett vapen i Malmö. Man skickade en reporter till Malmö som snabbt lyckades köpa en jugoslavisk Crevena Zsatava 7,65 mm. Reportern förvarade därefter vapnet i sin bil och på ett hotellrum innan han småningom lämnade det till polisen. Chefredaktör Mattsson åtalas för anstiftan då han på ett redaktionsmöte beslutat om upplägget samt sänt iväg reportern. Även nyhetschefen åtalas för anstiftan då han tagit ställning till köpet när reportern meddelat att han blivit erbjuden att köpa ett vapen.

På sin blogg berömmer Mattsson sitt goda uppsåt och hävdar att det nu finns ett illegalt vapen mindre på Malmös gator. Jag hävdar motsatsen. Tack vare Expressens fantastiska undersökande jorunalistik har illegal vapenhandel främjats. En buse har sålt en pistol. Har den sedan sålts till överpris har det sannolikt medverkat till fler vapenaffärer.

I medias rapportering är kollegan sanningsvittne

När presskollegorna rapporterar om åtalet är chefredaktör Mattsson sanningsvittne. Mattsson säger:

– Våra advokater säger att detta överhuvudtaget inte är brottsligt. Det finns särskilda paragrafer i vapenlagen som stadgar att man inte kan eller behöver åtalas om det är uppenbart att det inte har funnits något uppsåt.

Media förmår inte gå till botten med åklagarens stämningsansökan och den juridiska grunden till åtalet. Ett exempel på detta är Kyrkans Tidnings chefredaktör, Anders Ahlberg, som skriver en initierad artikel om de i Etiopien fängslade svenskarna och Dawit Isaac. I ett stycke konstaterar han att journalister inte står utanför eller över lagen. Ahlberg menar att det är mycket få brott som är godtagbara för att de begås som ett steg i journalistiskt arbete, ens i de solidaste demokratier. Men så undsläpper sig Ahlberg att ta kollegan Mattssons ord för sanning. Ahlberg skriver att uppsåt till brott lär saknas. Men där är Ahlberg ute och cyklar. Enligt 9 kap. 1 § vapenlagen är det vapenbrott att uppsåtligen inneha ett skjutvapen utan att ha rätt till det.

Måhända kan man tycka att det är ursäktligt men det råder inget tvivel att uppsåtsrekvisitet är uppfyllt. Man ville verkligen skaffa en pistol om än för att överlämna den till polisen. Mattssons försvar att uppsåt skulle saknas är alltså trams.

Nu finns dock i vapenlagen en paragraf som möjliggör för åklagaren att underlåta åtal. 9 kap. 7 § vapenlagen stadgar att om någon frivilligt lämnar in skjutvapen eller ammunition till en polismyndighet, får åtal mot denne för olovligt innehav av vapnet eller ammunitionen väckas av åklagaren endast om det är motiverat från allmän synpunkt. Men media förmår inte gå till botten varför åklagaren funnit att denna regel inte är tillämplig. Regeln infördes 2000 och i proposition 1999/2000:27 uttalas:

Bestämmelsen är inte avsedd att vara liktydig med en permanent vapenamnesti. Det skall alltjämt vara möjligt att väcka åtal när det är motiverat från allmän synpunkt. Ett exempel på ett sådant fall kan vara att en person beslutar sig för att lämna in ett skjutvapen till polisen först i och med att han eller hon riskerar att upptäckas och inlämnandet således inte är frivilligt i egentlig mening. En annan situation när åtal kan vara befogat är när det olaga vapeninnehavet är av allvarligare slag, t.ex. när det avser ett vapen utan lagligt användningsområde.

Här handlar det tvivelsutan om ett vapen utan lagligt användningsområde.

Haveri i tryckfrihetens ansvar

Journalister i allmänhet har goda kunskaper i tryckfrihetslagstiftningen och det är därför lite tråkigt att Mattsson tänjer tryckfriheten in absurdum. Hans skriver:

Eftersom det är utgivaren som, enligt Tryckfrihetsförordningen, är har ensamansvar för vad som publiceras borde en sådan här principdiskussion om journalistiska arbetsmetoder i en domstol kunna föras med endast mig som tilltalad.

Vad Mattsson emellertid missar är att det här inte handlar om tryckfrihetsbrott. Det handlar om ett vanligt brott mot vapenlagen. Det är inte innehållet i tidningen som är brottsligt. Det är vapeninnehavet som utgör brott. En journalist kan inte köra på fyllan för att bevisa hur lite risk det är att åka fast. Det är rattfylleri likväl.

Nu får vi invänta tingsrättens dom. Åklagaren är givetvis inte ute och cyklar.

Expressen ska vara glada att man inte åtalas för arbetsmiljöbrott. Att skicka ut en ung reporter bland vapenhandlare är att utsätta medarbetare för livsfara.

Smolkbokföringen och kristofobin

Det är en namnkunnig och bred skara som på dagens SvD Brännpunkt skriver att den nya folkbokföringen raserar kulturarvet. Bakgrunden är att det väntas en lagrådsremiss från regeringen senare i år där folkbokföring endast ska ske på kommun och fastighet (lägenhet). Skribenterna ser stora problem för forskning och kulturarv eftersom församlingsindelningen använts så flitigt i många sammanhang. Inte minst inom forskning. Skribenterna förordar en ordning där folkbokföring sker på församling (distrikt) så som dessa såg ut 1999. 


Det är en rimlig ordning att man fixerar ordningen som gällde vid en viss tidpunkt. Sedan 2000 är det ju Svenska kyrkan som bestämmer församlingsindelningen. 1900 fanns 2 533 församlingar och förändring under 100 år var marginell. År 1999 fanns 2 527 församlingar. Därefter har församlingar sammanlagts i stor utsträckning. Mellan 1999 och 2010 "försvann" över 1 000 församlingar. 2010 fanns 1 467 församlingar. 


Att folkbokföringsutredningarna varit tendentiösa och inskränkt sig till fiskala myndigheters intressen är uppenbart. I  folkbokföringsutredningens slutbetänkande (SOU 2009:75) finns ett fullständigt absurd argument. Man skriver (sid. 32): 

Att folkbokföringsorten och födelsehemorten i dag utgörs av en församling innebär vissa problem, främst att orterna kan ha kristna namn, vilket undanröjs. 

Problem!!! Hur tänkte man här? Att vi har församlingar som heter Maria Magdalena och Sankt Pauli vet jag. Men det finns även hedniska namn som Odensvi, Torshälla och Västra Frölunda. Vissa namn kanske uppfattas stötande som Sexdrega församling i Svenljunga kommun. Svenljunga kommuns namn kanske också är knepigt då det kan tydas alltför nationalistiskt. Om man nu vill slippa kristna namn i folkbokföringen får man givetvis problem med Staffanstorp och Eskilstuna.

Kvadratkilometer nej tack

För en tid sedan noterade jag att media allt oftare anger vindhastighet i kilometer i timmen i stället för meter per sekund vilket är den enhet som TT-språket anger.

Nu på morgonen läser jag i Svenska Dagbladet att britterna är indignerade över att utlänningar i allt större utsträckning köper landarealer som en investering. Man exemplifierar med en dansk som köp t120 000 acre (motsvarar ungefär 485 kvadratkilometer). Det är möjligen för att det är lättare att omvandla acre till kvadratkilometer som skribenten använder den måttenheten. Men i normalfallet anges för landarealer. Kvadratkilometer är förvisso en SI-enhet men används snarare för att mäta storleken på länder, hav och så vidare. 


485 kvadratkilometer är väldigt mycket. Det motsvarar 48 500 hektar. Trolle Ljungby är till exempel med sina 12 000 hektar ett av Sveriges största gods. 48 500 hektar är alltså en duktigt stor jordegendom och nog kan man förstå tveksamheten hos britterna. 

Eko i simhallar

Jag noterar i Skånska Dagbladet att Sjöbo ska få ett nytt bad för 115 miljoner. Tre bassänger planeras och simhallen blir ekoanpassad.

