SvDEDIT: SvD uppger den 12 augusti att listorna inte existerar. Ungefär som jag förutsätt. Återigen tyder mycket på en agentromantik i ett mycket allvarligt ämne. Det finns ingen anledning att ifrågasätta Säkerhetspolisens uppgifter.
Berliner Zeitung 11 augusti: Stasi hatte 50 Spione in Schweden
BBC 9 augusti, Stasi had web of spies in Sweden
Den debatt som Finland har haft under sommaren har nu kommit till Sverige. Tidningen Dagen uppger att Säkerhetspolisen sitter på uppgifter från de gamla Stasiarkiven vilka avslöjar namn på svenskar som varit informatörer till DDR-regimen - så kallade mitarbeiter. I likhet med Finlands säkerhetspolis - SKYPO - vägrar SÄPO lämna ut uppgifterna. Hufvudstadsbladet skriver i dag att Stasi också försökte värva många studenter från Finland som studerade i DDR.
Spontant känner jag att det vore enormt spännande att se listan på knappa 1 000 svenska som lämnade ut uppgifter till den östtyska säkerhetstjänsten. Men ren nyfikenhet är inte skäl nog.
Underrättelsetjänsterna i forna öst var hänsynslösa och professionella verktyg i diktaturernas tjänst. Men i likhet med alla andra underrättelsetjänster ägnade de sig också åt meningslös informationsinhämtning som realiter bara vara trams. Vittnesmål om hur underrättelsepersonal ofta överdriver sin egen betydelse ser vi ofta exempel på.
SÄPO, om de nu överhuvud fått frågan, drar givetvis rätt slutsats när de inte lämnar ut uppgifterna. Det gamla Stasimaterialet kommer från CIA och kvaliteten är oerhört svår att värdera. Bland de tänkbara informatörerna finns kanske en och annan som önskade sig en kommunistisk stat. Men samtidigt finns det också en och annan som inte förstått att deras samtal med någon annan levererats in till Stasihögkvaretet.
Under min uppväxt hade vi i grannkvarteret en fastighet där östtyska ambassadens personal bodde med sina familjer.
De östtyska familjerna levde helt isolerade och i fastigheten hade man en skola. Ibland gick den össtyske gymnastikläraren till vår skolgård och hade bollekar. Den enda som hade kontakt med östtyskarna var nog vår gymnastikdirektör som ofta hade konversation på tyska med lärarna. De svenska eleverna hade möjligen ett och annat glåpord att kasta mot "kommunisterna". Så var det dessvärre.Vem vet.Kanske var östtyskarnas lärare löjtnant och aktiv Volkspolizist och frågade vår gymnastiklärare om ditten och datten. Kanske ledde det till att en enkel lärare i Stockholm betraktades som informatör. Vem försvarar i så fall honom?
Det viktigaste är att forskare får tillgång till materialet för att kunna berätta oss hur mönstren såg ut. De enskilda individerna är inte intressanta. Det är strukturerna som lär oss något.
Inlägg
11 kommentarer:
Ursäkta Per
Ett öppet samhälle kräver öppenhet. Listan borde absolut publiceras snarast.
Att namnen publiceras innebär inte att dom är dömda, det kan finnas x orsaker till att vara där. Jag utesluter inte att mitt namn finns med ;-)
Finns det oskyldiga i listan så går det säkert att förklara.
Sverige har en unik öppenhet och det ska vi slå vakt om. Men från öpppenheten finns en mängd motiverade och väl övervägda undantag.
Det är en skimmer av agentromantik kring detta och många lever nog i villfarelsen att namnen på listan, om den nu finns, innehåller personer som fått frågan: Vill du bli spion för Stasi?
Varför tror du att ditt namn skulle kunna finnas med.
Per
Helt enkelt för jag hade nära kontakter med Östtyskland.
Jag har ansökt om att få se min stasiakt men den har ännu inte hittats.
Jag har fått information att jag funnits i ett register för speciellt intressanta personer men vet inte anledningen.
Jag skulle applådera ett offentliggörande av listan.
Detta har inget med agentromantik att göra. De angivare som fanns i Sverige gjorde inte detta av tvång utan av ideologiska skäl och/eller för egen vinning.
Med största sannolikhet har andra människor skadats svårt pga dera agerande.
Ett offentliggörande av listan innebär inte att dessa straffas, det innebär att dom pressas fram till en förklaring eller ursäkt.
Dessutom ger det en mycket bättre bild av mönstret och strukturerna hur Stasi arbetades
Men det är välkänt att "spionerna" i öst ofta fabulerade om sina uppgifter.
Däremot är det mycket mer intressant att studer de "angivare" som den svenska säkerhetspolisen hade koll på. Dä om någonstans finns substans.
Hur kan du veta något om eventuell substans utan att ha sett namnen?
Vad har du för underlag som säger att Stasi fabulerade ihop sina uppgifter?
JAg har inte uttalat mig om hela materialet. Jag gör antaganden av vad som kan finnas där.
Jag säger inte heller att Stasifolk alltid fabulerande. Däremot att det fann mekanismer som medförde att de gjorde det.
Som källa kan jag nämna den referaden artikeln från Hufvudstadsbladet samt Underrättelser från Åbo Akademi nummer 8 11.5.1998.
Per
Artikeln där Johannes Pakaslahti interjuvas har en del uppgifter som jag kan bekräfta. Andra är möjligen baserade på hans erfarenhet eller hörsägen, mina erfarenheter är annorlunda. Bara att påstå att han kände alla som kom in i Wilhelm Pieck-schule och att dessa var värdelösa för stasi är suspekt. Hur visste han vad stasi var ute efter? Långsiktigt eller kortsiktigt? Hela interjuven stinker. Hans uttalande på slutet har ingen substans, utan är hans åsikt. Om han hade känt till stasi bättre hade han inte yttrat sig på det viset.
Tyvärr hittar inte Underättelsen från Åbo Akademi (eller så är den på ett språk jag inte behärskar) så den kan jag inte kommentera
Jag tror att det är viktigt att konstatera att vi egentligen diksuterar ett material som vi inte vet om det finns. Jag hittar inga uppgifter om att Säkerhetspolisen bekräftat att man har det omdiskuterade materialet.
Det kan alltså mycket väl vara frågan om storm i ett vattenglas.
Då rekommenderar jag dig att googla på rosenholz stasi och cia.
Behärskar du tyska, kolla wikipedia.
Om CIA har lämnat ut listor till finalnd och tyskland, varför skulle man inte ha informerat Säpo?
Du vill uppenbarligen inte att listan skall släppas ut och det är vad jag tycker just skall ske
I flera andra länder har utpekade skandaliserats långt bortom rimlighet. Det är möjligt att nån kan rida ut en sån storm. Jag skulle inte kunna det. Vem skulle föra min talan mot kvällspressen? Exemplet Polen förskräcker, där det förekommer veritabel klappjakt på helt oskyldiga för att deras namn funnits i akterna.
Ja just exemplet Polen förskräcker.
Skicka en kommentar