2008-06-20 skrev jag:Katrine Kielos skriver intressant på Dagens Arena om centerriksdagsmannen Fredrik Federleys krokodiltårar i samband med riksdagsdebatten om signalspaningslagen. Katrin Kielos berättar nämligen att Federley den 5 juni tog upp en applåd i riksdagen efter att den borgerliga majoriteten röstat igenom försämringarna i sjukförsäkringen.
Själv har jag inte varit sjukskriven på dryga 20 år och tillhör de priviligerade som skulle ha råd att vara sjuksriven. Men jag vill liksom ingen annan vara sjuk och skattar mig lycklig när jag konstaterar att jag ännu en dag fått förmånen att vara frisk.
Jag respekterar, med viss tvekan, de som anser att förändringar i sjukskrivningssystemet kan vara nödvändigt. Men jag anser det horribelt att någon kan känna glädje över ett beslut som gör livet ännu svårare för människor som är utsatta. Att applådera beslut om försämringar i sjuksystemet tyder på ett människoförakt. Om någon skulle gråta så är det Federleys mamma hemma i Kungsör.
Igår läste jag på om de nya reglerna i sjukförsäkringen - Länk till Försäkringskassan. Vanligt hyggligt folk som drabbats av långtidssjukdomar kommer att bli förvirrade när de läser om de komplicerade reglerna. Om man drabbats av utmattningsdepression eller ständig värk kommer man knappast att se "Sesam öppna dig" i de fina orden om "rehabiliteringskedja med tre olika olika tidsgränser då prövningen av arbetsförmågan förändras".
Ännu mer förvirrad blir den enskilde när han eller hon läser om de legala begreppen "förlängd sjuksskrivning" och "fortsatt sjukpenning".
Reglerna om "fortsatt sjukpenning" är rent förfärande. Fortsatt sjukpenning kan man ansöka om när man har en mycket allvarlig sjukdom eller väntar på donation av ett livsnödvändigt organ. När det gäller definitionen på mycket allvarlig sjukdom skriver Försäkringskassan i sin information - se här:
Med mycket allvarlig sjukdom menas i det här sammanhanget att sjukdomen är så svår att det finns ett påtagligt hot mot den sjukes liv inom de närmaste månaderna.Var det detta som en liten omogen minoritet applåderade i riksdagen den 10 juni? Det faktum att några dödsjuka människor i förvärvsarbete ska få trösten att de trots allt får 80 procent i sjukpenning i stället för 75 procent.
Jag letade upp ett blogginlägg jag skrev den 9 maj 2006. Texten håller fortfarande:
Fredrick Federley är extremt utåtagerande och kommer hela tiden med nya utspel för att få uppmärksamhet. Han fungerar ungefär som Linda Rosing och tar vid landsförrädaren Stig Berglings tradition att dyka upp i media med det ena efter det andra.
Aftonbladets ledare den 29 juni
Bloggar om: Fredrick Federley, Centerpartiet
Inlägg
2 kommentarer:
Federley förtjänar ingen som helst respekt. Men han tror nog han kan få det genom sitt upprepade fåniga agerande.
Tyvärr är det väl så att vi har fått de politiker vi förtjänar. Det är ju så demokratin fungerar.
Jag antar att du menar att du med viss tvekan kan respektera de som ansåg att det var nödvändigt att ändra den förra sociallagstiftningen till den vi har nu. Själv respekterar jag dom lika mycket som jag respekterar nazister eftersom de har så fruktansvärt fel och enbart grundar sina åsikter på fördomar och förakt för människor.
För till skillnad från vad de tror fuskar inte människor till sig ett liv som långtidssjuka och något annat än förakt för människor är det inte när man tillåter en enda oskyldig drabbas.
För drygt ett år sedan fick min far ett brev från försäkringskassan med beskedet att de skulle upphöra att betala ut sjukpenning eftersom de utifrån sjukintygen han skickat in inte kunde anse honom som sjuk. Läkaren som hade utfärdat intygen skrev att han inte kunnat hitta något fel och det räckte för försäkringskassan. Vad man sa till dom lyssnade de inte på och symptomen som läkaren beskrivit i intygen kunde inte bevisas.
Efter tre månader hade min far gett upp hoppet om precis allt. Han skämdes över sig själv och vägrade att träffa fler läkare. Den sista veckan såg han ut som en koncentrationslägerfånge från andra världkriget. Han orkade inte med något och ville bara dö. Inte förrän han hade kollapsat totalt och körts medvetslös till intensiven, där han låg två veckor beviljades han sjukpenning igen.
Min far vart inte det minsta friskare av försäkringskassans behandling av honom tvärtom blev han sjukare. Det krävs inte mycket medmänniska för att förstå att även min mor blev sjuk och till slut sjukskriven för depression. Tyvärr ansåg hon att hon inte hade råd att vara sjuk och började jobba alldeles för tidigt och efter några månader fick hon också åka ambulans till sjukhuset med hjärtinfarkt. Även jag sjukskrevs några dagar till och från av all stress.
Det här hände som sagt för två år sedan, på den tiden människor tvingades till sjukskrivningar och förtidspensionering av försäkringskassan. Den tiden det sägs att lite lathet räckte för statligt stöd att leva lyxigt utan några som helt bekymmer eller krav på sig.
Nu har reglerna skärpts och precis som Anna Olsson har min far fått ett brev från försäkringskassan att sjukpenningen kommer att sänkas med 5% såvida han inte har tänkt sig att dö inom de närmsta månaderna. När jag ringde upp försäkringskassan för att fråga hur man på ett snyggt sätt säger till sin far att be sin läkare skriva att han är döende på sjukintyget uteblev svaret. Men jag fick veta att socialförsäkringarna inte är någon a-kassa.
Det är knappt så man törs tänka på hur framtiden ser ut för väldigt många människor. Som kommer få sin vardag fullständigt krossad när de själva eller nån nära anhörig blir allvarligt sjuk. Med tanke på försäkringskassans personalnedskärningar och minskade resurser har jag lite svårt att tro de kommer lyckas ge stöd och rehablitering inom 3månader. Med det förra systemet hann dom inte med det trots att dom då hade ett helt år på sig så lite otroligt verkar det ju. Kort sagt blir framtiden nog inte så ljus som många tänkt sig.
Skicka en kommentar