Ekoanpassad!!! Det är bra att man jobbar med akustiken. Simhallar med stojiga barn ger ofta buller som förvärras av ekot. :)

Präst i Romersk-katolska kyrkan

Romersk-katolska kyrkan har svårt att rekrytera präster och detta är särskilt påtagligt i Europa. I Spanien, som har knappt 23 000 präster ger man sig nu ut i en kampanj för att locka kandidater. 76 procent av spanjorerna definierar sig som katoliker och 15 procent av dem går i mässan regelbundet.

I en YouTubefilm framträder en mängd präster med korta budskap i stil med "Jag lovar inte att du alltid lyckas. Jag lovar att ditt arbete bär frukt". Det är effektfullt.

De flesta inser nog att kravet på celibat är bland de största hindren för unga män att bli präst i Romersk-katolska kyrkan. Givetvis har kyrkan också byggt in vissa kompetensförsörjningsproblem när man utesluter att kvinnor kan ha en kallelse att bli präst.

En sanning saknas bland filmens vittnesmål: -Jag lovar dig inte att du inte blir förälskad i en man eller kvinna. Jag lovar dig att du inte får uttrycka det och inte leva med den personen. 

The Independent berättade 2009 att nästan hälften av de spanska församlingarna saknade präst.

http://www.teprometounavidaapasionante.com/

The Telegraph, Spain's Catholic Church launches recruitment drive


Kyrkans Tidning

Jag väljer Taxi Stockholm

Svenskan har idag en artikel om Transportstyrelsen slopade krav att taxichaufförer i Stockholm ska ha lokalkännedom. Egendomligt tycker jag och lite skumt med chaufförer som förlitar sig på GPS.

I artikeln intervjuar man fem förare på Klarabergsviadukten. Två kommer från Taxi Stockholm och de är båda snyggt klädda liksom en droskförare från Taxikurir. En taxichaffis från 020 har kepa och skogshuggarkläder och en friåkare ser ut ungefär som jag.

Men Taxi Stockholms Peter Hävren, 51 år, kommer idag att behöva köpa Svenska Dagbladet för att inte bli utskrattad på jobbet. Honom har jag åkt med några gånger och han är en bra taxichaufför värd dricks. Men på webben drar Svenskan ner honom i gruppen desoirenterade taxichaufförer. Under den feta rubriken "Hittar du till Banergatan?" svarar Peter:

-Japp, man får tänka på att det är avstängt på Centralbron men sen fortsätter man mot Folkungagatan och Ersta sjukhus.

Det blir en nätt omväg på sex kilometer men färden till Östermalm kommer att bjuda på underbara vyer på Södermalm. Men tittar man noga ser man att Peter svara klockrent på frågan om han hittar till Per Anders Fogelströms terass. I den tryckta editionen av tidningen står det tydligt att man frågar på adressen Per Anders Fogelströms terass som nog i realiteteten är betydligt svårare än Banérgatan. En adress 020-killen inte verkar kunna eftersom han förlitar sig på GPS:en.

Själv har jag koll på Per Anders Fogelströms terass, den finaste pärlan i Stockholm,  eftersom jag minns var på Fjällgatan han bodde.

Jag väljer Taxi Stockholm. Oftast bästa garantin att chauffören kör som jag själv skulle göra, förarna som lär mig smitvägarna och bilarna som är fräschast.

Stockholms län och övriga världen

I mars i år kritiserade JO polismyndigheten i Stockholm och en polisinspektör efter det att Söderortspolisen i ett varingsutskick till personer som är engagerade i Grannsamverkan varit lite väl detaljerade och svepande kring uppgifter om personer som misstänkts för bostadsinbrott. Justitieombudsmannen skrev:

Sydamerikaner - i första hand från Chile. Flera tips om att garanter som hushållar med rum och mat har tagit hit hitresta "turister" för att begå bostadsinbrott. 

Rumäner - den senaste tiden har det i olika sammanhang dykt upp anmärkningsvärt många personer med rumänskt påbrå och som kan misstänkas för diverse tillgreppsbrott, bl.a. bostadsinbrott. OBS! grupper om både kvinnor och män gripna (och sedermera släppta) för förberedelse till inbrott. 

