Att jobba ideellt är och ska inte vara en uppoffring. Pengar är inte allt. Belöningarna finns där hela tiden. I form av ett barns lycka över första målet, sammanhållningen i laget, vågen efter en seger och gemenskapen under fikat vid sidan av planen efter matcherna.På Almedalen var det ovanligt många seminarier som hade temat idealitet och det är verkligen glädjande att denna del av Sverige lyfts fram och ses som något positivt. Anna Larsson fortsätter i sin kolumn med den utjatade men ändå sanna liknelsen:
Zlatan, Hanna Ljungberg, Kajsa Bergqvist, Christian Olsson, Therese Alshammar och Mats Sundin. Det finns ett helt gäng stora världsstjärnor från det lilla landet Sverige. Och det har vi bredden och den dolda välgörenheten att tacka för.Vad Anna Larsson möjligen glömmer är att idealiteten är parad med ett starkt offentligt stöd till föreningsrörelser i allmänhet och idrottsrörelsen i synnerhet. Idrottsplatser, simhallar och sporthallar kombineras oftast med ett icke oväsentligt kommunalt bidrag. Intäkterna från kokosbolls- och lottoförsäljning är inte allt. Men det finns områden där idealiteten inte har samma strukturella stöd från samhället. Idealiteten är stor i Sverige men den kan bli större. Forskning visar att det är de som är mitt uppe i livet och egentligen har mest omkring sig som är aktivast. Forskningen visar också välutbildade med jobb i större utsträckning är föreningsaktiva än de som har låg utbildning och saknar jobb.
På Volontärsbyråns webbplats kan organisationer söka ideella medarbetare och den som vill jobba som volontär kan lägga in en bevakning. Detta är en fantastisk tjänst och jag såg till exempel i dag att Terrafem i Göteborg söker juridikstuderande kvinnor med utländskt härkomst som är intresserade av att arbeta på Terrafems Juristjour. Terrafem kan beskrivas som en kvinnojour för utländska kvinnor.
På Andra bloggar om: frivillighet, Almedalen
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar