Jag har inget att dölja - Eller?

DN:s ledare i dag handlar om övervakningssamhället. Gång efter annan får vi höra om personregister och andra uppgifter som används för annat ändamål än det ursprungliga eftersom det anses gott. Kameror sätts upp överallt med det skenbart goda syftet att förhindra brott.

Det kan till exempel handla om att att använda biltullarna för att leta efter brottslingar eller att samköra register. I förra veckan krävde Datainspektionen kompletterande regler när det gäller det förslag som lagts av den så kallade Informationsutbytesutredningen. Tanken med utredningens förslag är att olika myndigheter ska få fler möjligheter att komma åt varandras register. Genom att uppgifter hämtas direkt från andra myndigheter istället för att den enskilde lämnar dem kan handläggningen bli effektivare och risken för felaktiga bidrag minskar. I realiteten kommer exempelvis socialtjänstens tjänstemän att få tillgång till uppgifter från register som de tidigare inte haft tillgång till.

Det är bra att DN som en av få kvarvarande vapendragare i integritetens tjänst drar lansen i kampen för den enskildes privata sfär. På senare år har ifrågasättande av övervakningssamhället blivit allt mindre uppenbar. När myndigheter som Datainspektionen och Justitiekanslern är kritiska blir de näst intill förlöjligade.

Debatten måste hållas vid liv då alldeles för många utan djupare reflektion rapar upp påståendet:

-Låt dem samköra och övervaka, jag har inget att dölja.

Men sanningen är att vi alla har något att dölja. Särskilt det som inte är vad det ser ut att vara. Tummar vi på medvetande om den minskade sfären för den personliga intergriteten kommer vi inte att reagera den dag ett chip opereras in under huden.

Andra bloggar om: integritet, övervakningssamhälle

Datainspektionens yttrande över betänkandet (2007:45) Utökat elektroniskt informationsutbyte

SOU 2007:45 Utökat elektroniskt informationsutbyte mellan myndigheter