Litauer - det finns även tips och iakttagelser om att hitresta personer från Litauen just nu begår flitigt med tillgreppsbrott.

Extra vaksamhet på bilar med litauiska registreringsnummer.  

JO konstaterade i sitt beslut att texterna var  fördomsfulla även om de grundades på underrättelseinformation och sådant som framkommit vid förundersökningar.  JO menade att uttalanden på en myndighets vägnar måste göras med respekt för alla människors lika värde (jfr 1 kap. 2 § regeringsformen). JO skrev vidare att det fanns  skäl att erinra om 4 kap. 1 § polisförordningen, där det föreskrivs att anställda inom polisen ska uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning.

Mot bakgrund av JO:s kritik kan man inte annat än le åt det uttryckssätt polismyndigheten idag använder då man berättar om hur särskilda satsningar mot inbrott i Stockholm gett effekt. Man skriver i sitt pressmeddelande bland annat:

Sedan insatsen startade har totalt 55 personer gripits i länet . 17 av de 55 gripna ingår i den krets som identifierats som särskilt brottsbenägna och är föremål för vårt arbete. 15 av de övriga gripna är boende i länet. 23 kommer från olika delar av världen utanför länet.

Vad skriver de? 23 kommer från olika delar av världen utanför länet. SIC!!!

Det är inte helt bra att polisen blir orolig att lämna ut fakta och gör sådana här egendomliga omskrivningar. Man borde givetvis ha tagit bort dessa uppgifter som egentligen är rätt ointressanta. Nu sitter vi alla och funderar på om de 23 bovarna kommer från Trosa, Hudiksvall, Saint Tropez eller Bahrain. De var i alla fall inte folkbokförda på Banérgatan eller Svennebygränd.

I själva verket ska vi glädjas över att polisen är framgångsrika och att tjuvar kan lagföras.En lika lustig text hittar jag i Sydsvenskan som rapporterar om några underåriga tjejer som rykt ihop i centrala Malmö under eftermiddagen.  Några av kombattanter har misshandlats. Tidningen skriver:

Enligt polisen handlade bråket om att flickorna kallade varandra olika invektiv.

Väl medveten om att flickorna gått i Björklunds kunskapsskola undrar jag hur de skulle svara på frågan:
-Vilka invektiv hörde du?

Huligansymboler i AIK:s och Gefle IF:s klubbmärken

Idag lämnar förre landshövdingen Björn Eriksson över sitt första delbetänkande i rollen som regeringens nationella samordnare mot huliganism.  Vi får hoppas att han kommer med en massa bra förslag för att bekämpa detta dårskap.

Man ska inte skoja om huliganer men när jag igår läste om hur Real Madrid förändrat sitt klubbmärke slog det mig att flera allsvenska klubbar, utan att veta om det, i sina klubbmärken har symboler som verkligen står för huliganism.

Låt oss börja med Real Madrid. Den anrika spanska klubben, ska enligt Dagen, ha plockat bort det lilla kors som kröner kronan i lagets klubbmärke. Bakgrunden är att man är inblandad i ett stort ekonomiskt projekt i Förenade Arabemiraten där en en resort i klubbens namn ska byggas. Uppenbarligen var man lite orolig att korset skulle väcka anstöt i den muslimska världen.

Och så detta med allsvenska klubbars klubbmärken. AIK och Gefle IF har båda så kallade murkronor i sina emblem. Murkronan är symbol för städer. Men bakgrunden till denna symbol i heraldiken är lite huliganinfluerad. Murkronan var ursprungligen ett förtjänsttecken som fästes på den romerske soldat som först tog sig över stadsmuren vid ett miltärt anfall. Möjligen kan det jämföras med att ta sig förbi kravallstaket och över staket in till fotbollsplanen.

