I en debattartikel på SvD Brännpunkt skriver fyra representanter för den borgerliga majoriteten i Uppsala att man bestämt sig för att anställa ett 30-tal disputerade forskare som gymnasielärare. Tanken är att nydisputerade forskare ska kunna upprätthålla en lärarbefattning och forska upp till 50 procent inom ramen för befattningen. Detta låter givetvis bra och man skriver:
Gymnasieeleverna ska kunna ta del av forskningslitteratur redan under gymnasietiden. Varje elev ska erbjudas möjligheten att lära sig dels ett vetenskapligt hantverk, dels konsten att fritt botanisera i vetenskaplig litteratur.
Men med tanke på att medel utgår med 8000 kronor per månad och heltidsanställning och att detta avser täcka kostnaderna för mellanskillnaden mellan en adjunktslön och en lektorslön är det oklart om forskningen verkligen kan ske inom ramen för tjänsten. 8000 kronor per månad innebär väl cirkus 4000 kronor i lönepåslag men var pengarna till forskningen finns ser jag inte. Möjligen tänker man sig att forskningssidan ska betalas som den gör idag det vill säga med universitetets forskningsanslag. I förstonne kan man få uppfattningen att kommunen kommer att låta ett antal lärare forska på halvtid men så bra är det nog inte.
När jag gick på gymnasiet hade jag förmånen att ha ganska många lektorer som lärare. På den tiden var inte alla av dessa disputerade utan de kunde även vara licentiater. Deras pedagogiska skicklighet var precis som bland andra lärare varierande.
Detta initiativ är bra för universitetsvärlden och det kan leda till att läraryrket blir mer intressant. Men jag tror definitivt att man har alltför stora förväntningar om man hoppas att gymnasieelever ska tillgodogöra sig det vetenskapliga hantverket. Gymnasietiden innehåller så mycket lärande i disparata ämnen att utrymmet för vetenskaplig botanisering verkar begränsad.
Även om min gymnasietid ligger 30 år tillbaka i tiden vet jag att lektorerna aldirg närmade sig sin egen forskningsarea. Den enda lärare jag kommer ihåg som berättade om sin egen forksning var en historielektor som också var docent och som ägnade sig åt antika krukor. Att hon någon gång åkte till Italien och grävde tillsammans med sin man - professorn - fick vi veta men där stannade det.
Hoppas att det inte stannar där i Uppsala. Det är viktigt att de andra lärarna inte kommer i kölvattnet när man gör sådana här satsningar.
Inlägg
8 kommentarer:
Sen kan man undra om det är värt pengarna att utbilda forskare och låta dem jobba som gymnasielärare därför att man inte vill skjuta till medel till deras forskning.
Själv har jag lämnat min s.k. forskarkarriär vid Uppsalauniversitetet och skulle aldrig ha antagit det erbjudandet.
Artikeln har flera intressanta punkter:
(1) Även elever på yrkesförberedande utbildningar ska ges möjlighet att möta forskare i sin utbildning. Det står naturligtvis inte i rak motsats till att Alliansen överväger att gå tillbaka till en ordning där yrkesförberedande linjer inte är behörighetsgivande för högskolan, men väcker självklart frågan "När och varför behövs forskningsanknyning i gymnasieutbildningen?"
(2) Artikelförfattarna ger oss en prislapp på vad en disputationen är värd. Jag fick det till ca 6000 kr i påslag på bruttolönen (8000/1,32 soc.avg) - antar att du räknade netto?
(3) Samtidigt som lektorernas forskning ska stärka läraryrkets status ska tjänsterna vara en räddningsplanka för unga doktorer som inte kan få jobb vid lärosäten eller forskningsinstitut samt en möjlighet för gymnasielärare att bedriva forskarstudier så att de kan disputera. Allt detta ska bedrivas på "upp till 50 % av en heltid". Ambitiöst!
PS. De flesta av de nya lektorerna är förmodligen inte behöriga för att få fast tjänst i skolan. De djupa kunskaperna i det egna ämnesområdet kompletteras nämligen rätt sällan med behörighetsgivande lärarutbildning.
