Blogge och övergrepp

Bloggaren Blogge Bloggelito kommenterar bland andra Kyrkoordnaren i sitt inlägg "Sexuell repression orsak till katolska kyrkans övergrepp". Blogge skriver:

Jag noterar att två utmärkande representanter för kristenheten i bloggvärlden, kyrkoordnaren Per Westberg respektive HBT-prästen Karin Långström Vinge har valt att inte blogga om denna händelse inom kristenheten – dock har Per Westberg skrivit klokt om falsk trygghet då man använder belastningsregistret som rutinmässig flugfälla.
Det är med intresse jag noterar att båda drar sig för att skriva om sex i största allmänhet, och om det skrivs något så är det i allra mest nedsättande ordalag om prostitution och dylikt. Det finns sällan någon mer djupsinnig problematisering vare sig kring positiva erfarenheter av sex eller kring mer tragiska omständigheter som övergrepp mot barn.

Nej jag skriver aldrig om sex eftersom jag anser att det hör privatlivet till och jag har medvetet valt att inte skriva om privatlivet. Sex handlar i dessa sammanhang om kärlek, åtrå och passion viktiga ingridienser i livet. Däremot skriver jag ibland om porr och prostitution vilket jag anser ligger långt ifrån just denna kärlek, åtrå och passion.

Blogge ställer en fråga:

Jag tillhör ju själv inte kretsen kring Kristus (utan snarare han den där på andra sidan, han som bejakar sex, porr och allt det där), men jag finner det alltid intressant att veta hur de moralkonservativa resonerar i olika frågor. Vad anser således de båda? Är det sexuell repression från kristet och annat moralkonservativt håll eller är det den påstådda översexualiseringen som är boven i dramat kring övergreppen i katolska kyrkan? Varför händer annars inte övergreppen i motsvarande utsträckning i svenska kyrkan och andra protestantiska församlingar, där man åtminstone kan ha en monogam relation och på så sätt få utlopp för sin sexualitet?

Mitt svar är enkelt. Jag håller helt med Blogge men vill möjligen tala om sexualitetens repression i stället för sexuell repression.

Det är inte en översexualisering i samhället som leder till sexuella övergrepp i kyrkliga miljöer. En sådan bild är kraftigt förenklad. Det handlar om makt och sådan utövas desssvärre i alla sammanhang människor möts. Det gäller både familjen, på arbetsplatser, i föreningar och kyrkor. Kyrkor är inte förskonade och till exempel Svenska kyrkan har under en längre tid uppmärksammat risker och tagit fram handlingsplaner hur övergrepp ska elimineras.

Kravet på prästers celibat är negativt och kan vara en av orsakerna till övergreppen i katolska kyrkan. Likaså att katolska kyrkan och många andra samfund och kyrkor bannar homo- och bisexualitet. Inte minst i Sverige var ju kravet på celibat svårt att upprätthålla vilket kanske är en av förklaringarna till att reformationen snabbt vann terräng här. Luther hade ju liksom fattat grejen och jag tycker att det är ironiskt att katolska kyrkan har problem med prästrekrytering nu för tiden. Ett problem som ofta tillskrivs det faktum att unga män inte vill välja bort äktenskapet.

För fullständighetens skull vill jag försvara mig genom att klargöra att jag ofta skrivit i ämnen om abort och preventivmedelsanvändning. Två representativa exempel är Kyrkoledarkritik eko från Bayern och Avhållsamhet funkar inte. Inläggen handlar inte om sex men väl erkännandet av människans sexualitet och rätten att få bestämma över sin egen kropp.