DN Debatt, Björn Eriksson, Registrera alla svenska huliganer
SvD

Polisen ska inte twittra

Polisens närvaro i sociala medier väcker frågor. Man verkar okritiskt tycka att närvaron är alltigenom positiv. De polistaktiska analyserna verkar lysa med sin frånvaro. Som jämförelse kan nämnas att man inte kan sms:a till 112. Det kanske de flesta tycker vore bra men nackdelarna har bedömts överväga och endast den som är registrerad (hörselskadad motsvarande) kan sms:a SOS 112.

@YB_Sodermalm

Svenska Dagbladet uppmärksammar idag att twitterkonton och Facebooksidor dyker upp som svampar ur jorden inom polisen. Givetvis är det sanktionerat av polisledningen med de goda amibitionerna att öka allmänhetens insyn i och förståelse för polisens verksamhet. Så långt allt gott.

Journalisters etik och självmord

I spelreglerna för press, radio och TV vilka uttalar journalisternas press- och yrkesetik uttalas att man ska iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd. Bakgrunden till denna bestämmelse är också att exponering av självmord kan öka benägenhet hos andra att ta sig av daga. När media rapporterar om människor som hittas döda i Riddarfjärden spekulerar man inte i om det är en olycka eller livsleda som ligger bakom händelsen även om det ofta finns en sann historia att berätta. Likaså är media försiktiga med att publicera initierade fakta om personer som försvinner. När polisen närvarar på twitter blir man en aktör i media. Man börjar spela på en annan planhalva och det är relevant att ställa frågan hur den polistaktiska analysen ser ut och om man gjort en riskbedömning av riskerna för att bryta mot tystnadsplikten.

Suiciddramat och polisen närvaro på twitter

Själv har jag upplevt polisens twitttrande och Facebookande som positivt till för några veckor sedan då ett suiciddrama utspelade sig på twitter. Jag följde inte denna händelse live men tittade samma kväll igenom twitterflödena och blir minst sagt förvånad när jag nu läser att det twittrande yttre befälet på Södermalm ( @YB_Sodermalm ), inspektör Viktor Adolphson, lyfter fram denna händelse som att twitter kan vara ett hjälpmedel i aktuta lägen.

I min enfald har jag trott att polistaktik är något som utvecklas över tiden och att man noga utvärderar och justerar ny taktik. Men när det gäller sociala medier som del i polistaktiken verkar det precis tvärtom. Entusiastiska polismän får med sina chefer och experimenterar hej vilt. Det mesta blir rätt men man verkar inte vara medveten hur fel det kan bli.

Händelsen

Saken var att en ganska namnkunnig och välkänd person med många followers på sin twitter uttalar oro och tecken på depressiv episod. Småningom går twittrandet över i uttryckliga självmordstankar för att slutligen bli ett anrop till @YB_Sodermalm med besked om vilket rum på ett stockholmshotell personen befinner sig. Dramat slutar med att den suicidbenägne personen får hjälp.

Funkade verkligen twitter

Även om inspektör Adolphson påpekar att man i en nödsituation inte ska kontakta polisen via twitter utan via 112 är det uppenbart att de klickade rejält här. Av artikeln framgår att det endast var en person (läs follower) som kontaktade polisen. Man får hoppas att den personen ringde 112 och inte körde twitter. I denna situation borde fler ha ringt polisen som genast hade kunnat undersöka var den suicidbenägne personen befann sig.

Nu fick denna historia uppmärksamhet i twittervärlden. Utgången var efter omständigheterna lycklig men kvar finns en person med en svår diagnos där uppmärksamheten kring depressionen inte kanske är helt positiv i den medicinska behandlingen. Kvar finns också närstående som får en exponering som kanske inte gör situationen lättare.

Ingen skugga över hur polisen hanterade den akuta situationen. Det var föredömligt. Men twittrande har risker. Kanske är det inte så bra att ett yttre befäl på kungliga Södermalm veckan efter försöker sig på en föreläsning om förtalsbrottet där bland annat den självmordsbenägna personen adresseras. Twitter är inte platsen att berätta om komplicerade brottsrekvisit och handlar det om förtal via twitter kanske det är åklagarens sak att göra bedömningar.