1. När det gäller yrkesförberedande program skulle det vara kul att se exempel på vilka discipliner som kan vara aktuella.
2. Personalomkostnadspålägget på en gymnasielärare är väsentligt mer än 32 procent. Rimligt är att räkna med 40 - 45 procent för att täcka in pensionskostnader och avtalsenliga försäkringar. Jag räknade på 50 procent.
Jag utgår ifrån att man kommer attt ha kravet på behörighetsgivande lärarutbildning även på lektorer annars vore det ju ett steg tillbaka. Å andra sidan tror jag att högskolevärlden skulle må bra av fler lärare som har en pedagogisk utbildning från lärarhögskolor.
Per, du skrev: "Å andra sidan tror jag att högskolevärlden skulle må bra av fler lärare som har en pedagogisk utbildning från lärarhögskolor."
Med den kritik som riktats mot lärarutbildningen/lärarhögskolorna så ställer jag mig tveksam till att det är den pedagogika utbildning som en lärare vid högskolan behöver. Ty en del av kritiken som riktats mot lärarutbildningen är att pedagogikblocket tar sig an ett för brett åldersspann. Högskolornas elever har andra behov än förskolornas...
Fler pedagogiskt utbildade lärare i för-, grund-, gymnasie- och högskola är bra, därom är vi förmodligen överens.
Förskolepedagogik ägnar sig knappast studenter på Lärarhögskolorna åt. I alla fall inte om de inte ska bli förskollelärare.
Jag tror inte Högskoleverket riktat så mycket kritik mot innehållet och målsättningen i Lärarhögskolornas pedagogik och metodikutbildning.
Det är nog mer en politisk kritik som har sin grund i att men lever kvar i folkskolepedagogikens tänkande, det vill säga att man kan slå in kunskap i huvudet på andra.
Numera talar man i stället om lärande och det går ju igen till och med i managementliteraturen.
Lärarutbildningen innehåller ett gemensamt block om 1½ år (60p med det gamla sättet att räkna, 90hp med det nya.).
En del av kritiken mot utbildningen har varit att det gemensamma blocket varit för generellt och därigenom passat varken de blivande förskole- eller gymnasielärarna.
När folkpartister (m.fl. politiker), fack, arbetsgivare och studenter alla är kritiska så visst är försvaret av den nuvarande ordningen politiskt färgad.
Verkligheten talar sitt tydliga språk och att på något sätt försöka förringa detta genom att tala om kritiken som politisk eller folkskolevurmande visar tydligt att argumentationen nu förs ur perspektivet "NI presenterade lösningen DÄRFÖR är vi emot".
Jag håller med dig om att det inte okritiskt går att tillsätta lektorstjänster på gymnasiet och se detta som helbrägdagörande, men att dra det vidare till ett försvar för s skolpolitik är märligt. Hur menar du?
Det är de förenklade bilderna av lärandet jag vänder mig mot. Talet om ordning och reda i skolan är alldeles för förenklat och oreflekterat.
Just nu känns det som att fokus tas från grundskolan. Men det är klart när lärarna demonstrerar för att de uppfattat högre löner som ett löfte blir det lite väl svårt i den politiska vardagen.
"Möjligen tänker man sig att forskningssidan ska betalas som den gör idag det vill säga med universitetets forskningsanslag."
Universitetens forskningsanslag tillkommer oftast inte ens de som är anställda som universitetslektorer (iaf. inom NT). De måste finansiera sin forskningstid externt, dvs. fonder, stiftelser, forskningsråd förutom material som också finansieras externt.
När det gäller åtgärden i sig så har den sina poänger men det är nog mer samhällsekonomiskt logiskt att planera forskarutbildningens volym så att den svarar mot ett uppskattat behov +10-20%. Nu ligger överskottet på 60-70% (se t.ex. färskt reportage i SULF tidningen).
Skicka en kommentar