Filmkritik på ledarsidan

Iwo Jima monumentet på Arlingtonkyrkogården i Washington DC

-At Fort Snelling Friday, the nation bid farewell to a true World War II hero. Marine Chuck Lindberg was laid to rest at Fort Snelling National Cemetery. Så löd NBC-reportens stämma när man den 30 juni i år rapporterade från begravningen av den 86-årige elektrikern Chuck Lindberg. Marinkårssoldaten, korpral, Chuck Lindberg var den siste överlevande av de amerikanska soldater som reste den första flaggan över den japanska vulkanön Iwo Jima i början av 1945.

Bilderna från begravningen visade en tacksam nation och det slog mig att man i vissa stunder glömmer sanningen. Bilden av flaggresningen över Iwo Jima har ju minst sagt varit omdiskuterad. Den bild som renderade Pulitzerpriset och som användes i en lansomfattande kampanj för att få amerikanerna att köpa krigsobligationer var ju i själva verket flaggresning nummer två. Den första flaggan var för liten och bilderna inte tillräckligt bra.

Thomas Gür skriver på SvD:s ledarsida om hur regissören och manusförfattaren Clint Eastwood följer en ärorik tradition genom de för dryga månaden sedan dvd-lanserade filmerna Flags of our Fathers och Letters from Iwo Jima.

Thomas Gür skriver: Med Letters från Iwo Jima fullföljer Eastwood en klassisk västerländsk kulturell och politisk tradition – förmågan att se en händelse som på ett väsentligt sätt berör ens egen kulturkrets, ens eget land, från ”den andres” perspektiv.

Även om monumenten över krigen ibland kan kännas pompösa och att man glömmer egna övergrepp och den andra sidan är det uppenbart att den demokratiska staten har en förmåga att släppa fram också de obehagliga sanningarna.

Igår såg jag Flags of our Fathers. Den har samma kvalitet som Letters of Iwo Jima. Kritisk men ändå med känsla för den enskilde soldaten och absolut inte pompöst nationalistiskt.

Jag förstår Chuck Lindbergs dotter vid graven där hon sa: -The angels needn't worry tonight, another Marine has arrived. Our hero has gone home, the heavens are safer tonight. Det är viktigt att man får uttrycka sin sorg som man vill.