Twittrande kan ge falsk trygghet

Men värst av allt. Allmänheten invaggas i den falska tryggheten att Yttre befälet på Södermalm alltid är beredd att ingripa genom närvaron på twitter. Nog borde man reflektera mer över polistaktik när man ger sig ut på twitter och Facebook. Det finns tusentals polistwitterkonton i världen men de allra flesta av dem inbjuder inte till dialog. De är "bara" en del i polisens professionella informationshantering.

Jag minns hur polisassistenten Claes Cassel var den första informatören hos polisen. Han hittade rätt. Nu har polisen många kompetenta specialutbildade poliser som fungerar som informationsbefäl. Kanske blir det lika lyckat med twitter. Men experimentera inte med detta och utgå inte ifrån att närvaro på sociala medier per definition är bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Twitter, polisen

Felaktigt uttryck herr exminister

Det är lite sorgligt att Tolgfors avgår men han känns uppriktig när han talar om sig själv och sin familj. Även om jag inte gillar att han hämtar en scen där han tar emot stupade soldater på Ärna och beskriver det som det svåraste i jobbet. Det är givetvis ett ögonblick där försvarsministern ska finnas närvarande och delta i sorgen. Men i den stunden ska departementschefen vara en empatisk klippa. Någon som hjälper anhöriga att bära sorgen. Inte någon som vacklar i den ofattbara sorgen och katastrofen. Tvivelsutan är det tufft att vara statsråd och sannolikt är det få som orkar med den gigantiska arbetsinsatsen i förening med pressen och svårigheten i uppdraget.

Jag vågar mig ändå på att vara lite petimäter när det gäller Tolgfors och Reinfeldts presskonferens. Det var inövade och retoriska repliker som Reinfeldt och Tolgfors levererade. Ordval som vädjade till känslor, snygga bryggor mellan olika ämnen och uppräkningar 1, 2 och 3.

Men svenskläraren hade satt "kont" i marginalen. Tolgfors gjorde sig nämligen skyldig till en så kallad kontamination; det vill säga sammanblandning av två uttryck. Eller kanske en oäkta kontamination. Ett felaktigt använt uttryck. Tolgfors sa nämligen:

De sista veckornas mediauppmärksamhet blev droppen som urholkade stenen, om uttrycket tillåts

Men dessvärre tillåts inte uttrycket. Tolgfors menade nog att mediauppmärksamheten blev droppen som fick bägaren att svämma över. En droppe som urholkar stenen droppar under en lång tid. Det är samma droppe hela tiden. Om det var mediauppmärksamheten som fick droppen att urholka stenen var det inga andra orsaker än detta till avgången.

Var detta spontant var det bra. Men var användandet av uttrycket planerat var det knepigt.

SvD, SvD, SvD, DN

Vem vill flyga det flygplanet

SvD fångar upp en fullständig pseudonyhet när man skriver att den norska black metalprofilen Øysten Aarseth (1968-1993) kan komma att ge namn till ett av flygplanen i Norwegians flotta. Detta då Aarseth just nu leder en omröstning där flygbolaget vill få fram nya hjältar. Ett namn som ska komplettera flygplan som uppkallats efter exempelvis Henrik Ibsen, Roald Amundsen och Thor Heyerdahl. Som svensk blir man glad när man flyga med kärror namngivna efter Garbo, Linné och Celsius.

Nu är dock Aarseth inte en gosse som sjöng i kyrkokören direkt. Han var en djävulsdyrkare som var duktig på att uttrycka hat mot mänskligheten. Skrönorna om honom är många. Bland annat att en bandmedlem tog livet av sig. I stället för att ringa polisen lär Aarseth ha köpt en kamera, dokumenterat det hela och tagit benbitar som souvenier. Jag tvivlar.

Men att Aarseth skulle få ge namn till ett flygplan tvivlar jag på. Om Svenskan läst Verdens Gang skulle man ha kunnat vederlägga att så inte är fallet. Norwegians informationschef säger:

Når nominasjonsprosessen avsluttes 28. mars, skal Norwegian gå gjennom kandidatene for å vurdere om de innfrir selskapets krav.

