Historia på Debattsidan

UPDATE: Professor Professor Gunnar Åselius replikerar den 5 augusti på Richardsons debattinlägg.

I en mycket intressant artikel på DN, Debatt i dag (Churchill fick vredesutbrott över svenske kungens svek) skriver Gunnar Richardson om Sveriges hållning till nazityskland i inledningen av andra världskriget. Det finns ingen anledning att ifrågasätta de fakta Richardson presenterar men den långa artikelns tes är att Svenska folkets kallsinne inför närmare Europasamarbete i dag skulle ha sitt ursprung i hur Sverige agerade före och under andra världskriget. Hur han förklarar engelsmännens skepsis till EU framgår inte.

På goda grunder vågar jag påstå att denna omständliga förklaring är lite konstlad. Jag tror fortfarande att det är det enkla fakta att Sverige inte varit i krig som förklarar folkets allmänt skeptiska hållning till EU. Det handlar om att vi inte drabbats av de stora krigen under nittonhudratalet. Vi har inte en farfar eller farfarsfar som vilar på slagfälten i Europa och vi har inte sett hur vårt grannland riktat sin aggression mot oss. I vår uppväxt har vi inte träffat stympade män en masse och vår familj har inte varit på flykt i tidigare generationer.

Förvisso finns det även andra länder där motståndet mot EU är stort men vi har nog anledning att fråga oss vad som skiljer Sverige från Finland. Det är bra att Richardson hjälper oss.

Den möjliga förklaringen till Richardsons något långtgående tes är att det är det enda sättet att få publicitet för sitt viktiga forskningsalster. Men i sammanhanget kan man notera att Richardson inte bara är professor emeritus i historia med inriktning på historiedidaktik (utbildningshistoria). Richardson har även varit riksdagsman för folkpartiet under två mandatperioder på 70-talet och har möjligen en politisk agenda i sitt sätt att uttrycka sig. Det ska man få ha.

Att liberalerna i Sverige var mycket konsekventa, eniga och kraftfulla i sitt motstånd till nazismen är ovedersägligt. Men kanske är det lite magstarkt att i listan över svek anteckna att LO planerade att avbryta den 1933 införda köpbojkotten mot tyska varor. Vad innebar detta i praktiken. Var det efter politiska påtryckningar eller var det inför det enkla faktum att man inte trodde sig skulle kunna få medlemmarnas gehör för bojkott. Tvivelsutan var det ju ändå rätt medvetet att redan 1933 bojkotta nazityskland men å andra sidan vände ju Hitler sin aggression mot fackföreningsrörelsen.

Givetvis får sig kung Gustaf V en känga i artikeln. Det är den förenklade, förutsägbara bilden av honom som målas upp och den har givetvis sin grund i den besvikels som socialister och liberaler närde mot kungen efter borggårdskrisen 1914. Men i Gustaf von Platens bok - Bakom den gyllene fasaden - Gustaf V och Victoria, 2002 - tonar en mer nyanserad bild fram. Inte minst hur både Hjalmar Branting och Per Albin Hansson i mångt hade ett gott samarbete med kungen. Med drottningen kanske det var lite värre. Tycka vad man vill om Gustaf V men han var i alla fall en av de viktigaste personerna att driva fram parlamentarismen i Sverige.

Sammantaget ska vi nog vara glada över att vi har vetenskapsmän som går in i den politiska debatten och delger oss sina vetenskapliga rön. Bidrar det till att fler reflekterar över EU:s viktiga roll är det bra.

Andra bloggar om: Andra världskriget, bloggar