Da blir det gjort en faglig vurdering, og vi har visse krav som må fylles. Personen skal være et ikon som selskapet og det norske folk kan se opp til og identifisere seg med, og vedkommende skal ha utfordret i sin samtid, sier Sandaker-Nielsen. I tillegg må familie og etterkommere av personen samtykke til at personen kan brukes på Norwegians haleror

Haleror betyder nog stjärtfena.

Verdens Gang, The Guardian

PetimäterPer och Svensk författningssamling

Jag har möjligen hittat tre fel när det i Svenska författningssamling kungörs att Sverige har fått en ny tronföljare.

Vad kan publiceras i SFS

Svensk författningssamling (SFS) är en kronologisk sammanställning av svenska författningar. Med författningar förstås lagar, förordningar och andra rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter. I SFS kungörs, med några få undantag, författningar som har beslutats av riksdagen eller regeringen eller av en myndighet under regeringen eller riksdagen. Detsamma gäller de internationella överenskommelser och de ändringar i sådana som enligt författning ska gälla som svensk rätt. Rättsakter som innefattar föreskrifter beslutade av Europeiska unionen och som gäller här i landet, kungörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Det är kul, och lite av historiens vingslag, när Riksmarsalken i SFS 2012:75 tillkännager att Kronprinsessan nedkommit med en arvfurstinna. Särskilt häftigt är att författningen undertecknas med "På nådigt uppdrag". Men frågan är om detta verkligen ska publiceras av regeringen i Svensk författningssamling. Något stöd för detta hittar jag vare sig i lag (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar eller författningssamlingsförordningen (1976:755).

Visst är det bra att det offentliggörs att att en tronföljare är född men publicering i SFS skedde vare sig när Victoria föddes eller då Carl Philip, i egenskap av kronprins såg dagens ljus 1979. Om nu Konungen ska vara konsekvent ska han meddela varje gång en tronföljare föds. Låt oss säga att alla hans avkommor får tre barn kommer det i tredje generationen att vara 81 tronföljare och i fjärde generationen 243 stycken. Givetvis måste man offentligt kungöra när någon dör eller avsäger sig tronföljden. Många SFS blir det.

Hur stavas Stockholm slott

När jag nu är i petimätertagen noterar jag att man i författningen skriver Stockholms Slott med versalt "S" i slott. Kungahuset själva kallar slottet Kungliga slottet. Fastighetsverket skriver Stockholm slott med gement "s" i slott. Förr i tiden när konselj hölls på slottet använde man gement "s".

Grafisk formatering

För att avsluta petimäteranmärkningarna noterar jag att den tryckta författningen formaterats fel. Man har nämligen indrag i första stycket. SFS skrivs aldrig med indrag i första stycket eftersom indrag markerar nytt stycke i författningstext.

Sammanfattningsvis tycker jag att SFS 2012:75 var en glad SFS. Roligare än förordning (2012:30) om Flegtlicenser för import av timmer. En typisk SFS.

Aftonbladet tror att moderaterna är ett företag

Jag ler lite åt Aftonbladets freudianska felskrivning på ledarplats idag. Ledarskribenten Daniel Swedin skriver:

I helgen samlades Moderaterna till ­bolagsstämma i Örebro.

Uppenbarligen är han så arg på moderatpolitik att Sverigemötet 2012 blir bolagsstämma. Undrar om han tror att det finns A- och B-aktier.

Visserligen privatiseras det friskt men ännu är inte parierna aktiebolag. Nu kan man dock undra om inte Aftonbladet verkligen tror att partipolitiken blivit företagande. På nyhetsplats har man rubriken "M vill ha MP". Klassiska uttryck när det gäller företagsförvärv. Med tanke på denna nyhet blir det nog stopp för handel med aktier i både moderaterna och miljöpartiet.

Aftonbladet, Reinfeldt är som en butter 12-åring

Rätt att JK-anmäla

Att journalister inte har koll på meddelarfrihetens begränsningar är dåligt då de riskerar att sätta sina uppgiftslämnare i klistret och därmed i förlängningen även riskera förtroendet gentemot tipsare.

Offentlighetsprincipen och dess meddelarfrihet är ett viktigt inslag i journalistiskt arbete i allmänhet och grävande journalistik i synnerhet. Meddelarfriheten är en möjlighet enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som innebär att var och en har en rätt att fritt meddela uppgifter till massmedieföretag för offentliggörande. Som uppgiftslämnare kan man normalt inte straffas för detta trots att det annars skulle vara straffbart att lämna ut uppgifterna. Det råder också ett efterforskningsförbud och den som är offentliganställd kan till exempel i många situationer lämna ut hemliga uppgifter utan att straffas.

Att någon lämnat ut uppgifter är sannolikt bakgrunden till att media lyckas djupdyka i FOI-affären. Gott så långt. Men att media har meddelarrätten som arbetsverktyg innebär inte att allt är tillåtet. Den journalist som tar emot uppgifter har ett ansvar gentemot sin uppgiftslämnare att berätta att meddelarfriheten inte har oändlig räckvidd. När det gäller vissa sekretessbelagda uppgifter, till exempel mycket av den tystnadsplikt som finns kring vapenhandel, utrikesområdet och på förvarsområdet kan en läcka straffas. Låtväl att det är då Justitiekanslern som företar utredningen och eventuellt åtalar.

Att FOI nu förbereder en anmälan till Justitiekanslern om brott mot tystnadsplikten är föga konstigt. Det är faktiskt deras skyldighet att göra så. Myndigheten får ju inte själv spåra källa och vidta åtgärder men de kan göra en bedömning om uppgifter i media tyder på att kvalificerat hemligt material röjts. Det är Justitiekanslerns sak att utreda och eventuellt åtala.

Mer förvånande är reaktionen från Ekots chef och ansvariga utgivare Anne Lagercrantz som tycker att FOI:S beslut är djupt olyckligt. Hon säger:

– Är det så att myndigheterna vill efterforska våra källor är det djupt olyckligt. Jag ser det som ett sätt att försöka skrämma våra uppgiftslämnare. Vi fortsätter vår rapportering och skyddar givetvis våra källor i alla lägen, säger hon.
– Det är viktigt för allmänheten i ett öppet samhälle att känna till hur Sveriges vapenaffärer med diktaturer ser ut. Dokumenten har varit en förutsättning för vår publicering.

Det är rätt skrämmande att Ekots chef inte verkar ha riktig koll på begränsningarna i meddelarfriheten. Syftet att bryta en tystnadsplikt kan vara nog så ädel men allt är inte tillåtet. Om nu Justitiekanslern inleder förundersökning och småningom kanske åtalar någon faller ansvaret stort på Ekot. Har man villfarit uppgiftslämnaren?

Men konsekvenserna kan bli större än så. Människor kan skrämmas att inte heller berätta om sådana hemliga uppgifter som faktiskt omfattas av meddelarfriheten.

FOI:s pressmeddelande om anmälan om sekretessbrott

DN, SvD

Nyhetsrapporteringen kring Lundin Oil spårar ur

Att Carl Bildt tidigare suttit i Lundin Oils styrelse är givetvis försvårande när det gäller hans oväld som utrikesminister. Särskilt som företag inte lyckats övertyga att man inte är smittad av över brott mot internationell lag i samband med prospektering i Sudan. Bildt har en enastående förmåga att skaka av sig kritik trots att han i sitt försvar är insinuant, impertinent och oförskämd.

Men i sin iver att kunna avslöja något kring Lundin går media så långt att man undergräver sitt eget förtroende. Med rubriken "De delar på oljevinsten" visar Aftonbladet bilden på 13 statsråd och man får givetvis uppfattningen att de sitter med stora aktieinnehav i Lundin Petroleum. Men i själva verket handlar det om att de utpekade statsråden har andelar i aktiefonder som i sin tur har gjort satsningar i Lundinsfären.

Detta är en ickenyhet och det skulle förvåna mig om inte reportrarna på Aftonbladet var i samma situation. Sanningen är ju att halva svenska folket har andelar i de fonder som anges. Att även TV4 tar upp denna pseudonyhet är obegripligt.